Alltså, kurvan baseras väl ändå inte enbart på födelsevikten? Min son är ganska lik storleksmässigt som din (10.775 och 78,5) och enl BVC normalstor (om än under medel men inte avvikande). Proportionellt låter din son "normal"? Och om han äter bra finns det väl inget att vara orolig för... varför har de hakat upp sig på födelsevikten?
Min son har en kill-kusin som är 17 dagar äldre, de var exakt lika stora (40g diffade och samma längd) när de föddes, han väger nu 1,5kg mer och är säkert 3-5cm längre - men båda bedöms som "normala".
Idag ringde BVC till pappan och sa att de kan inte vänta med uppföljning av vikten till två år utan vi ska mellan väga till jul. Eftersom läkaren sett kurvan och det var inte bra. Jag blir så ledsen han äter som en vuxen och mår bra, räcker inte det?
Denna bild säger mycket om mitt liv just nu. En glad och busig Folke som ska "gosa" med lillebror tills tårarna kommer hos sistnämnda :)
Härligt! Går det bättre med näringsdryckerna? Eller har hon bara börjat äta bättre allmänt? :)
Längesen jag skrev här nu! Läser dock allt!
Vi var på 1,5 års kontroll i veckan som var, 10 kg och 79 cm, en liten kille. Han äter inte mycket alls, för han har verkligen inte tid att sitta vid bordet och äta. Dock så var varken jag eller BVC särskilt oroliga då han är pigg och frisk annars!
Något som däremot stressar mig lite är att han inte alls pratar, han säger där, eller typ däää, och pappa. Men inte så han ropar på pappa eller så. Utan säger det om jag ber honom eller ber han säga mamma. Det säger han inte alls..
han förstår typ allt jag säger, kan hämta saker osv och gör sig förstådd genom att peka och ta tag i en och visa vad han vill man ska göra, men blir väldigt arg om man inte förstår honom. Någon fler som har ungefär lika? Olle har alltid varit duktig och tidig motoriskt, så hoppas han är en som tar en sak i taget helt enkelt. Skulle dock vara så skönt om han började prata lite snart!
Sen så börjar det kännas slitsamt med två små, vissa dagar är pure survival som gäller. Sigge som nu är 4 månader går inte under kategorin nöjd bebi direkt. Han vill bli buren 24/7 och jag får så svårt att hinna med Olle och allt annat som ska/bör/måste göras. Jag vet att det kommer bli lättare när man kan sätta ner han en stund men nu är det tufft. Olle är dessutom inne i någon gnällig period och allt han vill är att gå ut, får han inte det blir han ARG. Vi är ute massa och går på öppna osv, men känner att vi måste köpa hus snart, för han och jag blir snart galen av att sitta i en lägenhet alltså,
Men så kommer stunder, framförallt när dom sover brevid varandra i sängen och småsnarkar, då jag nästan gråter för dom är så himla fina. Dom stunderna försöker jag verkligen absorbera just nu!
OJ vad långt det blev, men en liten update från oss! Vill påminna alla om VILKA JÄKLA SUPERHJÄLTAR ALLA MAMMOR ÄR! Heja oss!
Här är en bild på mina korvar
Längesen jag skrev här nu! Läser dock allt!
Vi var på 1,5 års kontroll i veckan som var, 10 kg och 79 cm, en liten kille. Han äter inte mycket alls, för han har verkligen inte tid att sitta vid bordet och äta. Dock så var varken jag eller BVC särskilt oroliga då han är pigg och frisk annars!
Något som däremot stressar mig lite är att han inte alls pratar, han säger där, eller typ däää, och pappa. Men inte så han ropar på pappa eller så. Utan säger det om jag ber honom eller ber han säga mamma. Det säger han inte alls..
han förstår typ allt jag säger, kan hämta saker osv och gör sig förstådd genom att peka och ta tag i en och visa vad han vill man ska göra, men blir väldigt arg om man inte förstår honom. Någon fler som har ungefär lika? Olle har alltid varit duktig och tidig motoriskt, så hoppas han är en som tar en sak i taget helt enkelt. Skulle dock vara så skönt om han började prata lite snart!
Sen så börjar det kännas slitsamt med två små, vissa dagar är pure survival som gäller. Sigge som nu är 4 månader går inte under kategorin nöjd bebi direkt. Han vill bli buren 24/7 och jag får så svårt att hinna med Olle och allt annat som ska/bör/måste göras. Jag vet att det kommer bli lättare när man kan sätta ner han en stund men nu är det tufft. Olle är dessutom inne i någon gnällig period och allt han vill är att gå ut, får han inte det blir han ARG. Vi är ute massa och går på öppna osv, men känner att vi måste köpa hus snart, för han och jag blir snart galen av att sitta i en lägenhet alltså,
Men så kommer stunder, framförallt när dom sover brevid varandra i sängen och småsnarkar, då jag nästan gråter för dom är så himla fina. Dom stunderna försöker jag verkligen absorbera just nu!
OJ vad långt det blev, men en liten update från oss! Vill påminna alla om VILKA JÄKLA SUPERHJÄLTAR ALLA MAMMOR ÄR! Heja oss!
Här är en bild på mina korvar
En till klädfråga nu hörrni...
Vad ska era barn ha på sig ute i höst och vinter?
Josefin har två skaljackor, ett par skalbyxor, ofodrat regnställ, fleecejacka (ej vindfleece) och en skaloverall (som jag hoppas kommer, annars blev jag blåst).
Hon behöver vinterjacka och vinteroverall tänker jag? Eller skulle p.o.p's skaloverall med fleece räcka tror ni? Om inte, vilka overaller är bra?
Vad har NI på er förresten??
Som häst- och hundtjej borde jag ha bra koll, men senaste 5-6 åren har jag blivit så jäkla förslappad.
Har köpt vinterjacka som går ner över rumpan och känns varm och skön men ändå acceptabelt snygg. Och fodrade läderkängor.
Men tänker att jag vill ha en skaljacka i gore-tex också, några tips?