• Hoppasdetärmintur

    Min man vill inte att vår nyfödda ska sova i vårt sovrum!!

    Ja, som rubriken lyder. Min man och jag väntar vårt första barn, och detta var mkt planerat och önskat. Vi är dock bara i vecka 10 än så länge.

    Vi har diskuterat vart barnet ska sova. Han tycker absolut att barnet ska sova i eget rum från början - att det är bäst både för barnet och oss.

    Jag vill absolut att barnet sover i samma rum som oss - åtminstone det första halvåret. Min man tycker att jag "överanalyserar" situation..

    Är det jag som överreagerar?
    Har ni andra haft den här diskussionen med er partner?

  • Svar på tråden Min man vill inte att vår nyfödda ska sova i vårt sovrum!!
  • lövet2
    Anonym (mitt rum är mitt.) skrev 2014-11-18 11:05:00 följande:
    Jag väntar också mitt första barn och jag har funderat på just detta men jag har bestämt mig för att jag vil inte ha barnet i samma rum som jag sover i. Jag tycker man ska sätta gränser från första början och inte dalta för mycket.

    Man älskar sina barn jag personligen kommer att man skall sätta gränserna och vad som är ok för att både jag och barnet ska få sova.
    Men om du nu tycker sömnen är så viktig - varför tänker du då göra allt för att ni ska få så lite sömn som möjligt ...? Obestämd
  • Anonym (på natten sover man)
    Nylny skrev 2014-11-18 22:41:02 följande:

    Jag tänkte på nyfödd bebis när jag skrev mitt inlägg om det inte står klart, den allra första perioden, inte en som kan leka med bilar.. Och med prata så menar jag inte hålla låda utan som du skriver nynna eller på nåt sätt finnas där med min tröstande röst som hon är ju redan van vid från inifrån magen, så hon ska somna igen. Målet är ju att hon ska sova om efter amningen..inte att vi ska vara uppe och umgås. Och lampan jag har är en liten i svagaste laget som jag har vid skötbordet så jag ser att jag sätter blöjan på bebisens rumpa och inte huvud. Flört
    Man måste vara uppe på natten med nyfödd, men inte är det för sällskap, det är för amning och byta blöja. Jag förmodar att vi pratar om olika gamla barn. Man ska absolut dra gränser sen när det handlar om annat än just det grundläggande behoven en nyfödd har. 


    Jag tänkte också på nyfödd bebis. Jag skrev dag 1 och det menade jag bokstavligen. Varje ovana som senare får föräldrarna att slita sitt hår i förtvivlan har ju fått sin början någon gång. Och då är det ju enklare att aldrig börja med den, än att senare tvingas jobba bort den för att det spårade ur på något sätt.

    Ibland ser man frågor om vid vilken ålder det är lämpligt att börja med kvällsrutiner. Det började vi också med från dag 1. Det var en väldigt enkel rutin. Vi släckte lampan.
  • Emmask
    Anonym (mitt rum är mitt.) skrev 2014-11-18 12:25:00 följande:
    Visst ska man älska sina barn men de är inte bra att de dem ovanor. Lär de sig att om man skriker tillräckligt högt så får man sova hos mamma då blir de 7 resor värre när man ska lära fom att såva i en egen säng. Alla barn skriker någon gång ocj lite skrik är nyttigt och med tid och tålamod lär de sig att de inte är farligt att sova själv. Ju mindre dem är ju lättare är de att lära dem och få dem att komma in i rutiner.

    Tycker du de är något fel med de så varsågoda uppfostra du dinna barn som du vill så uppfostran jag mina på mitt sätt. :)
    Få se, du hade... inga barn just nu alltså? Jag hade också föreställningar om "hur saker funkar". Sen kom barnet och jag förstod hur naiv jag varit. Du har uppenbarligen ingen aning om exakt hur rutinlösa riktigt små barn är. Är du ett troll som enbart vill provocera eller har du helt enkelt inte hunnit läsa in dig på spädbarn ännu?
  • 10barn

    Håller med ovanståendes inlägg. Man blir mörkrädd av en del inlägg. Dalta med nyfödda. Knäppaste jag hört på länge. Jag har haft bebisar o småbarn i 23 års tid och sköter dem själv på nätterna. Mannen sover oftast i annat rum. Inte för att vi stör honom utan för att det är så många barn som söker närhet i min säng. Fast jag "daltar" så gräsligt så kan jag lova att inga äldre barn/ tonåringar sover kvar där trots min otydliga gränsdragning från födseln;)

    Nä nyfödda behöver värme o närhet, sen vill man ju ha koll på att de små andas bl a. Skulle inte sova en minut om bebisen sov i eget rum. Men det är ju jag det och jag vet som sagt inget annat än samsovning:)

  • Nylny
    Anonym (på natten sover man) skrev 2014-11-18 23:47:08 följande:
    Jag tänkte också på nyfödd bebis. Jag skrev dag 1 och det menade jag bokstavligen. Varje ovana som senare får föräldrarna att slita sitt hår i förtvivlan har ju fått sin början någon gång. Och då är det ju enklare att aldrig börja med den, än att senare tvingas jobba bort den för att det spårade ur på något sätt.

    Ibland ser man frågor om vid vilken ålder det är lämpligt att börja med kvällsrutiner. Det började vi också med från dag 1. Det var en väldigt enkel rutin. Vi släckte lampan.
    Haha... jag tror starkt att jag kommer behöva nån slags ljuskälla till att byta nattblöjorna. Du gör precis som du vill med dina barn, men att snacka om att sätta ovanor för man inte gör på ditt sätt är inte trevligt. Många andra sätt kan ju fungera fastän ditt sätt har fungerat bra för dig. 
    Anonym (russin) skrev 2014-11-18 22:56:36 följande:
    Nu blev jag nästan full i skratt. Det sista man vill är ju att få bebisen att vakna riktigt och snacka och börja leka mitt i natten! Grattis på er som kommer att få en unge som är vaken och sjunger och leker två timmar mitt i natten och sen sover i godan ro hela dagen när ni inte kan sova. Jag vet de som har det så men de har helt själva skapat den situationen.
    Det är kul att du fick nästan skratta. Ingenstans skrev jag att "bebisen ska vakna riktigt och snacka med den". Jag tänker byta blöja om nätterna iallafall, och gråter beben så drar jag mig inte för att använda vapnet rösten för att lugna ner vederbörande. Tråkigt att ni ska störa er på vad andra väljer att göra. Många sätt kan ju fungera, finns inga facit för alla är olika, varför tala så nedvärderande..?
    30-årig förstföderska i nov-dec 2014.
  • metervara
    10barn skrev 2014-11-19 00:10:35 följande:

    Håller med ovanståendes inlägg. Man blir mörkrädd av en del inlägg. Dalta med nyfödda. Knäppaste jag hört på länge. Jag har haft bebisar o småbarn i 23 års tid och sköter dem själv på nätterna. Mannen sover oftast i annat rum. Inte för att vi stör honom utan för att det är så många barn som söker närhet i min säng. Fast jag "daltar" så gräsligt så kan jag lova att inga äldre barn/ tonåringar sover kvar där trots min otydliga gränsdragning från födseln;)

    Nä nyfödda behöver värme o närhet, sen vill man ju ha koll på att de små andas bl a. Skulle inte sova en minut om bebisen sov i eget rum. Men det är ju jag det och jag vet som sagt inget annat än samsovning:)


  • Ess

    Min man och hans ex lade sina barn i eget rum redan första natten, det funkade bra för dem.

    Våra gemensamma har sovit hos oss, vilket funkat bra för oss.

    Det viktigaste är att man är överens om hur man ska göra, eller att den som inte vill ha barn i sängen kan sova på annan plats.

  • Anonym (på natten sover man)
    Nylny skrev 2014-11-19 03:35:08 följande:

    Haha... jag tror starkt att jag kommer behöva nån slags ljuskälla till att byta nattblöjorna. Du gör precis som du vill med dina barn, men att snacka om att sätta ovanor för man inte gör på ditt sätt är inte trevligt. Många andra sätt kan ju fungera fastän ditt sätt har fungerat bra för dig. Det är kul att du fick nästan skratta. Ingenstans skrev jag att "bebisen ska vakna riktigt och snacka med den". Jag tänker byta blöja om nätterna iallafall, och gråter beben så drar jag mig inte för att använda vapnet rösten för att lugna ner vederbörande. Tråkigt att ni ska störa er på vad andra väljer att göra. Många sätt kan ju fungera, finns inga facit för alla är olika, varför tala så nedvärderande..?


    Ovana = vana man inte gillar. Det är självklart att det ser olika ut i olika familjer.

    Du kan också se mitt inlägg i ett större sammanhang. Vilka ovanor vill DU inte ha? Kan du göra något för att förhindra att de uppkommer? Och tvärtom, är det något du vill att ditt barn ska få innött i ryggmärgen? Då är det bra att börja så tidigt som möjligt.

    Några exempel ur vår vardag: Leksaker vid middagen? NEJ! Däremot kan jag tänka mig att sjunga. Så gjorde vi alltså. För någon annan skulle sjungandet vara en ovana.

    Tvätta händerna efter varje toalettbesök? Vi borde ha börjat när han var i 1-årsåldern, nu är det betydligt svårare att få den vanan att rota sig.

    Som liten sov jag bredvid min mamma med handen i ett stadigt grepp i hennes hår. Jag har ingen aning om vad hon tyckte om den saken. Antagligen var det svårt att få mig att sluta när jag en gång hade börjat.
  • Anonym (Aaargh)
    Anonym (mitt rum är mitt.) skrev 2014-11-18 11:05:00 följande:

    Jag väntar också mitt första barn och jag har funderat på just detta men jag har bestämt mig för att jag vil inte ha barnet i samma rum som jag sover i. Jag tycker man ska sätta gränser från första början och inte dalta för mycket.

    Man älskar sina barn jag personligen kommer att man skall sätta gränserna och vad som är ok för att både jag och barnet ska få sova.


    Men herregud... Man sätter inte gränser för en nyfödd baby. Punkt.
  • Anonym (10 år)
    Anonym (på natten sover man) skrev 2014-11-18 22:04:07 följande:

    Flera fördelar med mörkt och tyst:

    Man somnar om fortare själv. Man motarbetar mörkrädsla hos barnet, tror jag i varje fall. Har inte sett den minsta tillstymmelse till mörkrädsla hos sonen, jag är mera rädd själv tror jag.


    Min son samsov i 10 år med oss föräldrar. Han är och har inte varit det minsta mörkrädd. Men jag tror inte detta beror på samsovningen.
Svar på tråden Min man vill inte att vår nyfödda ska sova i vårt sovrum!!