• Anonym (Undrar)

    Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?

    Hej

    Jag har lite fundering om det här med delad vårdnad.

    Jag flyttade från min hemstad 30 mil bort till min kille. Om nu vi skulle separera med vårt barn och jag flyttar hem igen så måste han i så fall gå med på det?

    Om han inte gör det så måste jag flytta utan mitt barn?

    För jag har tänkt på hur man ska dela upp ansvaret med barnet. Man kan ju inte ha varannan vecka då barnet måste gå i skola etc och varje helg blir lite kort om tid för då lär man ju alltid skjutsa och lämna typ på halva vägen ca 15 mil bort.

    Sen har jag läst nåt om mamman föder i killens stad så måste killen godkänna att mamman flyttar till en annan stad med barnet. Men om det skulle va så att jag och killen bor i hans hemstad men att jag föder i min hemstad. Då behöver alltså inte killen godkänna? Då har jag rätt att bo där?

    Någon som är bra på detta?

  • Svar på tråden Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?
  • SaligaAmalia
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 01:23:48 följande:
    Okej vad var det rätten kollade då? Kollade dom pappans liv, inkomst, jobb, lämpligher med mera?

    Grejen är den att om vi skulle separera så har jag mycket bättre levnadsstandard eller vad jag ska säga. Min familj är en jättebra och trygg familj som bor i hus i en liten by. Jag är ordningsam, ansvarsfull med mera.

    Min killes omgivning präglas av slarviga oansvariga människor, en del lever till och med i lite missär. Killen jobbar jämt och har eget företag. Jag menar vad går rätten på? För varför är det tryggare att bo kvar för barnet för att han/hon är född där? Den kan ju få det bättre nån annanstans.
    Lagen säger att barnet inte ska behöva ryckas upp från sina rötter, sin skola, sona vänner, fritidsaktiviteter, etc.
    Så flyttar du, så blir barnet högst troligt kvar med pappan (såvida inte NI, tillsammans, kommer överens om att du tar med dig barnet, och pappan får varannan helg).
  • SaligaAmalia
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 01:30:53 följande:
    Fast nu pratar jag om när barnet är litet fortfarande inte att det har haft ett helt liv i stan för att sen flytta till en annan stad.

    Förresten så kommer ju inte den nya staden vara okänd för barnet eftersom det kommer tillbringa mycket tid där ändå när vi åker hem och hälsar på.
    Då brukar rätten gå på vem som haft det yttersta ansvaret. Vem som varit hemma med barnet och tagit ut föräldraledighet.

    Är barnet, säg mellan ett halvår och ett år, och du varit hemma med barnet hela tiden och barnet är van vid dig, så är det för barnets bästa om barnet får bo med dig.
    Dock har barnet rätt till umgänge med sin pappa. Du ska se till att barnets behov och rättigheter tillfredsställs.

  • BioBonus
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 10:14:05 följande:

    Det jag menar är att barnet knappt kommer ha någon familj i staden. Farmor död, farfar lever i lite missär och umgås i stort sätt bara med alkisar. Jag tycker inte jag är egoist som nån annan skrev när jag vill ta mitt barn ifrån en sån vidrig miljö?

    Sambons ena bror kan inte ens ta hand om sig själv och pga allt detta så finns det mycket bättre förutsättningar för barnet där jag kommer ifrån. Barnet behöver ju inte sluta ha kontakt med sin pappa för det.


    Barnet kommer ha sin pappa där.
    "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra."
  • Anonym (bubba)
    SaligaAmalia skrev 2015-01-19 10:32:01 följande:

    Man ser det alltid utifrån barnets bästa.

    Är barnet uppvuxet i Örebro, så kan inte du - vid en separation - ta barnet med dig tillbaka till Sthlm (oavsett om barnet föddes i Sthlm, Örebro, Kiruna eller Kina).

    Det innebär ju att du river upp barnet från dess trygghet och fasta punkt. Från skola och vänner.


    Jag inser att det är ett stort stressmoment för ett barn att flytta och byta ut både sitt hem och sina kompisar och lärare.

    Men en bedömning måste ju ändå baseras på vad som är bäst för barnet långsiktigt. Jag har ingen aning vilka sorters långsiktiga konsekvenser en flytt vid en separation har för barn. Däremot vet jag vilka konsekvenser det innebär på långsikt att växa upp med en ensamstående förälder utan socialt nätverk och som dessutom lider av psykisk ohälsa. Enligt mig bör man väga dessa två mot varandra och se vad som skadar barnet minst i längden. Hoppas och tror att rätten också gör det.
  • BioBonus

    Har du berättat för pappan hur oviktig du anser att han är i ert gemensamma barns liv? Och om du har gjort det - hur ställer han sig till det? Är han ok med det? Är han ok med att leva med en kvinna som ser det så?

    Jag blir lite beklämd när jag läser hur många mammor anser att pappan är försumbar i barnens liv. 

    Är han OK med det och inte vill vara en del av ert barns liv så kommer han ju troligtvis att gå med på att du flyttar 30 mil med barnet. Men då antar jag att du inte frågat här hur du ska gå tillväga.


    "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra."
  • BioBonus
    Anonym (bubba) skrev 2015-01-19 10:42:24 följande:
    Jag inser att det är ett stort stressmoment för ett barn att flytta och byta ut både sitt hem och sina kompisar och lärare.

    Men en bedömning måste ju ändå baseras på vad som är bäst för barnet långsiktigt. Jag har ingen aning vilka sorters långsiktiga konsekvenser en flytt vid en separation har för barn. Däremot vet jag vilka konsekvenser det innebär på långsikt att växa upp med en ensamstående förälder utan socialt nätverk och som dessutom lider av psykisk ohälsa. Enligt mig bör man väga dessa två mot varandra och se vad som skadar barnet minst i längden. Hoppas och tror att rätten också gör det.
    Och även ser till hur många barn som mår dåligt av en frånvarande förälder. Vare sig föräldern valt det, eller som det ju blir i det här fallet - blivit tvingad till det.
    "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra."
  • SaligaAmalia
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 10:14:05 följande:

    Det jag menar är att barnet knappt kommer ha någon familj i staden. Farmor död, farfar lever i lite missär och umgås i stort sätt bara med alkisar. Jag tycker inte jag är egoist som nån annan skrev när jag vill ta mitt barn ifrån en sån vidrig miljö?

    Sambons ena bror kan inte ens ta hand om sig själv och pga allt detta så finns det mycket bättre förutsättningar för barnet där jag kommer ifrån. Barnet behöver ju inte sluta ha kontakt med sin pappa för det.


    Vad har det med pappan att göra!?
    Skit i farfar, farbror, osv.
  • BioBonus

    En helt annan fundering TS!


    Om du nu mår så dåligt i den stad ni nu bor i tillsammans, tror du inte du kan prata med din sambo, innan ni eventuellt hamnar i en separation, om att flytta? Kanske kan det till och med vara räddningen för er som kärnfamilj. Har du frågat?


    "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra."
  • SaligaAmalia
    Anonym (bubba) skrev 2015-01-19 10:42:24 följande:
    Jag inser att det är ett stort stressmoment för ett barn att flytta och byta ut både sitt hem och sina kompisar och lärare.

    Men en bedömning måste ju ändå baseras på vad som är bäst för barnet långsiktigt. Jag har ingen aning vilka sorters långsiktiga konsekvenser en flytt vid en separation har för barn. Däremot vet jag vilka konsekvenser det innebär på långsikt att växa upp med en ensamstående förälder utan socialt nätverk och som dessutom lider av psykisk ohälsa. Enligt mig bör man väga dessa två mot varandra och se vad som skadar barnet minst i längden. Hoppas och tror att rätten också gör det.
    Varför skaffade du barn med den mannen, kan man ju undra.
  • Anonym (bubba)
    SaligaAmalia skrev 2015-01-19 10:45:38 följande:

    Vad har det med pappan att göra!?

    Skit i farfar, farbror, osv.


    Men i mitt exempel och i ts fall så finns det ju ingen farfar, farbror etc. Eller väldigt få och de som finns är antingen psykiskt sjuka eller missbrukare.
Svar på tråden Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?