MEE83 skrev 2014-12-28 18:01:52 följande:
Man kan dra gränsen....
"här"
---------------------------------------------------------
"här"
----------------------------------------------------------
"här"
----------------------------------------------------------
Etc.
Min filosofi går ut på att man skall lägga en stabil grund för barnet/tonåringen.... då kan man ha högre takhöjd och tillåta större frihet eftersom individen har en inre styrka och kompass som guidar rätt(oftast).
Jag vet inte vad du menar med "göra lite som dom vill" men om det inkluderar att gå på en nyårsfest så har vi olika definitioner, och antagligen helt olika åsikter om vad som är problematiskt.
Jag och mina polare har nog gjort allt på din lista dock, så vi kanske var "problembarn". :)
Festat på helger. check
Vardagar, check, Torsdagar var det Sticky Fingers(nattklubb) som gällde.
Tagit droger, nja, provat? check
Hamnat i bråk? nja, försvarat oss? check
gjort massa skit? nja... gjort lite busstreck? check
Jag tänker dock inte på oss som problematiska tonåringar, jag tänker på oss som ganska så typiska tonåringar som hade väldigt kul. Det fanns riktiga "problembarn" när jag var tonåring med, där föräldrarna var i praktiken apatiska pga olika anledningar, missbrukare osv. För de flesta av dom har det nog inte gått så bra.
Men om vi nu var problematiska tonåringar så kanske vi även är bra exempel på att även problemungar kan lyckas, för ingen av oss kan kategoriseras som en "loser" en är arkeolog, det är en svår arbetsmarknad men han har nu varit anställd hos landstinget sedan flera år tillbaka och innan dess jobbade han i ett halvdussin olika länder(Irland, Spanien, Kroatien etc), en är jurist, han pluggade på Yale Law School, en av världens mest prestigefyllda juristlinjer, Jag är civilekonom, kandidat+master på Handels i Stockholm och den siste i de 4:s gäng jobbar för en av Sveriges mest prisbelönta Reklambyråer i GBG. :)
Nu har min äldsta compadre flyttat tillbaka till Sverige ganska nyligen, hit till Stockholm(vi är som sagt "göteborgare" ;P), dvs han som pluggade på YLS, han jobbade i NYC med M&A efter examen. Det är väldigt kul att ha så nära till varandra igen, face 2 face kontakten blir lite sporadisk när man bor på var sin sida av Atlanten, även om jag har varit NYC både för jobb och nöje många gånger. Vi har varit bästisar sedans första klass. Han har även träffat en riktigt trevlig tjej(inte för att han någonsin har haft problem med det)... men hans liv har varit väldigt mycket jobb jobb jobb jobb de senaste 5 åren. INGEN tid för förhållanden, work-life balansen inom både hans och mitt gebit i NYC som junior existerar inte, det blir lite bättre när man blir senior men det är fortfarande extrema arbetstimmar, man tjänar dock otroligt bra. :)
Jag vet inte exakt hur många Svenskar som får chansen att plugga på YLS, men det är inte många(och ja, jag är stolt över att han gjort det haha) :)
i.imgur.com/wxyrrCL.jpg
Så, jag antar att min poäng är att din åsikt, precis som min, är uppenbart färgad av våra egna erfarenheter. Jag tror inte det finns "en enda" väg att gå och att man måste hålla tag stenhårt i sina barn för att skydda dom, min och mina vänners erfarenheter är det som ligger mig närmast hjärtat, har man som min polare en examen från YLS så är man i praktiken världselit. Har man som mig fixat en kandidat och master på handels så har man också gjort bra ifrån sig, inom min bransch så är HHS ett av de bäst positionerade universitetet i Europa och då menar jag internationellt, i till exempel London, HHS placement är väldigt bra, få andra Europeiska lärosäten har bättre. Vad är intagningspoängen idag? Typ 20,00? Även mina andra två "main dudes" har lyckats väldigt bra inom sina områden.
Men som jag skrev i natt(när jag nattade våran bebis), TS bör göra vad hon känner är rätt för sin dotter(och sig själv).
Ha en trevlig kväll!
Men tänk vad det kunde blivit av er om ni inte festade loss i tonåren? :D