Min man vill inte att vår nyfödda ska sova i vårt sovrum!!

Visst ska man älska sina barn men de är inte bra att de dem ovanor. Lär de sig att om man skriker tillräckligt högt så får man sova hos mamma då blir de 7 resor värre när man ska lära fom att såva i en egen säng. Alla barn skriker någon gång ocj lite skrik är nyttigt och med tid och tålamod lär de sig att de inte är farligt att sova själv. Ju mindre dem är ju lättare är de att lära dem och få dem att komma in i rutiner.

Tycker du de är något fel med de så varsågoda uppfostra du dinna barn som du vill så uppfostran jag mina på mitt sätt. :)

Nej jag lägger mig inte i hur ni väljer att göra, var bara nyfiken på hur du resonerar då det är väldigt långt från mitt eget synsätt. Alla gör ju som de själva vill.

Jag tror det är livsfarligt att innan ens barnet har kommit ha så starka åsikter om något - du har ingen aning om hur ditt barn kommer att reagera - varför då ta ett beslut redan nu! Varför inte känna efter och se vad som passar ditt barn bäst! 

Att uppfostra barn handlar inte om principer man ska hålla fast vid, det handlar om att hjälpa sitt barn  på vägen till att bli en välfungerande vuxen person! 

Nu är det ju bevisat att "lite skrik" inte är nyttigt. Vart har du läst/hört detta?

Herregud, du borde verkligen läst på innan du fick barn. Stackars barn!!!

Vi får barn om ca 2 veckor och vi har resonerat såhär att eftersom jag måste amma och byta blöja om nätterna ett flertal gånger så har vi bäddat i ett annat rum med madrass och skötbord, så att jag kan gå iväg i natten och tända nåt litet ljus/gulla/småprata/amma/byta blöja i lugn och ro utan att behöva smyga så att sambon inte väcks. Han ska ju jobba, och hellre ha honom utvilad nästa dag för att avlasta mig när han kommer hem. Detta är iallafall en lösning om vi märker att bebisen och jag kommer ha tendens att väcka honom på natten. Det handlar ju om en liten period, tills man får lite rutiner som funkar för alla, och man kan ju ha det olika från dag till dag också. Tänker mig att första tiden så måste de små få bestämma, som någon sa här uppe, de har ju legat i ens mage i 9 månader och att lägga ifrån sig en sån liten med desamma bara för att man tror man ska få sova bättre, då tror jag inte man förstår vad det innebär att ha en nyfödd. Sedan kan vissa barn föredra att ligga själva, det är ju jättebra det! Att inte ta några beslut nu innan barnet kommer är nog det bästa, man kommer nog bli besviken om det inte blir som man tänkt sig. Låt alla alternativ stå öppna är nog det bästa. Det finns gott om tid att sätta in rutiner i barnets vardag som passar ens egna. Ordet "dalta" och "nyfödd" kan man nog inte använda i samma mening.... det inser man nog när de små fagra knytena kommer.

Som många sagt, så beror det helt på vilken bebis man får - och sen på hur ni funkar, vad som är bästa lösningen.

Vi landade snabbt i separata sovrum, jag i gästrummet och mannen i vårt rum med bebisen. Bebisar låter jättemycket när de sover! Jag hann inte somna innan hon vaknade. Pappan somnar om snabbare och störs inte lika mycket som jag av alla ljud. Han kunde också sova med dottern på bröstet några timmar här och där. Han bytte blöja när så behövdes på natten och jag kom upp och ammade. Sedan när dottern var mätt och somnat lämnade jag henne (flytta gick inte) och lade em kudde så att hon inte hamnade på mage. Sen smög jag ned igen.

Nu tror jag inte detta arrangemang passar alla, men det passade oss bäst av alla lösningar vi provade. Ostörd nattsömn är däremot inget någon i huset bör räkna med på ett tag.

Förstår inte alls att vissa lägger sina nyfödda i egna rum! Det är helt befängt tycker jag..

Ts: om din man inte vill sova i samma rum som ert barn tycker jag du kan föreslå att han sover i ett annat rum så får du och bebis sova tillsammans!

Om du vill amma så underlättar det enormt mkt att samsova, alltså i samma säng, men se till att följ råden för säker samsovning då! Vill du inte sova i samma säng så går det ju bra att ha en spjälsäng eller vagga precis bredvid din säng.

Självklart ska er bebis sova i ert rum, och förhoppningsvis kommer din man känna samma sak så fort han har er bebis i famnen.

Här tänkte jag PRECIS tvärtom!!! Inte tända lampa, inte småprata. På natten ska man sova och inte umgås, och det ville jag lära mitt barn från dag 1. Jag hade läst skräckhistorier om barn som stiger upp och leker med sina bilar mitt i natten, och sådana vanor ville jag verkligen inte bidra till.

Man behöver inte prata med sitt barn när man ammar på natten, och man kan nynna i stället för att prata om det behövs för att lugna. Det går också bra att byta en kissblöja i mörker. De gånger jag måste byta en bajsblöja, tände jag en lampa i ett annat rum. De första orden jag har sagt till mitt barn nattetid är "Har du kissat färdigt?" Han har alltså varit blöjfri och vaknat på natten och behövt gå på toaletten.

Min taktik har fungerat precis så som det var tänkt. Han har aldrig hållit oss vakna på natten bara för att han vill ha sällskap.

Hade ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG låtit mitt nyfödda barn sova ensam i ett eget, kaltrum utan sin mor och far. Har inte ens tänkt hemska tanken.

Mitt barn sover där jag sover. Vill höra och se barnet vill känna närhet och vill mysa. Vill inte att barnet ska känna sig övergivet och gråter barnet tar vi upp barnet och tröstar, kramar och pussar ömt.

Om det är för att man är rädd att maken ska vakna ja då får väl han flytta till det där rummet!

Mörkrädd när jag läser flera av inläggen.