Släpper ni iväg era tonåringar på nyårsfest?

Jag drack inte innan jag hade åldern inne och kan jag hindra mina barn från att dricka i förtid - helst då genom att ingjuta sunda värderingar och inte genom tvång - tänker jag göra det. Eftersom det hör till mitt föräldraansvar. Jag har också högskoleutbildning och jobb och dricker sparsamt, dessutom har jag sluppit hamna i tråkiga situationer på grund av att jag har druckit mig redlös i fel sällskap i alldeles för tidig ålder. Och visst, alla råkar inte illa ut, men fler än man skulle önska.

Har man lyckats fostra ett tryggt barn som klarar av att säga nej så ser inte jag vad som är problemet. Rädd för sexuella övergrepp? Rädd för misshandel? Hur påverkar drogerna hennes dotter? Bor hon inte under en sten så har hon antagligen redan iakttagit personer som tagit droger och sett individer som är påverkade. Då det är så vanligt. Det var redan sjukt vanligt när jag var tonåring och det har bara blivit vanligare, på min "tid" fanns inte skräp som Spice dock. Och nu är jag 31.

Men jag antar att man har olika inställning och mitt synsätt har ju definitivt blivit påverkat av min egen uppväxt, där jag och mina 3 main dudes fick rätt så stort utrymme och frihet. Det här med att lita på umgänget till exempel, jag förstår grejen, absolut, men vi blev iväg släppta till Roskilde Festivalen sommaren efter 9:an, ensamma. Där finns det mer än sin beskärda del av haschtomtar osv. Jag kan lova dig att våra föräldrar inte litade på alla människor som åker dit, men dom litade på våran egen förmåga att ta hand om oss själva  Vilket vi alltid har klarat av... med en och annan incident, dom där incidenterna är oftast roligast dock så här i efterhand.

Så annorlunda är den tyvärr inte. Fanns massor med droger i min uppväxt också, man får helt enkelt försöka påverka sina barn. Förbjuda har jag ingen tro på, då lär dom sig ljuga istället. Bättre då att man har en öppen kommunikation och regler som även tonåringen tycker känns ok.

Jagr då bara 20, men jag hade aldrig lptit min 16 pring åka så långt bort till nåra dek inte ens känner +håller på med dråger och allt. Känner att många föräldrar idag är jävligt ansvarslösa och lata. De är erat ansvar att skydda era barn

Eller så har dom väldigt svårt med att släppa taget, handen är knuten krampaktigt kring sargen. Om två år kan TS dotter göra vad fan hon vill i princip, då hon är myndig. 

Går du bak några generation så flyttade individer hemifrån när dom var 16... om inte yngre, så överbeskyddandet är ett modernt fenomen.

Typ alla jag känner som har föräldrar som låtit dom glra lite som dom vill festar varje helg, vissa vardagar, tar droger, hamnar i bråk, och gör bara massa skit. Alla jag känner som har fått gränser och föräldrar som lögger sig i lite och sånt är mycket bättre och mår bättre, ich nu pratar jag om såna som är 14-17, omyndiga

Mm men jag är uppvuxen på landet o det var lite som en "skyddad verkstad" på min lilla ort.
Och det är inte bara droger jag tänker på, det är liksom hela livet som är annorlunda. Bara en sån sak som att minsta grej man gör kan fotas o hamna på nätet.

Min tonåring var typ 10 år när hon sa "mamma, jag tror jag kommer testa att dricka sprit o röka."
Jag svarade: "det räknar jag med."

Jag tror inte heller på förbud.
Men jag tror att alla tonåringar, hur öppna man än är, ändå vill hålla vissa saker hemliga från sina föräldrar.

Jag fick en väldigt bra uppfostran, men var ändå inte tillräckligt mogen för att kunna hänga med "dåligt umgänge" i den åldern. 
Jag kunde lätt ta fel beslut trots att jag visste vad som var rätt och fel.

Jag tror inte att jag var/är den enda ungdomen att ha svårigheter med det, även om de är trygga, och kommer från vettiga hem. 

Sen förstår jag inte vitsen med att hänga med folk som tar droger, ung som gammal.. 

Visst finns det många som du, som kan reda sig själv och allt går fint, men jag tror att det finns många som inte gör det i den åldern. 

Det är vad jag tror 

Inte läst hela  tråden ,l men naturligtvis gör jag det ... och hoppas han har kul som fan;.)

Man kan dra gränsen....

"här"

---------------------------------------------------------

"här"

----------------------------------------------------------

"här"

----------------------------------------------------------

Etc.

Min filosofi går ut på att man skall lägga en stabil grund för barnet/tonåringen.... då kan man ha högre takhöjd och tillåta större frihet eftersom individen har en inre styrka och kompass som guidar rätt(oftast).

Jag vet inte vad du menar med "göra lite som dom vill" men om det inkluderar att gå på en nyårsfest så har vi olika definitioner, och antagligen helt olika åsikter om vad som är problematiskt.

Jag och mina polare har nog gjort allt på din lista dock, så vi kanske var "problembarn". :)

Festat på helger. check
Vardagar, check, Torsdagar var det Sticky Fingers(nattklubb) som gällde.
Tagit droger, nja, provat? check
Hamnat i bråk? nja, försvarat oss? check
gjort massa skit? nja... gjort lite busstreck? check

Jag tänker dock inte på oss som problematiska tonåringar, jag tänker på oss som ganska så typiska tonåringar som hade väldigt kul. Det fanns riktiga "problembarn" när jag var tonåring med, där föräldrarna var i praktiken apatiska pga olika anledningar, missbrukare osv. För de flesta av dom har det nog inte gått så bra.

Men om vi nu var problematiska tonåringar så kanske vi även är bra exempel på att även problemungar kan lyckas, för ingen av oss kan kategoriseras som en "loser" en är arkeolog, det är en svår arbetsmarknad men han har nu varit anställd hos landstinget sedan flera år tillbaka och innan dess jobbade han i ett halvdussin olika länder(Irland, Spanien, Kroatien etc), en är jurist, han pluggade på Yale Law School, en av världens mest prestigefyllda juristlinjer, Jag är civilekonom, kandidat+master på Handels i Stockholm och den siste i de 4:s gäng jobbar för en av Sveriges mest prisbelönta Reklambyråer i GBG. :)

Nu har min äldsta compadre flyttat tillbaka till Sverige ganska nyligen, hit till Stockholm(vi är som sagt "göteborgare" ;P), dvs han som pluggade på YLS, han jobbade i NYC med M&A efter examen. Det är väldigt kul att ha så nära till varandra igen, face 2 face kontakten blir lite sporadisk när man bor på var sin sida av Atlanten, även om jag har varit NYC både för jobb och nöje många gånger. Vi har varit bästisar sedans första klass. Han har även träffat en riktigt trevlig tjej(inte för att han någonsin har haft problem med det)... men hans liv har varit väldigt mycket jobb jobb jobb jobb de senaste 5 åren. INGEN tid för förhållanden, work-life balansen inom både hans och mitt gebit i NYC som junior existerar inte, det blir lite bättre när man blir senior men det är fortfarande extrema arbetstimmar, man tjänar dock otroligt bra. :)

Jag vet inte exakt hur många Svenskar som får chansen att plugga på YLS, men det är inte många(och ja, jag är stolt över att han gjort det haha) :)

i.imgur.com/wxyrrCL.jpg

Så, jag antar att min poäng är att din åsikt, precis som min, är uppenbart färgad av våra egna erfarenheter. Jag tror inte det finns "en enda" väg att gå och att man måste hålla tag stenhårt i sina barn för att skydda dom, min och mina vänners erfarenheter är det som ligger mig närmast hjärtat, har man som min polare en examen från YLS så är man i praktiken världselit. Har man som mig fixat en kandidat och master på handels så har man också gjort bra ifrån sig, inom min bransch så är HHS ett av de bäst positionerade universitetet i Europa och då menar jag internationellt, i till exempel London, HHS placement är väldigt bra, få andra Europeiska lärosäten har bättre. Vad är intagningspoängen idag? Typ 20,00? Även mina andra två "main dudes" har lyckats väldigt bra inom sina områden.

Men som jag skrev i natt(när jag nattade våran bebis), TS bör göra vad hon känner är rätt för sin dotter(och sig själv).

Ha en trevlig kväll!