Hej jag e 29 år och har tre barn redan en 04, en 08 och en 09. Och nu e vi sugen på liten till.
Nu väntar jag på att min mens skall komma eller mer inte komma ;)
Hade varit kul med fler som e sugen på en 4:à :)
Är det någon mer än jag som mellan varven får en liten klump i magen och börjar fundera på om jag är galen som planerar ett till barn när jag redan fått tre friska underbara barn? Det kan bero på att min senaste graviditet slutade i katastrof redan i vecka 33 med ett urakut kejsarsnitt. Allt gick bra men det var nära att det inte gjorde det eftersom min moderkaka lossnade. Vi vill ha ett barn till både jag och mannen, men stundvis blir jag ändå rädd, varför känns fyra barn som så mycket mer än tre kändes? Det är ju såklart mer men ändå. Jag har nog för mycket tid till eftertanke :)
Hej tjejer!
Är det ok om jag hakar på här trotts att vi eg inte bestämt något och just nu mer kör " blir det så blir det"?
Vi var väl eg färdiga efter tre barn och jag kände så ganska länge. Nu är yngsta tre år och börjar bli "stor" så jag antar att jag börjar sakna ett litet barn.
Jag fick lov att sluta med mina p-piller för en månad sedan då jag mådde så dåligt av dem. Min kropp kom igång fortare än jag trott och vi "råkade" vara oskyddade under äl. Detta startade tankar, som i sin tur startade känslor. Nu blev jag inte gravid denna gång men jag insåg att jag blev ganska besviken och att jag nog hade hoppats lite.
Gubben min vill gärna men jag är tveksam. Inte för att jag inte vill ha ett barn till, mer för att omständigheterna inte är de bästa.
Å andra sidan fyller jag 36 i år och hade svårt att få till första barnet, så vågar man vänta?
Ursäkta långt inlägg men det är inte helt lätt att hitta andra att parat med som sitter i liknande situation 
Pratat med gyn nu och jag skall dit på onsdag nästa vecka på vul så får vi se.
Hej tjejer!
Är det ok om jag hakar på här trotts att vi eg inte bestämt något och just nu mer kör " blir det så blir det"?
Vi var väl eg färdiga efter tre barn och jag kände så ganska länge. Nu är yngsta tre år och börjar bli "stor" så jag antar att jag börjar sakna ett litet barn.
Jag fick lov att sluta med mina p-piller för en månad sedan då jag mådde så dåligt av dem. Min kropp kom igång fortare än jag trott och vi "råkade" vara oskyddade under äl. Detta startade tankar, som i sin tur startade känslor. Nu blev jag inte gravid denna gång men jag insåg att jag blev ganska besviken och att jag nog hade hoppats lite.
Gubben min vill gärna men jag är tveksam. Inte för att jag inte vill ha ett barn till, mer för att omständigheterna inte är de bästa.
Å andra sidan fyller jag 36 i år och hade svårt att få till första barnet, så vågar man vänta?
Ursäkta långt inlägg men det är inte helt lätt att hitta andra att parat med som sitter i liknande situation 
Har testat mig igen och negativt igen så jag tror på de nu men skall ändå till gyn på onsdag.
Så nu skall jag få min kropp att komma igång igen och sen försöker vi på nytt.
Jag gick upp 24kg vid alla 3grav. Usch. Men denna gången tänkte jag inte tappa all kontroll. Va jobbigt att bli av med dom efter sista trollet. Satt verkligen fast
Ja, det må vara ytligt men visst är det även något jag tänker på. Är ganska "omärkt" av tidigare graviditeter och får ofta höra att det inte syns att jag fött barn.
Men det har varit uppenbart svårare att gå ner gravkilona för varje gång så vem vet hur det slutar denna gång.
Funderar på at hårdträna hemma ett tag nu innan. Få magmusklerna i form så kanske det är större chans att saker "håller sig på plats" 
Ja, det må vara ytligt men visst är det även något jag tänker på. Är ganska "omärkt" av tidigare graviditeter och får ofta höra att det inte syns att jag fött barn.
Men det har varit uppenbart svårare att gå ner gravkilona för varje gång så vem vet hur det slutar denna gång.
Funderar på at hårdträna hemma ett tag nu innan. Få magmusklerna i form så kanske det är större chans att saker "håller sig på plats"