• Anonym (Undrar)

    Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?

    Hej

    Jag har lite fundering om det här med delad vårdnad.

    Jag flyttade från min hemstad 30 mil bort till min kille. Om nu vi skulle separera med vårt barn och jag flyttar hem igen så måste han i så fall gå med på det?

    Om han inte gör det så måste jag flytta utan mitt barn?

    För jag har tänkt på hur man ska dela upp ansvaret med barnet. Man kan ju inte ha varannan vecka då barnet måste gå i skola etc och varje helg blir lite kort om tid för då lär man ju alltid skjutsa och lämna typ på halva vägen ca 15 mil bort.

    Sen har jag läst nåt om mamman föder i killens stad så måste killen godkänna att mamman flyttar till en annan stad med barnet. Men om det skulle va så att jag och killen bor i hans hemstad men att jag föder i min hemstad. Då behöver alltså inte killen godkänna? Då har jag rätt att bo där?

    Någon som är bra på detta?

  • Svar på tråden Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?
  • Kjell2

    Det är väldigt svårt att förutspå hur en ett domstolsbeslut skulle landa vid en tvist då domen baserars på hur läget är då och inte nu. Mycket kan hända.

    Framförallt går man på vad föräldrarna vill. Men även vad barnet vill, baserat på ålder, förutsättningar att skapa en bra uppväxtmiljö, nätverk mm.

    Det är en stor skillnanden om barnet är 6 månader eller 16 år med skola, kompisar, hobby mm.

    Ska man ge sig in i juridisk detaljer är det folkbokföringen som ligger till grunden för mycket. Ett nyfött barn bli nästan alltid folkbokfört på samma adress som mamman.

  • Anonym (Maja)

    Om barnet inte är fött än och inte har någon koppling för staden spelar det ju ingen roll för barnet om du flyttar till en annan stad och pappan flyttar efter för barnets skull eller om du bor kvar för barnets skull.

    Det påverkar ju inte barnet alls utan det är någon av er vuxna som måste ge efter. Kanske finna det nån tredje stad där ni båda skulle kunna trivas?

  • Anonym (Maja)
    BioBonus skrev 2015-01-19 08:54:51 följande:

    Ni är två som har skaffat barn tillsammans. Barnet är inte din ägodel, och barnet har lika stor rätt att ha en vardaglig och tät kontakt med sin pappa. Visst finns det en massa snikiga sätt att flytta med barnet och komma undan med det, men är det verkligen rättvist mot barnet?

    Jag förstår att man kan vantrivas i en stad och vill flytta hem, det har jag själv velat i omgångar efter skilsmässan. Men jag anser inte att jag kan det. Jag har inte den rätten. Jag har inte rätten att vara så egoistisk så att jag förvägrar mina barn sin pappa, eller honom dem. De är lika viktiga för honom som de är för mig. Så elak kan jag inte vara. Så jag får stå ut. Så enkelt är det.

    Är det viktigare att du får vara nära din familj än att ditt barn får vara det?


    En möjlighet är ju att även pappan flyttar till ts stad. För barnet (om det är en bebis eller inte ens fött) gör det ju ingen skilnad.
  • Anonym (:))

    Så vem är du att bestämma att barnet inte ska få ha en närvarande pappa... Å flytta 30 mil från sitt barn e rent vansinne.. Jävla egoist e va du är!

  • BioBonus
    Anonym (Maja) skrev 2015-01-19 09:54:17 följande:
    En möjlighet är ju att även pappan flyttar till ts stad. För barnet (om det är en bebis eller inte ens fött) gör det ju ingen skilnad.
    Visst är det en lösning, om pappan går med på det. Eftersom det är TS som vill driva igenom en förändring i boendet så anser jag att hon får "rätta" sig efter vad pappan vill. Vill han absolut inte flytta (pga jobb eller sociala faktorer etc) så anser inte jag att TS på eget bevåg ska flytta och försvåra pappans och barnets relation för att hon, som vuxen, vill vara närmare sin familj.
    Där måste barnets familj gå före.
    "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra."
  • isabellab
    BioBonus skrev 2015-01-19 10:05:12 följande:

    Visst är det en lösning, om pappan går med på det. Eftersom det är TS som vill driva igenom en förändring i boendet så anser jag att hon får "rätta" sig efter vad pappan vill. Vill han absolut inte flytta (pga jobb eller sociala faktorer etc) så anser inte jag att TS på eget bevåg ska flytta och försvåra pappans och barnets relation för att hon, som vuxen, vill vara närmare sin familj.

    Där måste barnets familj gå före.


  • Anonym (Undrar)

    Det jag menar är att barnet knappt kommer ha någon familj i staden. Farmor död, farfar lever i lite missär och umgås i stort sätt bara med alkisar. Jag tycker inte jag är egoist som nån annan skrev när jag vill ta mitt barn ifrån en sån vidrig miljö?

    Sambons ena bror kan inte ens ta hand om sig själv och pga allt detta så finns det mycket bättre förutsättningar för barnet där jag kommer ifrån. Barnet behöver ju inte sluta ha kontakt med sin pappa för det.

  • Anonym (Maja)
    BioBonus skrev 2015-01-19 10:05:12 följande:

    Visst är det en lösning, om pappan går med på det. Eftersom det är TS som vill driva igenom en förändring i boendet så anser jag att hon får "rätta" sig efter vad pappan vill. Vill han absolut inte flytta (pga jobb eller sociala faktorer etc) så anser inte jag att TS på eget bevåg ska flytta och försvåra pappans och barnets relation för att hon, som vuxen, vill vara närmare sin familj.

    Där måste barnets familj gå före.


    Men om mamman vill bo i stad A och pappan i stad B måste ju en av föräldrarna ge vika (om inte stad C finns som kompromiss). Den ena förälder får som den vill och den andra inte. När det handlar om ett barn som inte ens är fött än kan jag inte se att det är bättre för barnet att alla bor i stad A än att alla bor i stad B. För att avgöra vad som är bäst för barnet måste man känna till ev. andra faktorer men utifrån det vi vet här kan man ju inte säga att den ena stade definitivt är bättre för barnet att växa upp i än den andra.

    Så jag anser heller inte att ts behov går före pappans men att de är likvärdiga och att barnets behov kan tillgodoses i båda alternativen.
  • Anonym (bubba)
    Anonym (ansvar) skrev 2015-01-19 06:31:31 följande:

    1. Förälderns sociala nätverk 30 mil bort spelar ingen roll, och inte heller att föräldern bor i villa, jobbar och har inkomst.

    2. Föräldern har kvar tryggheten i barnets kompisar och grundtrygghet och att föräldern arbetstränar och är deprimerad är inget skäl att barnet ska flyttas. Många med allvarligare psykiska problem och utan inkomster, som lever på soc, har barnen boende hos sig.


    Men ser man inte till helheten? Till barnets bästa?

    Det är viktigt för barn att ha ett stort stabilt socialt nätverk. För ett förskolebarn är släkten hundrafalt viktigare än förskolan. Kompisar och betald personal kan aldrig ersätta tryggheten som finns i familjeband. Det är först i tonåren (då barns egentliga självständighetsprocess påbörjas) som kompisar blir viktigare än familj och släkt.

    Sedan är psykisk hälsa hos föräldrarna extremt viktigt för ett barns mående och utveckling. Det går INTE att vara en tillräckligt bra förälder om man lider av psykisk ohälsa.

    Jag har väldigt svårt att tro att en domstol skulle göra en så endimensionell bedömning. Om de nu ändå gör det tycker jag att det är gräsligt.
  • SaligaAmalia
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 00:57:07 följande:

    Hej

    Jag har lite fundering om det här med delad vårdnad.

    Jag flyttade från min hemstad 30 mil bort till min kille. Om nu vi skulle separera med vårt barn och jag flyttar hem igen så måste han i så fall gå med på det?

    Om han inte gör det så måste jag flytta utan mitt barn?

    För jag har tänkt på hur man ska dela upp ansvaret med barnet. Man kan ju inte ha varannan vecka då barnet måste gå i skola etc och varje helg blir lite kort om tid för då lär man ju alltid skjutsa och lämna typ på halva vägen ca 15 mil bort.

    Sen har jag läst nåt om mamman föder i killens stad så måste killen godkänna att mamman flyttar till en annan stad med barnet. Men om det skulle va så att jag och killen bor i hans hemstad men att jag föder i min hemstad. Då behöver alltså inte killen godkänna? Då har jag rätt att bo där?

    Någon som är bra på detta?


    Man ser det alltid utifrån barnets bästa.
    Är barnet uppvuxet i Örebro, så kan inte du - vid en separation - ta barnet med dig tillbaka till Sthlm (oavsett om barnet föddes i Sthlm, Örebro, Kiruna eller Kina).
    Det innebär ju att du river upp barnet från dess trygghet och fasta punkt. Från skola och vänner.
Svar på tråden Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?