Haha... Jag är precis som er andra ;)
Vaknar med sambons larm vid 04:45, ligger vaken en stund och lyssnar på honom och när han är färdig med toaletten så går jag upp och kissar, sen in i köket och dricker 1 liter vatten. Ner i sängen och surfar. Han kommer in, puss & hej.
Sen somnar jag nån timme och är så trött när klockan ringer och barnen ska upp ;)
Hoppas du får titta på bebis när du ändå är inne septemberbarn08 ;)
Det där med blöja är svårt..
Min dotter va blöjfri både dag & natt vid 2år, sonen där emot va jätte svår. Han har varit helt ointresserad och kan inte koppla signalen om han är uppe i något, vilket han alltid är. Han blev blöjfria dagtid när han va lite mer än 3.5år, men nätterna har han sån där "natt blöja" för sängvätare. Han sover väldigt hårt på nätterna så när vi tagit upp han på nätterna så sover han sig igenom toa besöket så tömmer inte blåsan ordentligt och efter att varit uppe och kissat honom varannan timme så kunde han ändå kissat i sängen på morgonen. Fick rådet att köra vidare på sängvätare byxor för allas skull. Vi blev ju helt slut av all aktivitet på natten och hans sömn blev störd fast han sov.
Vi prövade allt! Inte dricka viss tid innan sov dax. Nu har vi uppmärksammat att han inte kissar så mkt på dagis så vi säger till honom att gå på toa 1 gång i timmen och försöker följa med honom och få han att sitta kvar och iallafall ge kroppen en chans att tömma blåsan.
Detta har gjort att han är torr på nätterna.
Nu vart det långt och konstigt. Men tänkte bara säga att ibland är det inte så att man slappar efter med blöjan utan ibland har barnen bara annat fokus :)
På tal om svärmödrar... Kom precis hem efter att ha besökt svärföräldrarna. Jag tycker i vanliga fall om dom jättemycket, men ju längre denna graviditet gått desto mindre tålamod har jag med min svärmor. Jag är ju beräknad enl rul till 27/2 (enl mensen 21/2), men hon tjatar hela tiden att på hennes tid räknade man minsann såhär bla bla bla bla, så jag har då minst 2 veckor kvar (vilket jag kanske har, men blir bara irriterad då hon tycker att hennes räknasätt är bättre än hela svenska vårdens...). Idag fick sambons bror barn (planerat snitt) och det var hon ju minsann tvungen skriva på facebook så alla hennes väninnor o bekanta skulle få reda på att hon igen blivit farmor, o då sa jag till henne att när våran bebis föds vill jag inte att hon ska skriva det direkt på facebook, utan att vi gärna vill meddela alla själa om att vi fått barn men det tyckte hon var urlöjligt och hon gjorde faktiskt som hon ville? Inte värsta stora grejen, men med alla gravidhormoner o en grundirritation tog jag faktiskt rätt illa vid mig o sa bara minutrarna senare till sambon att jag ville åka hem.... Varför kan inte mitt barns födelse få vara något jag vill berätta om för alla nära o kära?
Ang fb så ville jag inte slänga ut det, men så började det tisslas & tasslas & svärmor la upp ett foto på hela familjen (mig,sambon,våra 2 barn, svägerskan m.sambo & 2 barn & svärmor & svärfar.) på den så ser jag lite väl rund ut på magen & då va det dax att outa. La upp ul-bilden & skrev att jag inte ville lägga ut detta men eftersom folk lägger sig i & börjar snacka så vill jag att rätt är rätt! Samma på instagram.
Vid tidigare grav har jag nog bara droppar en bild med kön/namn, tid & dag när liten väl kommit ut så att man slipper allt tjat på fb från dom vännerna som försöker va finkänsliga och inte messa/ringa stup i kvarten ;)
Nu sitter jag här på ett litet labb i en förort i Sthlm på en hård jävla stol & ska sitta här i 2 timmar efter den där jävla socker drickan! Men hallå(!!!) jag är gravid å ska föda om typ 18 dagar, har ni en brits eller fotölj?!
Angående svärmödrar så va min jätte gullig från jag träffa henne tills vi blev gravida med barn nr.2, då började hon ta sig friheter & dom har ibland lite "vi är bättre" attityd.
Sen när barnen va typ 4år & 1år så fixade vi köket i våran gamla hyresrätt. Hon och svärfar skulle komma å käka pizza med oss. Kliver in, väljer pizza & ryssar sen ut gråtandes med ett "dessa barnen lever i misär". Kan säga att vi förbjöd henne att vara i närheten av våra barn i nästan 1år! Sa till dagis att hon inte fick hämta osv.
Hon va ju inte stabil då, troligtvis utarbetad, klimakteriet & så skulle dottern flytta hemifrån. Svärmor är 60år nu & svärfar 53år. Men efter det så va det ändå lite haltande relation. Efter svägerskan fick sina barn så är våra lite mindre intressanta. Fast vi ses ändå nångång i månaden, födelsedagar, högtider & när som. Bor 5minuter ifrån.
Men mina föräldrar är våran trygga punkt istället. Dom bor ca 15min bort med bil och dom ställer alltid upp! När våra arbeten krockar så löser dom av oss tills andra föräldern kommer hem osv. Ringer ofta och pratar med både mig, sambon och barnen minst 2ggr i veckan. Min mamma blir 52 & pappa 55 i år så dom är ju intresserade av sina barnbarn.
Mm, lite som när vi hade ett barn inne en kort sväng för ljusbehandling bara. Föräldrarna var förbannade över vårt besöksförbud för nu hade minsann hela tjocka släkten åkt en hel halvtimme (eh..?) för att hälsa på bebisen och de hade ju inte fått visa upp barnet på tre hela långa dagar nu! Förklarade att deras barn må vara friskt men att vi har dödssjuka barn på avdelningen som faktiskt kan dö om de kommer i kontakt med virus eller bakterier. Och att de därför endast får visa upp sik bebis genom glasdörrarna men absolut INTE ta ut barnet eller för den delen släppa in någon ens innanför tröskeln. Två läkare backade upp mig. Vad tror du jag ser längst bort i korridoren en timme senare? Jo någon jävla moster i ytterkläder (som vi har absolut totalförbud mot året runt)som de släppt innanför dörren som står hängandes ner i bebisens säng med hela överkroppen. Alltså i såna lägen struntar jag i min professionella roll, då får de fan veta att de är idioter. Vi har liksom föräldrar som ligger inne i månader hos oss utan besök som dessutom kan ha små barn hemma som inte heller får komma in. Fyra meter från den där inrökta jävla mostern ligger två barn med andningsstöd födda i v 27, med öppen dörr. Ibland vill man bara slå ihjäl folk.
Och ja gör inget högt socker eller diabetes.
Så min mage är 37 iallafall :)
Ett stort barn bara alltså. Skönt att det inte var diabetes men de ska inte göra TUL alls för säkerhetsskull?
Godmorgon brudar!
Tror vi alla börjar nå slutet, med krämpor och gnäll.
Jag har preis som många av er andra legat mer eller mindre vaken hela natten. Och oroat mig för att min lilla kille inte rört sig så mycket
Riktigt vidrig känsla och hur jag än puffa och stöka med honom så kom han inte igång. Min mage var även stenhård och allt kändes bara annorlunda och obekvämt.
Nu rör han iallafall på sig så jag är lycklig.
Idag va hela familjen uppe innan 8 (innan larmet) vi ska dra på lekland med sonens kompis som sällskap. Så bara att köra på ;)
Ha en fin lördag!
Nu händer det grejer! Ställde mig upp i morse och det började rinna vad jag först trodde var kiss mellan benen. Men när det fortsatte rinna utan kontroll så började jag misstänka att det kunde vara vattnet. Har haft hanterbara värkar med 3-10 minuters mellanrum sen dess, och det har fortsatt att rinna vatten, men nu verkar det som att de avtagit lite i frekvens. Pratade med förlossningen och de tyckte att vi skulle komma in för kontroll oavsett. Har egentligen inte bf förrän den 12e mars och har haft noll känningar av att nåt skulle vara på gång innan. Nervöst!