BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Ikväll blev det jobbigt. Mjölken har inte runnit till, en liten dotter med gaser och kinkig. Grät då exsambon va ute med våran hund för att hon var otröstlig för första gången. Lagom till att han var tillbaka hade hon somnat och jag grät istället för henne. Min mamma klagar på att jag inte fyllt diskmaskinen nog mycket innan den skulle tömts innan ja for på BB, faktum är att det var smutsig disk och jag hade inte fått nog med disk för att fylla en hel maskin men sköljer alltid väl. Så nu har jag massa smutsig disk i skåpen.

Sen tog hela kvällen sin topp då hon skrikit konstant helt otröstlig i natt, slutade med att vi bara skrek på varandra och grät på varsitt håll här hemma och jag ringde BB. Vi fick hämta ersättning där inatt och nu sover hon. Jag känner mig sämst.

4 cm!

Hinnorna tagna o nu börjar det bli mer intensivt!!

Skriver lite mer om min panikartade förlossning på begäran

Jag fick värkar runt midnatt men förstod inte att de var dags eftersom jag inga andra förvärkar haft och dessa varade ungefär 4 min och med 5 minuters mellanrum. Det är mitt andra barn, men min första dotter föddes för 8 år sedan och det tog 18 timmar den gången. Efter runt en timma gick vattnet och det var mörkfärgat och samtidigt ökade värkarna drastiskt och smärtan var så intensiv att jag inte kunde klä på mig och absolut inte gå ner till bilen. Vi ringde sjukvårdsrådgivningen och efter ett tag så insåg vi att det var dags att ringa ambulansen då vi aldrig skulle kunna komma iväg. Jag hann dock föda ut huvudet innan min sambo kom tillbaks från att ha öppnat porten för ambulansmännen och sedan hjälpte han mig att ta emot dotterns kropp och sedan kom ambulanskillarna och körde mig med blödningar fostervatten liten bebis med oklippt navelsträng på magen till förlossningen.. för eftervård.. Det hela tog totalt ca 4 timmar och vi var båda chockade.. då vi aldrig varit med om nåt sådant förut och den smärta jag upplevde framtill ner mot underlivet var så intensiv så jag inte kunde röra på mig.. ingen smärtlindring och massor av blod om missfärgat fostervatten.. det var en syn att återvända hem till våran lägenhet.. sängen osv.. Men vi mår bra idag trots allt. Önskar bara att jag/vi var mindre trötta och irriterade och orkade ro om varann också mellan varven med blöjor amning och sövning av dottern.. har blivit lite depp över att vara hemma med bebis hela dagarna.. det var inte så underbart som jag tänkt att det skulle vara.. och drömt om. Kanske finns det fler som känner så? 

52 cm

4010 gr

27 mars kl 00:46

Äntligen ville jag komma ut till mamma o pappa!

Förlossningsberättelse kommer senare!

Nu har vi äntligen haft kejsarsnittet och fått träffa vår fina tjej. Jag är helt förälskad!!! Och väldigt imponerad av hur väl vi har blivit omhändertagna här. Lycka till ni andra som fortfarande väntar på att få träffa era små!

Lucy har blivit hård magen :'( skriker när hon försöker bajsa och ut kommer hårda kulor efter ett tag. Bytte från semper till nan för hon spydde så mycket, nån som haft ersättning som vet om det kan va därför? Nån som haft bebis som varit hård som vet om det brukar gå över eller om jag ska ringa bvc på måndag? Började ikväll...

Ett litet livstecken härifrån! Mobilen har nog aldrig varit så lågt prioriterad;)

Idag blev lilla tjejen 4 dygn gammal och vi har bestämt oss för namnet Selina, känns sååå rätt:)

Vilken skillnad det hittills varit med den här lilla mot när vi haft de andra två barnen små. Minns bara hur missnöjda de var mest hela tiden, hur amningen krånglade, hur mycket jag grät, hur ont jag hade, hur mycket jag blödde, hur kvävd jag kände mig av att ha en bebis som hela tiden var beroende av mig...

Lilla Selina är helt underbar, nöjd mest hela tiden, amningen fungerar KLOCKRENT, kroppen känns helt återställd och jag har inte ett dugg ont, blöder minimalt, har ännu inte gråtit en tår, ÄLSKAR att få sitta med henne i famnen och bara njuta mååånga timmar per dag! Älskar att få ta henne gnällandes från sambon och se hur lugn hon blir när hon kommer till mig!

Bägge bröstvårtorna är rejält såriga och det blöder och gör ont vid varje matning men inte ens det stör mig! Det är helt galet hur perfekt jag tycker allt känns den här gången, vill aldrig att hon ska växa upp:)

Fan vad tungt det känns. Josefin skriker och är missnöjd hela tiden idag (och ca fyra timmar igår kväll). Ibland är det magen, men inte alltid tror jag... Hon tystnar ganska ofta, men vad det nu var som gjorde att hon tystnade fungerar bara tio minuter, sen är livet uselt igen. Jag känner mig stressad, ledsen och frustrerad. Jag som är hennes mamma kan inte hjälpa henne :(

Nu har hon i alla fall sovit nästan två timmar, så om det är en ond cirkel med övertrötthet kanske det blir bättre nu.

Imorgon ska jag fråga bvc om det verkligen är normalt, eller om hon kan vara allergisk mot något jag äter, eller kanske har ont i öronen eller något liknande? Funderar också på att äta bara fisk, ris och morötter några dagar och se om det gör skillnad.