SNABB FÖRLOSSNING

Jag vet inte om min första är jämförbar, men anser mig ha en hyfsat snabb förlossning för att vara förstföderska.

Allt startade med värkar klockan ett på natten. På fm intensifierades värkarna, så vi var inne på förlossningen vid 13. Därefter fick jag värkar som i princip avlöste varandra i 3 timmar. Jag var sur på sambon som inte kunde se på ctg´n att en värk var på gång utan siffrorna hoppade från 20-30 till vad det nu hamnade på. Allt jag hann med mellan värkarna var någon/några klunkar dricka innan det var dags för lustgas igen. Efteråt hade jag ingen egentlig koll på när eda avstyrdes, när de tog sista hinnan och att barnet var på väg. Hur man krystade fattade jag inte heller, utan skrek mest. Efteråt var jag nog mest chockad över att jag inte fått vara med och ha koll eller kontroll. Min mamma har visserligen haft ganska snabba förlossningar, men man hör ju om 1 cm i timmen. De sista 5-7 cm tog jag på 2,5 timmar.

För att förstå fick sambon en massa frågor när olika saker egentligen hände. Sedan hade jag ett efterföljande samtal med bm (rutin i Jönköping) några veckor senare, då jag kunde få veta deras tider. Utöver detta pratade jag förlossningar i många månader efteråt. Tack och lov var förlossningar ett intressant ämne för många av förstföderskorna. Likaså har jag skrivit av mig en del på forum.

Inför den andra förlossningen var jag mer mentalt förberedd då jag visste vad som kunde hände. Jag var också inställd på att det kunde gå fort. Första värken tittade jag aldrig på klockan då jag haft enstaka sådana värkar de senaste nätterna. Vid 4.50 hade jag som början till mensblödning och vid nästa var det som en rejäl mens. Då fick jag också 5 värkar mellan 5.05 och 5.19. Vi fick vänta in barnvakt och var utanför sjukhuset 6.05, inne ca 9-11 minuter innan hon föddes 6.20 efter de tog sista hinnan. Jag hann få en kraftig värk i förlossningsrummet, då huvudet stod och väntade. Tack och lov fick jag min lustfas, men var på väg att tappa kontrollen över andningen så sambon fick hjälpa mig genom att prata med mig.

Efteråt var jag evigt tacksam att det hände tidigt på morgonen på nationaldagen och bara en bil ute. Med mer trafik hade vi inte hunnit in med samma förlopp, så även denna förlossning tog tid att smälta. Enligt uskan (dagen efter) kunde jag lika gärna föda i badrummet med så lätt förlossning - MEN där finns ingen lustgas ...

Det återstår att se om jag vågar ett tredje barn, då jag gärna vill hinna in ...

Så mitt enda råd är att prata, prata, prata tills du får lite koll på läget. Be sambon förmedla sin version. Ev kan du säkert få prata med någon närvarande personal också om vad som egentligen hände rent tidsmässigt.

Jag gick fran forsta varken och 3 cm till 10 cm och dags att krysta pa 2 timmar.. och jag SOV en av dom timmarna!!! Tog tva timmar att krysta for jag fattade inte alls hur man gjorde :D Alltsa jag var ratt chockad. Det kandes ganska traumatiskt trots att allt gick jattebra.. Sahar 16 manader senare borjar man forsta att man faktiskt ar mamma haha! Det tar ett tag att fatta vad som hant, tror det ar helt normalt faktiskt. Krama bebis och forsok att vara i nuet sa sjunker det in sa smaningom! Ar i v. 18 med andra barnet som redan sparkas dar inne men kan fortfarande inte fatta att jag ar gravid.. man kanner sig lite seg i kolan ibland alltsa :D

Båda mina förlossningar har varit snabba. Ettan kom 16.25 och jag sattes igång vid 12-13-tiden. Tvåan kom 19.58, jag skrevs in på förlossningen kl 16.30.
Jag upplever dem dock som normala trots intensiva värkar och känner mig inte snuvad på något. Krystade i 45 minuter med ettan och 12 med tvåan.

Jag har en av varje...

Sonen föddes nästan exakt 3 dygn efter vattenavgång. Skrevs in vid 10:00 på förmiddagen och vid 20:00 trodde bm att det var nära men han var enveten och kämpade emot till 01:30 när jag äntligen vann kampen. Jag var så trött att jag kan kunde hålla mig vaken så jag kände att jag jag missade första tiden med sonen.

Dotterns förlossning startade vid 22:00 men svaga värkar. 23:55 skrevs vi in och fick ctg i 1 timme. Bm kom in några minuter "för tidigt" och skulle göra första undersökningen kl 00:50. Jag började ta av mig mina jeans och när de var vid knäna bad hon sambon trycka på den röda knappen för nu kom bebisen. 3 minuter senare var hon ute!

Var pigg, förväntad och glad över att hon var ute och kunde verkligen njuta av det hela!

Visst det kändes snopet att hon bara ploppade ut och jag kände mig lite snuvad på helheten, hade mentalt förberett mig på ett maraton och så var jag förbi målet innan startskottet gått! Nu i efterhand är jag dock så glad att det gick så fort och bra!

Jag va inte förberedd alls .

Jag åkte in för kontroll och dom undersökte mig och konstatera att jag hade hål i fosterhinnan ,dom sa att jag skulle bli igångsatt ,jag fick åka hem och hämta väskan sen åkte jag tillbaka och fick ett rum.

Sedan blev jag igångsatt en timme senare börjar jag få lite små värkar ,sen drar de igång som bara den med extrema värkar 5 tim går sen ploppar dottern ut :)

Jag hann liksom inte med menalt ,jag va naturligtvis jätte glad och lycklig men jag va så känslig ,jag va så rädd att något skulle hända mitt barn hela tiden,jag ville inte att någon annan än jag skulle hålla henne inte ens min sambo ....fast naturligtvis höll jag tanken för mig själv ,både sambon och släkten fick ju hålla och mysa med dottern .

Nu åtta mån senare är jag gladare än nånsin med min lilla familj

Min förlossning var en normal förlossning tidsmässigt. Men fallande hjärtrytm gjorde att det blev rätt så traumatiskt för mig, och till slut forcerad krystning. Jag grät i tre veckor, och det dröjde säkert 2-3 månader innan jag kunde prata om förlossningen utan att börja gråta. Jag insåg att jag sörjde att min bebis inte längre var i min mage. Jätteknasigt tänker jag idag.

Trots det ser jag tillbaka på den som en traumatiskt positiv upplevelse.

För mig gick det över av sig självt. Min man var orolig för förlossningsdepression och pratade både med BVC och mvc om det. Bara att båda instanserna tog det på allvar och erbjöd hjälp räckte för mig.

Väntar nu mitt andra barn inom en-två veckor och hoppas att jag slipper samma hormonpåslag den här gången.

Hmm... Jag som går och hoppas på att det ska gå jättefort! Det tog 3 dygn första gången.

Jag har haft tre snabba förlossningar. Första tog 3 timmar och 20 minuter, andra tog 3 timmar och 30 minuter och tredje tog 2 timmar och 40 minuter.

Första förlossningen va väl "jobbigast" för att man inte visste hur det skulle kännas men jag trodde inte att det skulle gå så fort. Sen med dom andra så ställde jag in mej på att det kunde gå fort och var beredd på det.