Är ni rimliga föräldrar i skolan?

Jag gick från att vara en jobbig förälder när dottern började högstadiet, jag krävde att läraren skulle se till att det var lugnt i klassen och att eleverna skulle kunna höra vad hon sa.
Då var jag jobbig och osolidarisk.
Jag krävde vidare att mobbingen i klassen av en annan elev skulle hanteras och inte bara skjutas under mattan, det gänget som stod bakom körde med alla eleverna och alla mådde dåligt.
Det var ingenting som skolan kunde göra något åt fick jag veta och jag var stämplad som den jobbiga föräldern.
Läraren gjorde sig onåbar, dottern vantrivdes i skolan, hon lärde sig ingenting.

Då böt jag till Engelska Skolan och det var som natt och dag, här rådde arbetsro och disciplin. här fanns det omtanke om varje elev, och ingen elev fick halka efter, 
Om det blev bråk togs det upp direkt och upprepades det så kallades föräldrarna in. 
Det hände aldrig.
Min dotter lämnade den skolan med högsta betyg i alla ämnen och hon älskade den skolan.
Där var jag inte längre en jobbig förälder, för där tog skolan sitt ansvar så jag behövde inte vara jobbig.
Jag var snarare en oerhört tacksam förälder och är än idag. 
Jag ler när jag passerar skolan trots att det idag är flera år sen dottern gick ut, idag studerar hon på universitetet.
Alla barn borde få en sån skolgång. 

Om man inte försöker och om man inte följer deras regler och notoriskt skiter i vad dom säger, då ifrågasätter dom om man verkligen vill gå där.
Det har jag också hört, men om man bara har svårt, för det vet jag fler som hade men man försöker och gör så gott man kan, då får man allt stöd.
Det var en pojke som förlorade sin mamma till cancer under tiden min dotter gick och det var en otrolig uppslutning runt honom, ett helt nätverk byggdes upp för att stödja honom, 
Han vann senare medalj för att han kämpat på så bra trots tragedin, men han bars fram också, vilket visar på den omtanke som dom har om eleverna. 

Då kanske det är olika, men på den skolan min dotter gick, var det inte som du beskriver det. 
Det var ju till och med så att lärarna stannade kvar utan lön vissa dagar efter skoldagen för att ge läxhjälp i sina respektive ämnen, dit fick vem som helst gå som kände att dom hade behov av extra stöd eller bara ville förbättra sig. 
Men du pratar om IES nu, för det låter så olikt det jag upplevt.
Men som sagt det kan skilja mellan olika skolor.

Aha, ok.
Det känner jag inte till något om, det enda jag vet är att dom hade en pojke med as men i vilken utsträckning han behövde och fick extra stöd av den sorten du pratar om, det känner jag inte till.
Men jag vet att för mitt barn och för dom andra barnen som gick där så var det en vida överlägsen skola från alla kommunala skolor jag har haft insyn i och det är ett par stycken.
Att flytta min dotter dit var bland det bästa jag gjort som förälder.
Det var det enda jag ville säga, nu handlar inte tråden om Engelska Skolan så jag stannar här.
Den som vill veta mer rekommenderar jag att läsa här. 
engelska.se/

Du verkar inte trivas riktigt med ditt jobb, du har inte övervägt ett karriärbyte?