Svårt. Men ni är i alla fall inte gifta, så det är inte som om du skulle bryta heliga löften om du skulle lämna honom. Det är en liten bonus i eländet.
Relationer är så flytande idag, och så många människor byter partner en eller flera gånger under livet, att det inte är samma tragedi i detta som om det här hade varit år 1950. Jag menar, om du stannar hos honom, och dina fruktsamma år går förbi... och sedan lämnar han dig. Eller ni båda beslutar att ni inte ska leva ihop längre, av någon anledning. Då kommer du att gräma ihjäl dig över att du offrade möjligheten att få barn för hans skull! Konsekvenserna av det beslutet blir ju livslånga - du kommer fortfarande att ha ett sämre liv när du är 90 (ja särskilt då).
Adoption och spermiedonation finns - men det kan aldrig bli samma sak, som att avla, föda och uppfostra ett gemensamt barn tillsammans. Det blir en dimension du missar i så fall...
Dessutom måste du vara säker på att det är något HAN verkligen vill, innerst inne. och många män vill inte ha barn som inte är deras egna. De går med på det för kvinnans skull, för att det är det HON behöver för att bli lycklig... men innerst inne känner de en ovilja. Många fler män än kvinnor kan också tänka sig ett barnfritt äktenskap, ÄVEN om några fertilitetsproblem inte finns, för den delen. Men skaffar paret ett barn som dessutom egentligen inte är hans så blir det ju etter värre, och han kan komma att känna att det är ett ganska onödigt tillskott till hans hem...
Gör inget nu! Men i förlängningen tror jag att det är bäst att du lämnar.