BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?
Samma ångest här med. Nu är det sista dagarna (19 dagar till bf) med bara ett barn. Och våran lilla flicka ( hon blir 1.9 i veckan) hon kommer inte vara våran lilla längre, utan kommer bli stor fast hon är så liten.
Jag har även ångest hur jag ska orka och hur det ska funka. Dottern vill alltid bli buren ner för trappan på morgonen, ska jag ha två barn i famnen ner för trappan? När dottern vaknar på nätterna ska jag springa mellan barnen då? Kommer dottern att bli ledsen för att hon inte får all uppmärksamhet? Men framförallt hur ska jag orka att aldrig få sova???
Min dotter blir 9år i juli och hon är i förpuberteten så det sjunger om det. Hon är väldigt känslosam och "missunderstood" om du frågar henne. Så henne är jag rädd för att hon ska känna sig bortglömd. Henne kan du sitta med i soffan och så ber du henne gå och plocka ihop gympa kläder inför morgon dagen och det blir fullt kaos, skrik och tjafs. Så ibland känner man sig bara elak och dum mot henne eftersom hon reagerar galet när man ber henne göra vissa saker.
Sonen som blir 6år nu i april är speciell på sitt sätt med sina rutiner och förberedelser. Även om vi alla hittat ett sätt att få vardagen att funka superbra så är jag där mest orolig att vi inte ska "hinna" ta den tid vi behöver på morgonen innan dagis & snart över förskoleklass.
Men det är väl bara en mammas kärlek och massa Prego hormoner som över analyserar och krånglar till allt. Men det sägs ju att det är fullt normalt att tvivla på sig själv som mamma inför både första barnet och inför syskon.
Vi är helt enkelt fantastiska människor allihop :) <3