Vi som fått barn efter IVF/ÄD 2014/2015

Ok vi tänkte åka till närmsta badhus nästa vecka och ringde dit och hörde med dem hur varmt de är i vattnet egentligen. Tydligen har de alltid 29 grader och vissa tider i veckan värmer de upp till 34 grader för barn under 4 år. Ni som har barn runt 1 år, hade ni badat i 29 gradigt vatten? Blir ju ingen lång stund typ 15-20 min.

Kram

Så var det dags för förkylning igen.. Adam hostar snorar och är hängig och ville snutta hela natten. Tanken att sluta amma kom i natt igen. Kommer ju inte funka när jag börjar jobba. Kommer ju bli naturlig avtrappning då så kanske löser sig av sig själv.

Två veckor kvar innan det är dags att återgå till ekorrhjulet! Känns helt klart blandat...

Kram

Hej!

Kul att tråden lever fortfarande!

Har inte varit inloggad senaste halvåret eller mer...

Allt är bra med oss!

Ettårskalas idag! Men W fyller på tisdag.

Varma kramar till er alla!

Villsågärna hur gick kalaset?

Irma, har ni haft en bra helg?

Bell, hur har det funkat för er med maken borta?

Sira, hur mår ni?

Sjukstuga här, sambon också dålig nu men hoppas jag klarar mig!

Kram

Härligt!

Allt bra här!! Kalaset var så lyckat och trevligt. Lagt ett par rätt nytagna bilder på Lovisa i bildtråden om nån vill se kram

Ps. Länk i trådstarten.

Ettårskontroll idag och vaccinering. Stackars liten. Två sprutor Gav alvedon redan på Bvc (vis av erfarenhet med storasyster) och lite ersättning och sen somnade hon i vagnen på väg hem fastän hon redan hade sovit en timme på morgonen. Har sovit i snart 3 timmar till nu. Får se hur kvällen blir!

Hoppas att ni har en bra dag alla

Kram

Just nu mår jag inte så bra om jag ska vara ärlig. Jag tror att allt med förlossningen till slut kommit ikapp mig. Jag har haft första samtalet med psykologen och jag har även haft återbesök hos förlossningsläkaren som beslutade om snittet och även genomförde det. Hon kunde svara på frågorna jag hade och det var ett bra besök men jag känner mig helt dränerad nu och vill bara gråta. Det funkar ju inte riktigt när jag är själv med barnen men jag har svårt att hålla tillbaka tårarna t o m när de är med. Läkaren sa något om att hon förstod att det var en hemsk upplevelse och att jag var rädd och så men grejen är att alla mina känslor var helt avstängda under tiden så när jag sa att jag inte upplevde det som hemskt såg hon väldigt förvånad ut. Jag fick förklara hur jag menar, det låter nog konstigt men hoppas ni kan förstå. Jag var så fokuserad på det som hände så jag hann varken tänka eller känna nånting egentligen. Men tre tankar kom. Den ena var när de körde mig till operation. Jag kände inte henne röra sig i magen då och tanken att det kanske inte skulle gå bra, att vi skulle förlora henne kom. Men jag kände inget för den känslan var för stor att ta. Precis när vi kom in till operation kände jag henne igen och då visste jag ju att det fanns hopp, att hon levde fortfarande. Känslan till den tanken; att vi kanske skulle förlora henne, kom till mig med full kraft för bara ett par dagar sedan och nu tänker jag på det hela tiden och skulle egentligen kunna låta tårarna rinna oavbrutet. Skulle nog behöva göra det också men som sagt, det finns inte riktigt möjlighet till det. Jag har inte flera timmar för mig själv om dagarna och det blir väldigt konstigt för en treåring om mamma är ledsen hela tiden. Det funkar inte helt enkelt. Så det kommer att ta lång tid det här. Ibland känner jag att jag överdriver, så farligt var det väl inte, allt gick ju bra. Men samtidigt förstod jag inte hur sjuk jag var utan det har jag också förstått lite pö om pö nu i efterhand och det är väl först nu som jag verkligen börjar inse att jag faktiskt var väldigt sjuk. Inte bara lite vanliga graviditetsbesvär utan att jag mådde riktigt dåligt, på riktigt liksom.

Men när jag tänker tillbaka på vad som hände under igångsättningen och till jag sövdes så finns det inga känslor alls med så den upplevelsen var inte hemsk just då utan först nu i efterhand och när jag läser journalen. Det känns märkligt. Upplevelsen i sig känns neutral på nåt konstigt sätt.

Jag läser allt ni skriver men just nu har jag inte energi att kommentera. Jag hoppas ni förstår.