• Anonym (Onormal?)

    Släpper ni iväg era tonåringar på nyårsfest?

    Min dotter är 16 år. På nyår har hon "bestämt" att hon ska åka ca 3 mil bort på en fest dit det kommer ca 40 pers. Jag känner ingen av dem och har inte mer än just träffat den kompis hon tänker åka dit med. Den kompisen är 18 år och det jag fått höra om henne innan - via både min dotter, och andra - är enbart negativa saker gällande droger, allmänt dåligt omdöme etc.
    Festen hålls av en kille som min dotter träffat ett par gånger men pratat "jättemycket" med. Han är 20 år. Alla som behöver har sängplats i huset där festen hålls. Naturligtvis ska hon då sova där.
    Två av hennes klasskompisar ska också dit. De har jag aldrig träffat heller.

    Spontant känner jag bara STOPP!

    Men - så ber jag dottern ta fram telefonnummer till klasskompisarnas föräldrar då jag vill ventilera detta med dem. Vad har deras döttrar berättat om festen t ex?
    Kan vi komma överens om att nån av oss åker o hämtar etc?

    Dottern blir skitförbannad. Hon ringer sin ena kompis o säger att jag vill prata med hennes föräldrar. Det vill inte kompisen då festen isåfall skulle verka misstänkt.

    Alltså är jag helt ute o cyklar?! Vad gör era tonåringar på nyår?! Är jag helt jävla orimlig när jag tycker att hela grejen är vansklig?! 

    Fan vad irriterad jag är nu!!

  • Svar på tråden Släpper ni iväg era tonåringar på nyårsfest?
  • Anonym (Inte sånna problem)

    Jag har 2 tonåringar 19 och 16 år ( killar ) dom varken festar dricker eller röker . Så om någon av dom hade velat gå på fest så javisst men de intresserar inte dom.

  • The past is now

    Nä ts du är inte ute och cyklar! Du SKA vara en vagel i ögat på dina barn, det är det vi är till för! DU bryr  dig och fortsätt så här. Du får mitt fulla stöd och jag är uppvuxen så och jag gör likadant för mina barn. Skulle aldrig få för mig att släppa dem vid för våg. Aldrig.

  • Anonym (Jag vet)
    Anonym (asta amalgam) skrev 2014-12-29 13:46:09 följande:
    Ångest? I min familj var alla tokreligiösa och jag var inte på mer festliga tillställningar än symöten och bönemöten när jag var ung. Blev döpt i dopgraven som 15-åring och la inte ner religiositeten förrän jag var närmare 30. Ångest? Ja tamme faan...ibland så.
    Ångest? Ja.
    Bodde helt isolerat ute på landet med föräldrar som hotade mig med självmord om jag inte gjorde som de sa. Gick hela skolgången helt ensam i särskola fastän jag var helt normal. Det har nästan tagit 8år att få ett ynka självförtroende i vuxen ålder.
  • Anonym (16 årig tjej)

    Jag är 16 år och ska nu på nyår till en fest 2,6 mil bort med folk jag inte känner. Folket är dessutom mycket äldre än jag och mina kompisar. Dvs i 20 års åldern eller äldre. Jag bor hos min pappa då, som bryr sig men resonerar annorlunda. Jag är en skötsam dotter som går naturlinjen, sköter skolan själv utan att be om hjälp. Jag dricker ibland, men i små mängder. Jag får dricka mer om jag vill, jag får festa mer om jag vill. Men jag väljer att bara göra det ibland.

    Medan mina vänner som har föräldrar som är super strikta dricker sig stupfulla och tar chansen när dem får den. De förlorar kontrollen och omdömet totalt och tycker att det är super spännande. Men vi som har föräldrar som låter oss sköta och ta hand om oss själva, gör det också. Vi är dem lugnaste.  Det finns som har föräldrar som själv dricker, tar droger eller som inte är så bra föräldrarar. Det är dom barnen/tonåringarna som som dricker varje helg och börjar ta droger osv. Men dom allra värsta, som dricker mest är de som "måste ta chansen", ja det som inte kan tänka själva för att deras föräldrar alltid tänker åt dem.

    Det beror ju på hur tonåringen är. Men föräldrar måste låta sina barn tänka själva, jag fattar att ni är oroliga. Men någon som alltid kan förlita sig på att sina föräldrar tänker inte. Tro mig. Är du en förälder med en bra familj och har du en son eller dotter som är klok, så måste du lita på denne. Ja, något kan alltid hända. Men då är det väl ingen som lär sig mer av det misstagen än tonåringen själv? Ni kan inte förhindra allt era barn gör, för att ni är rädda att något ska hända. Om 2 år ska din dotter klara sig helt själv. Snälla, låt henne ta besluten själv. Ha en bra kontakt  och relation med henne, lita på henne och låt henne åka dit, då kommer allt gå bra. Blir nästan mörkrädd, hon är ung, ja. Men hon är inget barn längre och om mindre än 2 år ska hon klara sig helt utan dig.

  • Anonym (herregud)

    Herregud jag flyttade hemifrån när jag var 16. Varken röker eller provat på droger. Å just ja har högskoleutbildning å välbetalt jobb!

  • Sous
    Anonym (Onormal?) skrev 2014-12-28 00:22:36 följande:

    Tack för svaren!

    Jag avstår själv att dricka alkohol och erbjuder mig att hämta klockan ett. Passar inte det så blir det ingen fest. Förväntar mig ingen som helst tacksamhet dock!


    Precis så hade jag också gjort!
  • Anonym (m)

    när jag var 16 fick jag gå på de flesta fester som var. Jag var ingen partyprisse precis och mina föräldrar litade på mig. Vad de inte visste (ff skulle jag tro) är att det var rätt mycket fylla och "liv", De trodde jag var på fest med de kompisar,, och som de själva kände till men säkert häften av gångerna var det massor med äldre personer som jag inte ens kände själv. Ibland visste jag knappt vilken adress  vi skulle till utan bara hängde på nån kompis som visste.Det är ju inte helt ok, kan jag tycka idag när jag själv är förälder.
    En gång blev jag inbjuden på en fest av en kille som jag visste var intresserad av mig men som jag hade nobbat. Han bjöd in mig + min bästa kompis till en adress jag aldrig varit på, Det var hos en av hans kompisar. När jag kom dit, var inte min kompis där och det var han + 3 killar till! Fulla var de också. Jag satt där ett tag och väntade på min kompis som aldrig kom. och insåg att  enda anledningen att han bjudit dit mig var för att han  ville försöka få mig att fatta att vi borde bli ihop! fan vad obehag jag kände när jag insåg det. När en av de andra killarna började leka med en kniv drog jag fort som fan! Visste knappt vilken väg jag skulle gå men kom in till stan till slut och kunde ta en buss hem. Hade mina föräldrar frågat ut mig mer, hade de ju insett att jag knappt visste nåt om denna sk fest själv och då hade de nog hindrat mig att åka dit

    Så TS, att du kan hämta så dottern slipper sova över tycker jag låter som en vettig kompromiss. Då kan hon vara med på festen men lär väl förhoppningsvis sköta sig hyggligt. Att hon blev arg för att du skulle kontakta föräldrar, det hör ju till åldern kan jag tycka men i ditt fall tror jag att jag hade snokat runt lite i smyg faktiskt

  • MEE83
    Anonym (Nej) skrev 2014-12-29 10:29:36 följande:
    Håller med, det är väl ingen konstigt att hon är 16 och har vänner som är 20? Jag är 20 och har vänner som är 16,
    Handlar kanske om var man bor?

    Där jag växte upp umgicks man inte med 20-åringar som 16-åring. Gick man på gymnasiet så blev det den åldern på umgänget osv. Några år hit och dit men men man hängde inte med 20-åringar som 16-åring. När jag var på musikfestivaler var den annan grej, för där är ålderspannet och uppblandningen rätt skön egentligen, vi var ju 15 år när vi åkte till Roskilde första gången, då var vi bland de yngre, de flesta var ju äldre, men i stan, nix.

    Och jag hängde inte med 16-åringar när jag var 20 heller. Kollade man in eller raggade på 16-åriga brudar fick man peddo gliringar(med glimten i ögat) av polarna. Sedan råkade jag ha sex med två 17-åringar som 20-åring en gång ändå, för att dom hade fejk ID, men man sprang ju inte runt och limmade på "småtjejer".

    Och det faller sig liksom naturligt, de flesta går ju ut mer på nattklubb/barer när dom blivit myndiga. De flesta 16-åringar går inte ut på nattklubb/barer. Kontaktytorna minskar, man umgås helt enkelt inte i samma kretsar.
  • vampyria2

    Jag hade också låtit dottern gå men sagt att jag hämta henne eller så blir det inget festande för henne.

  • Lavish

    Hmm. Jag tycker nog att det hela kommer ner till om du litar på din dotter.

    Har hon gett dig skäl tidigare att inte göra det? 

    Du har absolut rätt att säga nej, särskilt som de inte vill låta dig prata med en ansvarig vuxen. Samtidigt är din dotter på väg att bli stor och jag tycker inte heller det är rätt väg att gå att förbjuda en skötsam ungdom som inte brukar spåra ur eller göra dumma grejer från att börja pröva sina vingar. 

    Om hon inte gett dig skäl att misstro henne tidigare så hade jag tyckt att hon får gå på festen men ska hålla tät telefonkontakt med dig. Dvs att ni hörs iaf några gånger under kvällen, och svarar hon inte inom säg en halvtimme då kommer ni och hämtar direkt. Du lär ju på så vis också höra på rösten om hon skulle vara kraftigt påverkad. Sen hämtar ni henne vid en tidigare bestämd tidpunkt om hon sköter sig med att höra av sig under kvällen, och sen kan ni utvärdera efter det hur det gick (hur nykter hon var vid hämtningen). 

    Känner du din dotter som opålitlig och att hon ofta gör dumma grejer tycker jag du ska säga nej och hålla henne hemma. 

Svar på tråden Släpper ni iväg era tonåringar på nyårsfest?