Är ni rimliga föräldrar i skolan?

Men (tyvärr kanske?) människor är nog generellt sämre på att se till att gamla farmor har det bra än att det egna barnet har det bra. Många som skulle strida dag och natt för sitt barn orkar ju knappt besöka gamlingen på hemmet eller tycker att en blomma och en fikastund vid jul räcker som årlig omsorg.

Men kan det inte finnas ett korn av sanning i det då? Att det finns en del föräldrar som förväntar sig för mycket av skolan? Hur ska man få till en ändring om man inte protesterar? Är det gnälligt att säga ifrån så undrar jag vad du tycker att man ska göra? Vika sig för alla krav och gå under som människa? Bara ducka utan att säga pip?

De flesta föräldrar har ganska rimliga förväntningar, men kraven HAR ökat på sistone. Även från den rimliga föräldern, framför allt på lust, stimulans, information och utmaningar. Om alla kräver bara lite mer än för 20 år sedan är det "lite mer x 25" i en vanlig klass. Två minuter extra per barn och dag innebär en timme extra för en lärare i en stor klass. 

Det ÄR en skillnad på barn idag och barn för 20 år sedan. Barn i dag har MYCKET svårare att vänta och hantera en "tråkig" uppgift. De flesta skolbarn idag har ju knappt för träna på att vänta och ha tråkigt, varje bilresa finns en Ipad och dygnet runt finns exakt det man vill se på Youtube. Att ett barn ska uppleva skolan som "stimulerande och spännande" exakt varje sekund är en utopi, men samtidigt många föräldrars krav. Ibland måste man höra på en instruktion fast man redan kan eller vänta på sin tur i en kö. För att lära sig multiplikationstabellerna måste man öva, för att få flyt i läsningen måste man läsa och det finns ingen genväg. Skolan ska försöka göra arbetet lustfyllt så långt det går, men allt är inte roligt jämt och det måste man kunna hantera. På många sätt kan barnen mer nu, men de "tråkiga basfärdigheterna" vänta, ha tålamod, lyssna och öva är det överlag sämre med. Hemma märks det kanske inte så mycket, för när väntan blir för jobbig trollas underhållningen fram ur pappas mobil eller PS3 eller något annat som inte fanns när vi var små. 

Vi får höra att skolan är kass och barnen kan inte läsa enligt PISA. Men samtidigt får vi inte be att barnen övar läsning hemma, för läsning ska man inte behöva göra om man inte vill och konflikter om skärmtid ska föräldrarna inte behöva ägna sin "kvalitetstid" åt och den som vill prioritera bio och fotboll högre än skolan ska få göra det och borde erbjudas flexibla lov så att man lättare kan boka playdates med kusinerna. Så LÅTER det på riktigt på många föräldramöten och då har skolan inte en chans. Varför får man inte diskutera det utan att kallas "gnällig"?

Trampar man möjligen på någon om tå..?

Fast läraryrket ÄR lite annorlunda mot många andra människorelaterade yrken. Precis som vårdyrket är lite speciellt på sitt sätt och restaurangvärlden speciell på sitt sätt. Alla yrken har ju sina unika förutsättningar. 

Ofta har man en klass i flera år och möter föräldrarna varje dag och barnen är beroende av sina föräldrar. Då MÅSTE man försöka ha en bra relation till dem, även om de är knepiga. En jobbig kund (om man nu är servitris) går hem efter några timmar och de flesta patienter vårdas ett par dagar/veckor och sedan går de hem. En gäst på en resa kan vara totalt gräslig att ha att göra med, men personen åker hem efter någon vecka. I en del fall har man en relation till samma förälder i 5-6 år i skolan, om det kommer syskon sedan. Jobbar man med yngre barn eller på förskola möter man föräldrarna 1-2 gånger om dagen dessutom, varje dag. Då är det ohållbart att få ont i magen inför varje möte.

Det är ingen som sagt att andra yrkesgrupper inte har det jobbigt, men nog måste man få säga ifrån när det blir jobbigt? Till skillnad från dig hör jag mycket klagomål från vården också, och jag förstår det. Personligen kan jag tycka att sådana där Facebooklistor är ganska underhållande och de får i alla fall mig att tänka till en smula, och ja, jag har sett dem från andra yrkesgrupper än skolans. 

En annan STOR skillnad på läraryrket (och till stor del vårdyrken och poliser) och på andra människorelaterade yrken, är att skolan är obligatorisk (och viss vård kommer man inte ifrån) och att föräldrarna INTE är kunder som kan välja utan helt enkelt skyldiga enligt lag att lämna sina barn i skolan. Precis som man i vården måste följa hälso- och sjukvårdslagarna. Dock kan man väl ändå tänka sig att en hel del vård är ganska frivillig - är man på allergimottagningen får man följa de order som gäller där, men ingen TVINGAR dig att vara på allergimottagningen. För att skolan ska fungera gäller dock vissa tider och platser FÖR ALLA och så är det bara. I vården kan man ofta boka om en tid som inte passar och kanske upplever ändå många att man får bestämma mer själv just där. TACK OCH LOV är det ju ändå väldigt få som vistas så länge i vården som barn gör i grundskolan, så en annan organisation för skolan behövs. 

De senaste dagarna har det ju rapporterats om rektorer på helt vanligt stora skolor som får 100-150 föräldramail om dagen. Det tar sina timmar att svara på alla dem, och på att gå ut med information till berörd personal när mailet skickats till många som då naturligtvis undrar. Är det gnäll att signalera att det är för mycket mail? Att vända sig till facket eller liknande hjälper ju inte om mailen kommer utifrån - det är ju dem som skickat som måste få upp ögonen för sitt beteende. Insändare, ledare och arbetsmiljöverksrapporter har ju inte hjälpt, så då är det väl fullt begripligt att prova en annan kanal för att nå folk? Man måste inte fråga om allt bara för att det går och har man fått ett svar behöver man inte fråga igen bara för att man inte gillar svaret.

Vilka lärare har kontakt med föräldrarna varje dag? 
Svar: I princip alla förskollärare och alla fritidspedagoger. Många föräldrar på lågstadiet lämnar sin 6-9 åring när skolan börjar och möter klassläraren i hallen i stort sett varje morgon. I många klasser (de flesta?) finns någon förälder som varje dag lämnar sitt barn inne i klassrummet eller över till lärarens hand. Många lärare står i hallar/dörröppningar på morgnarna för att vissa barn behöver stöd i röriga övergångar och då möter man garanterat föräldrar. Kanske 15-20 stycken i en årskurs etta. 

Fungerar det inte får man ta det högre upp.
Snacka om att slå huvudet på spiken med en sådan kommentar! För nej. Vanligt folkvett och respekt för andra yrkesgruppers förutsättningar kan man INTE "skicka uppåt" och tro att någon chef ska fixa. ALLA måste ta det ansvaret, jag, du, alla. Min chef kan inte få föräldrar att uppföra sig vettigt. Anledningen till att man skriver FB-inlägg är ju för att nå de som ORSAKAR problemen. För hur i hela världen ska en förälder förstå att det är omöjligt för en lärare att ta 10 minuter av lektionstiden varje morgon till att diskutera barnets frukostmängder i hallen bara för att jag skriver ett brev till barn- och ungdomsförvaltningen? 
Inte kan jag som anhörig klampa in på en vårdavdelning kl. 21 på kvällen, kräva hjälp nu, nu, NU och sedan klappa sköterskan på huvudet och säga "ta det högre upp om det inte fungerar". Nej, det är ju jag som anhörig som måste gå rätt väg. 

För övrigt, du tror inte att lärare redan har pratat med kommunala chefer och fackföreningarna? Du tror kanske att gnällinlägg på FB är vår första kommunikationsidé? Fel igen då, säger jag. Vi har testat. Men eftersom det inte är kommunchefen som skriver mail till rektorn, kopierar till all personal på hela skolan och kräver att parkeringen byggs om pronto, så hjälper det inte att informera henom. 

Frivillighet 
Häng upp dig på det om du vill. Jag skrev också att det självklart gäller vården, i stor utsträckning, men det gäller att läsa och tänka att även en lärare kan ha förståelse för andras yrkesliv. Skillnaden är dock att det flesta tillbringar betydligt MER tid i skolan och att skolan gäller ALLA barn mellan 7 och 15. Mer folk = mer debatt och mer mediebevakning. Det är lag och tvång på att gå i skola och det kan helt enkelt vara en anledning till att skolans personal blir så pressad från olika håll - att människor är ganska ovana att inte kunna styra sina tider och verksamheter nu för tiden. Förr var det mer 9-17 och fasta platser man arbetade på, ofta minst 15 år i sträck. Förr fanns kanske två matbutiker i byn och det var bara att gilla läget, nu har de istället konkurrens av fem nätbutiker, så "kunden styr" på ett helt annat sätt än för 30 år sedan. Nu byter folk arbete, har flextid, jobbar hemifrån, utbildar sig mitt i livet, rör sig på ett annat sätt. Och tänker då kanske naturligt att skolan nog är lika flexibel och att om man inte gillar skola A så byter man enkelt till skola B, precis som om man inte gillar Coop så kör man helt enkelt Mathem och om Folktandvården inte passar finns tandläkare Karlsson i grannhuset. Det är bara det att skola B har exakt samma lagar och styrdokument att följa... och 25 barn per klass och 400 barn per enhet att rodda runt på ett sätt som passar alla oavsett funktionsnedsättningar, intelligensnivå, blygsel och antal myror o byxorna. Då behövs en del rutiner och regler som inte alltid syns för föräldrar, t.ex. att klassläraren har möten runt speciella barn varje tisdag 15-16.30, eller måste finnas tillgänglig i bakgrunden varje gång klassen har musik om elev X inte klarar lektionen och behöver göra annat en stund. Tid som alltså INTE kan avsättas för telefonsamtal med föräldrar, hur mycket sommarlov man än har.