Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?

Något som kan fungera är ju att pappan har varannan helg nu och sedan när det är pappans tur att vara föräldraledig sina 280 dagar, så har TS varannan helg, sen efter det så blir det varannan vecka (självfallet med pappa som bf eftersom det är där barnet hör hemma i dagsläget).

I ett sånt här läge ska barnen komma främst och inte vad man själv känner vart man nu vill bo. Barnen oav ålder har sin trygghet där med familj/vänner. En separation rubbar tryggheten & ev flytta 30mil bort , rubbar den ännu mera samt försämrar relationen med ena föräldern, det är inte rätt.

Jag tycker du ska ta bort dom där tankarna på att flytta & försöka skapa dig ett eget liv på samma ort & ha barnet/barnen vv för barnets skull.

Något som kan fungera är ju att pappan har varannan helg nu och sedan när det är pappans tur att vara föräldraledig sina 280 dagar, så har TS varannan helg, sen efter det så blir det varannan vecka (självfallet med pappa som bf eftersom det är där barnet hör hemma i dagsläget).

Är det alltid så att rätten dömer att barnet ska få kvar där det alltid har bott om en av föräldrarna flyttar? Finns det inga andra faktorer som vägs in? Jämför följande två alternativ. Barnet är 4 och den ena föräldern flyttar 30 mil bort.

1) Förälder 1 flyttar 30 mil bort till sin gamla hemstad i samband med separationen. Föräldern har ett stort och stabilt socialt nätverk på den gamla hemorten. Där finns barnets far/morföräldrar, kusiner, barn till förälderns kompisar, fastrar/mostrar. Föräldern köper sig ett hus i ett barnfamiljsvänligt villaområde och det är nära till både förskolan och skolan. Föräldern jobbar och har en stabil inkomst.

2) Förälder 2 har inte råd att bo kvar i den gamla bostaden utan skaffar sig en hyresrättslägenhet i ett nedgånget område i närheten med mycket sociala problem. Föräldern sociala nätverk är skralt och släkten bor utspritt i hela landet. De egna föräldrarna är båda alkoholiserade. Föräldern är arbetslös och deprimerad. Får läkemedelsbehandling och arbetstränar.

Är det så självklart att barnet ska bo hos förälder nr2? Bara för att barnet inte ska behöva byta förskola??

Du har säkert redan fått svar på det juridiska. Vill bara lägga till att jag tycker att du gör fel som flyttar. Barnet och dess bästa borde vara ditt fokus nummer ett nu, och ur barnets perspektiv är det bästa att mamma och pappa bor i samma stad. Enda undantaget är om pappan är aktivt farlig eller på annat sätt olämplig att vara pappa. Men det skriver du inget om, så jag utgår ifrån att han är en normalvettig man.

I så fall får du stå ditt kast nu, tänka på ditt barns bästa, bo där du bor och bygga upp ett vettigt samarbete med barnets pappa allteftersom det blir större. (De första månaderna ammar du ju, och då ska barnet vara nära dig -.men pappan får med fördel hälsa på regelbundet, gå med på barnvagnspromenader o.s.v.).

Det är liksom SÅ DET BLIR när man träffar någon, blir kär, flyttar till hans stad, blir gravid... Du har ett ANNAT liv nu, i vilket ni tre är viktigast (ja även om du och mannen är separerade) och där sina föräldrar, syskon och vänner hamnar i en yttre sfär. Men jag vet att detta kan vara svårt att ta in i början! Är man inte kär längre så har man ju inte den naturliga starka familjekänslan...