SNABB FÖRLOSSNING

Min förlossning var en normal förlossning tidsmässigt. Men fallande hjärtrytm gjorde att det blev rätt så traumatiskt för mig, och till slut forcerad krystning. Jag grät i tre veckor, och det dröjde säkert 2-3 månader innan jag kunde prata om förlossningen utan att börja gråta. Jag insåg att jag sörjde att min bebis inte längre var i min mage. Jätteknasigt tänker jag idag.

Trots det ser jag tillbaka på den som en traumatiskt positiv upplevelse.

För mig gick det över av sig självt. Min man var orolig för förlossningsdepression och pratade både med BVC och mvc om det. Bara att båda instanserna tog det på allvar och erbjöd hjälp räckte för mig.

Väntar nu mitt andra barn inom en-två veckor och hoppas att jag slipper samma hormonpåslag den här gången.