Silverguld skrev 2016-03-14 15:25:51 följande:
Vi har både gåstol och hoppgunga till sonen. Han älskar dem båda och vi använder båda två likadant, alltså kortare stunder och vi är hela tiden med och har koll. Vi var dock noga med att kolla så att han nådde ner med fötterna till golvet helt i gåstolen innan vi lät honom använda den med hjulen på. Han är liksom du beskriver väldigt hoppig och vill bara "stå" hela tiden och då han redan väger 10kg orkar vi rent fysiskt inte hålla honom uppe hela lekstunderna och har därför valt att pendla mellan gungan, stolen och oss själva.
Jag skrev för ett tag sedan om att han börjat vägra maten, men någon dag senare märkte vi att han hade jätteont i magen och knappt kunde bajsa alls. När vi började ge katrinplommonpuré med maten löste det sig och nu äter han glatt ca 1dl mat och 2msk katrinplommonpuré till lunch och full portion gröt + 2 msk katrinplommonpuré till kvällsmat. Däremellan och på natten ammar jag fortfarande. Jag har både gett honom mat jag själv gjort, ex. potatis och morotspuré, ärtpuré, mangopuré, katrinplommon+päronpuré, fiskpuré med dillsås, och köpt mat för att testa vad han gillar för smaker där.
Vad skönt att det har löst sig med magen. Jag är livrädd för det med lilleman då båda systrarna lätt blir förstoppade. Tyvärr är det ju så mycket stoppande i burkarna i början. Majs, morötter, banan ... så vi försöker ta det lugnt.
Idag har han bajsat två gånger, men jösses vad han tog i för kung och fosterland igår kväll. Så innan jag fick börja äta ville han amma, så då var det lugnare. Sedan var han allmänt grinig och jag hade fullständigt missat att han hade bajsat. Däremot har han haft svårt att komma till ro och äta, så jag har fått gå och vagga för att han alls ska ta bröstet. Jag hoppas inte det är öroninflammation på g, då han varit förkyld och hostig sedan i fredags morse, tror jag det är.
Det har varit lite körigt idag. Sambon kom hem vid ett och skulle duscha, vilket typ aldrig händer. Ska du träffa någon speciell?, tyckte jag. Ja, han hade tid till vc kröp det fram så småningom. En timma senare ringde han och hade blivit hänvisad vidare till akuten. Så nu befinner han sig där och väntar på operation med narkos var det sista jag hörde tidigare ikväll. Så, det känns som att det kan svänga fort. Tydligen hade han haft ont sedan början av helgen, men jag har inte hört ett pip, det enda var att han haltade lite idag. Ultraljudet gav inte svar nog så de behövde gå in och kolla. Så 2,5-åringens kommentar var "Stackars pappa" och den äldsta blev mer bestört över att hon inte skulle få en kram. Vi får se hur länge han blir borta. Tyst och tomt är det i alla fall nu när barnen är i säng.