• Anonym (Undrar)

    Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?

    Hej

    Jag har lite fundering om det här med delad vårdnad.

    Jag flyttade från min hemstad 30 mil bort till min kille. Om nu vi skulle separera med vårt barn och jag flyttar hem igen så måste han i så fall gå med på det?

    Om han inte gör det så måste jag flytta utan mitt barn?

    För jag har tänkt på hur man ska dela upp ansvaret med barnet. Man kan ju inte ha varannan vecka då barnet måste gå i skola etc och varje helg blir lite kort om tid för då lär man ju alltid skjutsa och lämna typ på halva vägen ca 15 mil bort.

    Sen har jag läst nåt om mamman föder i killens stad så måste killen godkänna att mamman flyttar till en annan stad med barnet. Men om det skulle va så att jag och killen bor i hans hemstad men att jag föder i min hemstad. Då behöver alltså inte killen godkänna? Då har jag rätt att bo där?

    Någon som är bra på detta?

  • Svar på tråden Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?
  • Anonym (Qwe)

    Vem säger att ERT barn måste bo med dig? ERT barn kan väl bo hos pappan så flyttar du? Du får flytta vart som helst, det är barnets flytt som måste godkännas sv båda föräldrarna.

  • Anonym (helos)
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 00:57:07 följande:

    Hej

    Jag har lite fundering om det här med delad vårdnad.

    Jag flyttade från min hemstad 30 mil bort till min kille. Om nu vi skulle separera med vårt barn och jag flyttar hem igen så måste han i så fall gå med på det?

    Om han inte gör det så måste jag flytta utan mitt barn?

    För jag har tänkt på hur man ska dela upp ansvaret med barnet. Man kan ju inte ha varannan vecka då barnet måste gå i skola etc och varje helg blir lite kort om tid för då lär man ju alltid skjutsa och lämna typ på halva vägen ca 15 mil bort.

    Sen har jag läst nåt om mamman föder i killens stad så måste killen godkänna att mamman flyttar till en annan stad med barnet. Men om det skulle va så att jag och killen bor i hans hemstad men att jag föder i min hemstad. Då behöver alltså inte killen godkänna? Då har jag rätt att bo där?

    Någon som är bra på detta?


    Du flyttar under tiden det är sommarlov och skriver in barnet i skolan dit du flyttat.
    Absolut blir det ett jäkla liv. Men skolplikten står över sånt här.
    Ganska känt trick idag om hur mamma tar med sig barnet och behåller det.

    o innan allt gått till rätten. Så har barnet varigt hos dig i den mesta tiden. anknytning och ingen rätt rycker upp barnet ur rötterna en gång till.

    o efter som pappa då blir umgängesförälder så får han själv stå för notan att bekosta umgängesresor och betala underhåll..

    Så ja.. egoism belönas om det görs rätt. Allt handlar om att äta eller ätas.


  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 01:15:39 följande:
    Det är vi som separerar. Jag har sagt att om vi nu går ifrån varann nån gång så vill jag flytta hem igen så att jag har familjen nära. Jag vill inte bo kvar och vantrivas i en stad där jag inte är lycklig för det kommer i så fall göra barnet olyckligt också om inte mamma mår bra
    Den dagen man får barn så slutar man själv att stå i centrum. Vad är viktigare:
    1. Att en vuxen människa får ha sina föräldrar, familj och släkt omkring sig.
    Eller:
    2. Att ett barn får växa upp med sina föräldrar och familj och släkt omkring sig?
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (helos) skrev 2015-01-19 06:22:00 följande:
    Du flyttar under tiden det är sommarlov och skriver in barnet i skolan dit du flyttat.
    Absolut blir det ett jäkla liv. Men skolplikten står över sånt här.
    Ganska känt trick idag om hur mamma tar med sig barnet och behåller det.

    o innan allt gått till rätten. Så har barnet varigt hos dig i den mesta tiden. anknytning och ingen rätt rycker upp barnet ur rötterna en gång till.

    o efter som pappa då blir umgängesförälder så får han själv stå för notan att bekosta umgängesresor och betala underhåll..

    Så ja.. egoism belönas om det görs rätt. Allt handlar om att äta eller ätas.
    Tidigare kunde man göra så men inte sedan lagen har ändrats. Idag anses det oftast som skäl att flytta över boende och vårdnad till den andra föräldern om man undanhåller barn och flyttar, mot dennes vilja.

    Sen, den som flyttar får oftast stå för både det praktiska och ekonomiska vid resor.
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (bubba) skrev 2015-01-19 02:40:30 följande:

    Är det alltid så att rätten dömer att barnet ska få kvar där det alltid har bott om en av föräldrarna flyttar? Finns det inga andra faktorer som vägs in? Jämför följande två alternativ. Barnet är 4 och den ena föräldern flyttar 30 mil bort.

    1) Förälder 1 flyttar 30 mil bort till sin gamla hemstad i samband med separationen. Föräldern har ett stort och stabilt socialt nätverk på den gamla hemorten. Där finns barnets far/morföräldrar, kusiner, barn till förälderns kompisar, fastrar/mostrar. Föräldern köper sig ett hus i ett barnfamiljsvänligt villaområde och det är nära till både förskolan och skolan. Föräldern jobbar och har en stabil inkomst.

    2) Förälder 2 har inte råd att bo kvar i den gamla bostaden utan skaffar sig en hyresrättslägenhet i ett nedgånget område i närheten med mycket sociala problem. Föräldern sociala nätverk är skralt och släkten bor utspritt i hela landet. De egna föräldrarna är båda alkoholiserade. Föräldern är arbetslös och deprimerad. Får läkemedelsbehandling och arbetstränar.

    Är det så självklart att barnet ska bo hos förälder nr2? Bara för att barnet inte ska behöva byta förskola??


    1. Förälderns sociala nätverk 30 mil bort spelar ingen roll, och inte heller att föräldern bor i villa, jobbar och har inkomst.
    2. Föräldern har kvar tryggheten i barnets kompisar och grundtrygghet och att föräldern arbetstränar och är deprimerad är inget skäl att barnet ska flyttas. Många med allvarligare psykiska problem och utan inkomster, som lever på soc, har barnen boende hos sig.
  • Anonym (?)
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 00:57:07 följande:
    Om han inte gör det så måste jag flytta utan mitt barn?
    Vaddå ditt barn? 
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 01:15:39 följande:
    Det är vi som separerar. Jag har sagt att om vi nu går ifrån varann nån gång så vill jag flytta hem igen så att jag har familjen nära. Jag vill inte bo kvar och vantrivas i en stad där jag inte är lycklig för det kommer i så fall göra barnet olyckligt också om inte mamma mår bra
    Om du är för olycklig för att klara av att ge barnet vad barnet behöver så är det väl bättre att barnet bor med den andra föräldern? Hur lyckligt kommer barnet att vara av att inte bo med, eller nära, båda sina föräldrar? Har du tänkt på det?
  • Anonym (M)

    Varför flyttar inte ni båda till din hemstad redan nu i så fall?

    Jag hade ALDRIG flyttat 30 mil från min sons pappa, hur än vår relation ser ut eller hur pappan mår. 1 för barnets skull, 2 för pappans skull. Om han nu är deppig och har problem med sina föräldrar så gör väl inte det situationen bättre att ta ifrån honom barnet också? Bildar man familj så sätter man alltid barnet först, även om man kan bo i villa på ett annat ställe så är umgänget viktigare.

    Har svårt att tro att någon i vuxen ålder skulle vara glad att ha blivit separerad från en av sina föräldrar för att få bo i hus och vara nära andra släktingar.

    Försök att samarbeta kring det här istället för att dra ner barnets pappa och hans förmåga.

  • jenny99

    Om barnet inte är född än och om ni inte är gifta så får du flytta nu och föda i din hemstad,som ogift får mamman automatiskt ensam vårdnad om inget annat skrivits på.Annars krävs ofta pappans godkännande för flytt.

  • BioBonus

    Ni är två som har skaffat barn tillsammans. Barnet är inte din ägodel, och barnet har lika stor rätt att ha en vardaglig och tät kontakt med sin pappa. Visst finns det en massa snikiga sätt att flytta med barnet och komma undan med det, men är det verkligen rättvist mot barnet?

    Jag förstår att man kan vantrivas i en stad och vill flytta hem, det har jag själv velat i omgångar efter skilsmässan. Men jag anser inte att jag kan det. Jag har inte den rätten. Jag har inte rätten att vara så egoistisk så att jag förvägrar mina barn sin pappa, eller honom dem. De är lika viktiga för honom som de är för mig. Så elak kan jag inte vara. Så jag får stå ut. Så enkelt är det.

    Är det viktigare att du får vara nära din familj än att ditt barn får vara det?


    "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra."
Svar på tråden Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?