Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?

En sak är att flytta några mil så att barnet fortfarande kan ha en tät kontakt med sin andra förälder. Det är lite skillnad att flytta 30 mil och begränsa kontakten till några gånger i månaden samt telefonkontakt, det inser väl även du? Då behöver man inte aktivt motarbeta, avståndet sköter det åt en.

Nej, man ska verkligen inte offra hela sitt liv, men man har heller inte rätten att utesluta den andre föräldern hur som helst.

I det här fallet så kanske det är så att TS, för sitt eget måendes skull, ska flytta till sin hemstad och börja må lite bättre och låta barnet stanna hos pappan, som vad vi vet, inte mår dåligt utan just nu kanske är den som bäst är lämpad att ta hand om barnet.

Om TS anser att det är helt ok att barnet har den relativt glesa kontakten med sin pappa så tar jag för givet att hon anser att den kontakten räcker för barnets relation med henne också.

För att klargöra en gång för alla:

1. Jag är gravid i typ 5-6 veckan

2. Har varit på min sambo att han ska tänka på att inte kunna umgås och vara ute med kompisar så mycket sen som han är idag.

3. Är rädd för att min sambo kommer jobba och vara ute jämt så jag får ta lasset själv.

4. Jag är en mer ansvarsfull person än min sambo. Sambon lägger sig på soffan när han kommer hem efter jobbet och ser oftast inte vad som behövs göras i hemmet.

5. Kommer han se vad som behövs göras med vårt barn sen eller kommer mobilen/kompisarna gå före.

6. Jag vill att han ska vilja leva som i vilken familj som helst med oss men jag vet att han gärna vill vara ute och jobba/fika med vänner vilket betyder att jag och barnet får vara själva mestadels.

7. alltså eftersom pappan väljer att vara halvansvarig så är det väl inte mer än rätt att barnet följer med mig när jag flyttar för pappan visar (inte nu i alla fall) något vidare engagemang. Punkt slut.

För att klargöra en gång för alla:

1. Jag är gravid i typ 5-6 veckan

2. Har varit på min sambo att han ska tänka på att inte kunna umgås och vara ute med kompisar så mycket sen som han är idag.

3. Är rädd för att min sambo kommer jobba och vara ute jämt så jag får ta lasset själv.

4. Jag är en mer ansvarsfull person än min sambo. Sambon lägger sig på soffan när han kommer hem efter jobbet och ser oftast inte vad som behövs göras i hemmet.

5. Kommer han se vad som behövs göras med vårt barn sen eller kommer mobilen/kompisarna gå före.

6. Jag vill att han ska vilja leva som i vilken familj som helst med oss men jag vet att han gärna vill vara ute och jobba/fika med vänner vilket betyder att jag och barnet får vara själva mestadels.

7. alltså eftersom pappan väljer att vara halvansvarig så är det väl inte mer än rätt att barnet följer med mig när jag flyttar för pappan visar (inte nu i alla fall) något vidare engagemang. Punkt slut.

Fast begär pappan gemensam vårdnad så får han det. ;)

Tycker inte att hon ska planera för att hennes barn ska växa upp faderslöst eller som skiljsmässobarn.

Bättre då att göra abort och skaffa barn med någon man verkligen vill ha barn med.