SNABB FÖRLOSSNING
Jag vet inte om min första är jämförbar, men anser mig ha en hyfsat snabb förlossning för att vara förstföderska.
Allt startade med värkar klockan ett på natten. På fm intensifierades värkarna, så vi var inne på förlossningen vid 13. Därefter fick jag värkar som i princip avlöste varandra i 3 timmar. Jag var sur på sambon som inte kunde se på ctg´n att en värk var på gång utan siffrorna hoppade från 20-30 till vad det nu hamnade på. Allt jag hann med mellan värkarna var någon/några klunkar dricka innan det var dags för lustgas igen. Efteråt hade jag ingen egentlig koll på när eda avstyrdes, när de tog sista hinnan och att barnet var på väg. Hur man krystade fattade jag inte heller, utan skrek mest. Efteråt var jag nog mest chockad över att jag inte fått vara med och ha koll eller kontroll. Min mamma har visserligen haft ganska snabba förlossningar, men man hör ju om 1 cm i timmen. De sista 5-7 cm tog jag på 2,5 timmar.
För att förstå fick sambon en massa frågor när olika saker egentligen hände. Sedan hade jag ett efterföljande samtal med bm (rutin i Jönköping) några veckor senare, då jag kunde få veta deras tider. Utöver detta pratade jag förlossningar i många månader efteråt. Tack och lov var förlossningar ett intressant ämne för många av förstföderskorna. Likaså har jag skrivit av mig en del på forum.
Inför den andra förlossningen var jag mer mentalt förberedd då jag visste vad som kunde hände. Jag var också inställd på att det kunde gå fort. Första värken tittade jag aldrig på klockan då jag haft enstaka sådana värkar de senaste nätterna. Vid 4.50 hade jag som början till mensblödning och vid nästa var det som en rejäl mens. Då fick jag också 5 värkar mellan 5.05 och 5.19. Vi fick vänta in barnvakt och var utanför sjukhuset 6.05, inne ca 9-11 minuter innan hon föddes 6.20 efter de tog sista hinnan. Jag hann få en kraftig värk i förlossningsrummet, då huvudet stod och väntade. Tack och lov fick jag min lustfas, men var på väg att tappa kontrollen över andningen så sambon fick hjälpa mig genom att prata med mig.
Efteråt var jag evigt tacksam att det hände tidigt på morgonen på nationaldagen och bara en bil ute. Med mer trafik hade vi inte hunnit in med samma förlopp, så även denna förlossning tog tid att smälta. Enligt uskan (dagen efter) kunde jag lika gärna föda i badrummet med så lätt förlossning - MEN där finns ingen lustgas ...
Det återstår att se om jag vågar ett tredje barn, då jag gärna vill hinna in ...
Så mitt enda råd är att prata, prata, prata tills du får lite koll på läget. Be sambon förmedla sin version. Ev kan du säkert få prata med någon närvarande personal också om vad som egentligen hände rent tidsmässigt.