SNABB FÖRLOSSNING

Det var väl i det stora hela inte en jättesnabb förlossning (6 timmar och 18 minuter från första tecken) men däremot var jag 9 cm öppen när jag kom in till förlossningen och bara 8 minuter efter att vi kom in så föddes dottern. Det gick liksom alldeles för fort när vi kom in, varken jag eller sambon hann fatta att hon skulle komma då, jag hann aldrig få ett förlossningsrum utan födde i undersökningsrummet där det inte ens fanns lite lustgas. Det värsta för mig var att bm som jag pratade i telefonen med egentligen inte ens tyckte att jag skulle komma in då utan tyckte egentligen att jag kunde stanna hemma en stund till. Vi har en kort resa på 5-10 minuter till fl och hade det bara varit lite mer trafik den dagen hade vi inte ens hunnit in och DET har varit jobbigt för oss båda att tänka på i efterhand.

Första förlossning gick på fyra timmar. Men dom två sista gick på 5-10 minuter.

Men jag tycker faktiskt att det är skönt med snabba förlossningar. Slipper ha ont så länge

Jag känner lite som dig.

Min förlossning gick väldigt snabbt.

Började blöda vid tolv på natten, hade lite ont efter det men kunde sova till fyra tiden ungefär, började då få ont men inte så ont som jag trodde man skulle ha och jag var livrädd att behöva åka hem igen så ville inte åka in direkt. (Alla sa till mig att första barnet tar flera timmar så var beredd på att minst ett dygn.)

Efter nån timme började jag känna tryck neråt i värkarna och då körde vi in.

Var på sjukhuset 06,03 och hon föddes 06,13.

Känns som jag missat allt som alla andra är med om inne på förlossningen, kommer inte ens ihåg hur rummet såg ut.

Gravid med andra barnet nu som ska komma när som och jag tänker åka in direkt jag känner att det är pågång :)

Hahaha på dag 3 skickade barnafadern ut mig att handla mat för att jag skulle få lite perspektiv på tillvaron och jag började prata med magen som jag brukade göra, och bröt ihop fullständigt när jag kom på att min bebis var BORTA
Jag minns att känslan var som att jag hade förlorat honom när han egentligen äntligen var hos oss

Jag hade en rätt jobbig första förlossning med 30 timmars pinvärkar och sedan gick hjärtljuden ner, fostervattnet blev grönt och fl avslutades med klocka och yttre press. Jag hade narkosläkare vid huvudet beredd på att sänka mig om det inte gick att dra ut bebis, barnläkare för att ta bebis om han behövde hjälp och kirurg redo att karva ut honom vid behov. Ut kom världens minsta bebis som jag inte vågade röra för jag trodde han skulle gå sönder (min BM "lovade" att han var normalstor, han var 45cm 2165g i v38). Barnläkaren tog honom nästan direkt... Trots det tyckte jag aldrig att jag hade en dålig förlossning, men i efterhand kan jag tänka att jag nog var lite chockad och deprimerad den första tiden även om ingen fattade det - allra minst jag själv.

Jag hade en väldigt komplicerad graviditet så jag är glad att förlossningen gick snabbt o lätt. 2 tim 50 min från första känning.
Hade stort behov efteråt av att prata med min mamma o sambo om hur allt gick till, dem var med och hade bättre koll, kändes lite som i en dröm och jag hade minnesluckor trots att jag inte ens använde lustgas som man väl blir lite snurrig av. 
Jag ska få göra om det igen i höst/vinter och det är jag faktiskt glad för. Hoppas det går fort denna gången också 

Drt är väl myclket bättre att slippa plågas länge!

Att föda snabbt kan dock göra att smärtan "koncentreras" och blir mer intensiv, det vill säga: det finns en risk att det gör mer ont. Så är det inte för alla naturligtvis, man jag hade hellre haft det mer utdraget om det tagit bort enbart 10% av smärtan. Men det är ju bara i teorin! Smärta är ju vad den är för den som upplever den.

Min första förlossning var alldeles för snabb. Var och handlade etc runt klockan 14 på eftermiddagen och 20.30 var han född. Inne på BB vid 18, men enbart för att jag inte känt barnet röra sig inte för att jag trodde att det var en förlossning på gång. (Hade haft lite småont i någon timme innan, men på 30 minuter gick jag från att ligga i en CTG-apparat och fundera på vad vi skulle äta när vi kom hem till att knappt kunna gå själv till förlossningssalen.) Mycket traumatiskt.

Under förutsättning att det gjort LITE mindre ont hade jag gärna haft ont två-tre timmar längre tid. Konstigt nog.

Om man tar en epidural sa behover man ju inte plagas alls! Jag slapp all smarta men kande anda nar det var dags att krysta och trycker nerat. Perfekt ju. :) Tycker det ar hemskt att alla svenska kvinnor ska behova ha extremt ont hela forlossningen nar det inte behovs..

Min första förlossning var inte jättesnabb - 8 timmar från etablerat värkarbete startat. Men tvåan kom på 1,5 timme, totalt 15 - 20 värkar. Jag förstår att du blev chockad! Jag blev lindrigt chockad, men då var det andra barnet och jag var mentalt förberedd på att det skulle gå fort.

Jag har bearbetat båda mina förlossningar genom att prata med andra, främst min sambo, som var med och kan fylla i där mitt minne sviker. Att läsa förlossningsjournalerna har också gett mycket.

Jag har inte haft några latensfaser. Ibland har det kännts som att jag missat något - den där spännande väntan som jag föreställt mig att det kan innebära. Fast egentligen är jag ju glad att jag sluppit det. Men, kanske hade smärtan blivit lindrigare om jag fått bygga upp lite endorfinnivåer innan värkarna drog igång.

(Ang. EDA, som någon skrev om, så är det ingen garanti för smärtfri förlossning. EDA dämpade mina smärtor, men det gjorde fortfarande satansont och jag toppade med lustgas. EDA kan också ta ensidigt.)

Oj! Det var snabbt! De sista två föddes hemma, gissar jag?