BF september 2015!

Männen har det inte alltid lätt:) hade en liten gråtstund igår över att jag tyckte allt var orättvist och att jag är lite orolig för igångsättningen och hur stor hon faktist kommer vara och min man försökte säga att allt kommer gå bra och skämtade lite mez mig vilket bara fick mig att böla mer. Imorgon åker man och barn iväg på lekland och blir borta större delen av dagen vilket känns skönt, har dåligt samvete för att jag inte hittar på så mycket med barnen och att dom får spela mycket tvspel vilket dom iofs tycker är toppen och vädret har ju tack och lov inte uppmuntrat till bad och utflyckter.

Jag går in i v.37 idag och magen är inte att leka med:)

Slemproppen kan återskapas så om du inte har sd och ont borde det inte vara någon fara.

Bättre att höra av sig en gång förmycket om man är orolig. Jag skulle gärna ha lite mer känningar än vad jag har då jag blir igångsatt om 8 dagar.

Blev klar med sängmobilen igår, spjälsängen är oxå klar men står fortfarande i garaget.

Min tvåa misstänktes oxå bli stor men fick hinnsvepningar 3 dagar i rad och då kom hon två veckor tidigt utan kemisk igångsättning och den förlossningen gick fort jag var klar 3 timmar efter första värken och han inte ens vara en timme på förlossningen. Nu den här gången tror läkaren att det kommer gå rätt snabbt med en igångsättning då det gick så pass fort sist och det är vårat tredje barn.

Min mormor gick bort hastit igår efter en oväntad stroke, hon har stått mig lika nära som en förälder och jag kan inte förstå vad som hänt. Jag förstår inte heller hur jag ska föda barn om ca en vecka och planera brgravning och fixa med hennes lägenhet straxt efter... kännslorna är helt röriga och jag vet inte vad jag känner, hon var ju så pigg hade ingen hjälp alls och körde bil. Fattar inte heller att hon inte kommer få träffa det nya lilla livet, pyttan som hon brukade kalla bebisen för. Samtidigt var vi på tul idag och allt såg bra ut med bebisen den lekte med sina fötter och min mamma var med. Känslorna är så blandade.

Ja det har varit och är jättejobbigt men jag försöker tänka på att allt var bra och hon hade framtidstro och allt var så bra inga orosmoln utan bara ljust och hon slapp vara sjuk och fick dö snabbt. Jag gläds också över barnet som kommer snart, det är ju en flicka och hon kommer få mormors namn. Här är några bilder på henne från igår:)

Min mormor hette Anna, känns så konstigt att skriva hette... beklagar även er förlust mijan. Vi kommer ha begravningen den 21/8 så bebisen kommer vara

5-7 dagar då och det känns som om känslorna inte kunde krocka mer, lycka över det nya livet och sorg över en förlorad mor, mormor och gamm-momma. Barnen blev så otroligt ledsna när de fick höra att hon var död igår och vi åkte upp till minneslunden och tände ljus och lämnade blommor, så det var fint.

Båda barnen var ledsna över att hon inte skulle få träffa bebisen så nu på kvällarna har vi sjungit pyttets visa som hon skrev till bebisen och gav mig i födelsedagspresent.

Tack för fina ord alla! Vi kommer leja bort allt med begravningen så vi inte ska behöva tänka på att duka, laga mat eller städa då vi helt enkelt inte har tid. Tycker oxå Anna är tidlöst och vackert, fint att ni har det som släktnamn men förstår att ni väljer Ruth:)