• Anonym (Undrar)

    Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?

    Hej

    Jag har lite fundering om det här med delad vårdnad.

    Jag flyttade från min hemstad 30 mil bort till min kille. Om nu vi skulle separera med vårt barn och jag flyttar hem igen så måste han i så fall gå med på det?

    Om han inte gör det så måste jag flytta utan mitt barn?

    För jag har tänkt på hur man ska dela upp ansvaret med barnet. Man kan ju inte ha varannan vecka då barnet måste gå i skola etc och varje helg blir lite kort om tid för då lär man ju alltid skjutsa och lämna typ på halva vägen ca 15 mil bort.

    Sen har jag läst nåt om mamman föder i killens stad så måste killen godkänna att mamman flyttar till en annan stad med barnet. Men om det skulle va så att jag och killen bor i hans hemstad men att jag föder i min hemstad. Då behöver alltså inte killen godkänna? Då har jag rätt att bo där?

    Någon som är bra på detta?

  • Svar på tråden Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?
  • BioBonus
    Anonym (bubba) skrev 2015-01-19 10:48:25 följande:
    Men i mitt exempel och i ts fall så finns det ju ingen farfar, farbror etc. Eller väldigt få och de som finns är antingen psykiskt sjuka eller missbrukare.
    Men pappan finns ju!
    "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra."
  • Maria 434
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 10:14:05 följande:

    Det jag menar är att barnet knappt kommer ha någon familj i staden. Farmor död, farfar lever i lite missär och umgås i stort sätt bara med alkisar. Jag tycker inte jag är egoist som nån annan skrev när jag vill ta mitt barn ifrån en sån vidrig miljö?

    Sambons ena bror kan inte ens ta hand om sig själv och pga allt detta så finns det mycket bättre förutsättningar för barnet där jag kommer ifrån. Barnet behöver ju inte sluta ha kontakt med sin pappa för det.


    Jag förstår inte varför du ens är tillsammans med honom om du nu föraktar precis allting runtomkring honom så mycket.
    Varför flyttade du till hans hemstad till att börja med?

    Jag hoppas att ni inte har barn ihop ännu och att ni inte skaffar det.
    Jag tycker du ska göra slut med din pojkvän och flytta till den hemstad och börja på ny kula tillsammans med någon där du inte funderar på vad som händer vid en separation...
  • Anonym (bubba)
    BioBonus skrev 2015-01-19 10:49:06 följande:

    Men pappan finns ju!


    Ja.. och?? Mamman finns också.

    Det finns ett talesätt om att det krävs en hel by för att ta hand om ett barn. Känns som om det finns en stor kärna sanning i det.
  • SaligaAmalia
    BioBonus skrev 2015-01-19 10:49:06 följande:
    Men pappan finns ju!
    Ja, det var ju så jag menade med detta:
    SaligaAmalia skrev 2015-01-19 10:45:38 följande:
    Vad har det med pappan att göra!?
    Skit i farfar, farbror, osv.


  • Anonym (Jag)

    Jag flyttade nästan 30mil bort med barnet.. Det för att det inte funkade mellan oss vuxna, hade bara mitt ex i den nya staden och han var inte särskilt hjälpsam så jag flyttade närmre familjen. Pappan sa att om han inte godkände det skulle barnet ändå skrivas hos mig efter någon månad..Tror det går 3 månader innan barnet skrivs in, om inte den andra vårdnadshavaren godkänt det.

    Sen beror det på om pappan är någon som skulle ansöka om enskild vårdnad/boende eller om han skulle låta bli.. Är han någon som skulle ansöka om det kan en flytt ligga dig i fatet..

    I vårat fall var det jag som tog allt ansvar från start och han motsatte sig inte heller när jag flyttade.

  • BioBonus
    Anonym (bubba) skrev 2015-01-19 10:50:52 följande:
    Ja.. och?? Mamman finns också.

    Det finns ett talesätt om att det krävs en hel by för att ta hand om ett barn. Känns som om det finns en stor kärna sanning i det.
    Fast mamman tycker tydligen att det är viktigare att hembyn tar hand om deras barn än att pappan får vara med och göra det. Obegriplig inställning att så lättvindigt förvägra barnet sin vardagliga kontakt med sin pappa. 

    Jag hoppas det inte finns något barn än i TS förhållande, och att hon absolut inte skaffar det med sin sambo utan som någon annan föreslagit - flyttar hem och skaffar barn med någon som hon kan tänka sig få vara delaktig i barnets framtid. Eller väljer insimination om hon vill ha ett "faderslöst" barn.
    "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra."
  • SaligaAmalia
    BioBonus skrev 2015-01-19 11:00:41 följande:
    Fast mamman tycker tydligen att det är viktigare att hembyn tar hand om deras barn än att pappan får vara med och göra det. Obegriplig inställning att så lättvindigt förvägra barnet sin vardagliga kontakt med sin pappa. 

    Jag hoppas det inte finns något barn än i TS förhållande, och att hon absolut inte skaffar det med sin sambo utan som någon annan föreslagit - flyttar hem och skaffar barn med någon som hon kan tänka sig få vara delaktig i barnets framtid. Eller väljer insimination om hon vill ha ett "faderslöst" barn.
    Fast insemination, av singelkvinnor och lesbiska, är precis lika jävla fel som att skaffa barn med en man som man sedan utesluter ur barnets liv.
    För barnet är det precis samma sak.
  • Anonym (bubba)
    BioBonus skrev 2015-01-19 11:00:41 följande:

    Fast mamman tycker tydligen att det är viktigare att hembyn tar hand om deras barn än att pappan får vara med och göra det. Obegriplig inställning att så lättvindigt förvägra barnet sin vardagliga kontakt med sin pappa. 

    Jag hoppas det inte finns något barn än i TS förhållande, och att hon absolut inte skaffar det med sin sambo utan som någon annan föreslagit - flyttar hem och skaffar barn med någon som hon kan tänka sig få vara delaktig i barnets framtid. Eller väljer insimination om hon vill ha ett "faderslöst" barn.


    Man förvägrar inte sitt barn den andra föräldern bara för att man flyttar. Det gör man bara om man aktivt motarbetar den andra föräldern och eventuellt också tar lagen i egna händer (vilket är moraliskt förkastligt).

    Som förälder ska man inte och bör inte heller offra hela sitt liv för sina barn. Istället är det ens skyldighet som förälder att ta tillvara barnets intressen och väga dessa mot sina egna och sedan fatta beslut som gynnar både barn och förälder lika mycket i längden.
  • SaligaAmalia
    Anonym (bubba) skrev 2015-01-19 11:05:47 följande:
    Man förvägrar inte sitt barn den andra föräldern bara för att man flyttar. Det gör man bara om man aktivt motarbetar den andra föräldern och eventuellt också tar lagen i egna händer (vilket är moraliskt förkastligt).

    Som förälder ska man inte och bör inte heller offra hela sitt liv för sina barn. Istället är det ens skyldighet som förälder att ta tillvara barnets intressen och väga dessa mot sina egna och sedan fatta beslut som gynnar både barn och förälder lika mycket i längden.
    Varannan vecka säger hon ju nej till. Varannan helg tycker hon blir bökigt. Känner väl igen detta mönster. Pappan kommer att få träffa sitt barn på en nåder.
  • BioBonus
    Anonym (bubba) skrev 2015-01-19 11:05:47 följande:
    Man förvägrar inte sitt barn den andra föräldern bara för att man flyttar. Det gör man bara om man aktivt motarbetar den andra föräldern och eventuellt också tar lagen i egna händer (vilket är moraliskt förkastligt).

    Som förälder ska man inte och bör inte heller offra hela sitt liv för sina barn. Istället är det ens skyldighet som förälder att ta tillvara barnets intressen och väga dessa mot sina egna och sedan fatta beslut som gynnar både barn och förälder lika mycket i längden.
    En sak är att flytta några mil så att barnet fortfarande kan ha en tät kontakt med sin andra förälder. Det är lite skillnad att flytta 30 mil och begränsa kontakten till några gånger i månaden samt telefonkontakt, det inser väl även du? Då behöver man inte aktivt motarbeta, avståndet sköter det åt en.

    Nej, man ska verkligen inte offra hela sitt liv, men man har heller inte rätten att utesluta den andre föräldern hur som helst.

    I det här fallet så kanske det är så att TS, för sitt eget måendes skull, ska flytta till sin hemstad och börja må lite bättre och låta barnet stanna hos pappan, som vad vi vet, inte mår dåligt utan just nu kanske är den som bäst är lämpad att ta hand om barnet.

    Om TS anser att det är helt ok att barnet har den relativt glesa kontakten med sin pappa så tar jag för givet att hon anser att den kontakten räcker för barnets relation med henne också.
    "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra."
Svar på tråden Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?