BIM September 2014
God jul på er!
God jul på er!
Vilka kämpar ni är! Själv ligger ja inlagd i lund för försvagad livmodertapp. Miste vår son i somras av samma orsak å i går fick vi de konstaterat att ja har svag livmodertapp. Inbokat kontroll i torsdags å då hade ja öppnat mig inifrån å hade 7 mm kvar av tappen. V 22+1.. Åkte in md sonen fullt öppen v 22+2. Akut cerclage sattes i fredags.. Men dom fick sätta ett extra då ja va mer öppen än vad dom trodde. Nu sängläge resten av graviditeten å inlagd på sjukhus. Är idag i v 22+4 å förhoppningsvis blir vi flyttade hem till halmstads sjukhus i v 28. Dom har stenkoll på infektion å sd. Tyvärr brast hinnorna vid op eller kort efter op vilket är en komplikation å därav sjukhus resten av tiden. Men vi kommer kämpa emot infektioner å kämpa att detta lilla underverket stannar kvar hos oss! :) är inne hos er å läser hela tiden å hopas att ni snart får ert plus! :)
Ja ja njuter men de e skit jobbigt med dessa nålar :( är nålrädd å här ska tas blodprover å ge antibiotika :(
Tillklaras ja de e förjävligt att vissa ska få bevisa så mkt :( beklagar själv din resa.. Men nu hoppas ja att ni snart blir gravida å får ert mirakel :)
Jag tycker ni e riktiga kämpar som orkar kämpa vidare månad efter månad!! Å en vacker dag kommer ni få erat plus! Läser här varje dag å hejjar på era ägg å spermier :) tror nog att vi alla med komplikationer vill vara "dom andra" som "slipper" kämpa. Utan blir gravida å sen vips v 40 å har en levande bebis vid sin sida.
Igår gick vi över till v 23+0!!! Conrad anses nu va ett livsdugligt foster!! Efter många panikattacker många tankar på liv å död, å meningen med allt plus personalbyte lyckades ja ta min första kortison spruta. :) idag ska vi på UL å sen en spruta kortison till.
Va med i en maj-juni tråd innan på facebook.. Å tänkte att där är vi å stöttar varandra å ger råd osv.. Tycker detta är en jätte jobbig period i mitt liv å ville ventilera mig lite.. Men igår när ja ventilerade mina känslor ang kortisonsprutan(kunde varit vilken spruta som helst, är extremt nålrädd) å en väldigt barsk å otrevlig läkare som fick mig att må ännu sämre(såg inte någon framtid med Conrad utan såg bara död), så skulle ja ta mig i kragen, sluta klaga å bara ta den. För ja skulle ju tänka på mitt barns bästa å inte på mig själv. Dom påhoppen ja fick(inte bara av en utan flera) va som en kniv i hjärtat. Var de fel av mig att få panikattacker(som man inte kan styra över) pga rädsla för sprutan? Å va de fel å ventilera hur ja uppfattade läkaren? Ja ja klagade å gnällde om lite allt möjligt sedan ja blev inlagd men livet som sängliggandes på sjukhus är jobbigt.
Förlåt att ja kräkt av mig av min graviditet.. Hoppas ni är lite mer förstående.
Men ni ska veta att ja tänker på er!