Ebe: vi var på 18m för snart en månad sedan. Vaccinationen gick hur bra som helst denna gång, i armen tog de och Folke reagerade inte ens. BVC sköterskan sa också att 18 m vaccinet är det absolut snällaste att ta.
Folke hade inte växt så mycket. Var 86 lång och 13,2 tung. En stadig kille.
Ebe: vi var på 18m för snart en månad sedan. Vaccinationen gick hur bra som helst denna gång, i armen tog de och Folke reagerade inte ens. BVC sköterskan sa också att 18 m vaccinet är det absolut snällaste att ta.
Folke hade inte växt så mycket. Var 86 lång och 13,2 tung. En stadig kille.
Har ni hunnit vara på 18-månadersbesöket? Vi ska dit 28e (han blev 18 månader 8/9) - slår ihop det med lillasysters 3-månadersbesök (!). Kommer alltså ha två barn som ska vaccineras... Yeeey...
Tack alla!
"Kicken" jag menar är känslan jag fick efter förra förlossningen. Typ "shit jag klarade det fast jag trodde jag skulle dö!" och "äntligen är hon här, våran flicka som vi väntat så länge på och längtat så mycket efter!".
Den här gången har jag inte hunnit längta efter bebisen på samma sätt eftersom vi har Josefin. Jag har upplevt graviditeten som en börda och gruvat mig inför hur vi ska klara av att vara bra föräldrar till två barn. Jag skäms alltså över det här, det nya barnet förtjänar ju att vara lika efterlängtat! Vi hade ju inte kollat kön den här gången, och det var ändå en grej som gjorde det lite enklare för mig att knyta an förra gången (låter jättelöjligt och trodde inte själv att jag skulle känna så).
Förlossningen gick så fort också, kanske även det som gör att det känns lite mer "jaha?" på något sätt?
Det är en pojke :) Han har inget namn än, vi får gå igenom våra listor igen och känna efter nu när vi är hemma (om fem minuter)!
Ebe: jag förstår verkligen att din senaste förlossning var mycket mer positiv!! Härligt! :)
Våran tvåa kom igår!
Inskrivna 16.15 och han är född 17.30.
Förlossningen var verkligen HELT olik första.
Var öppen 7cm när jag kom in (2-3cm förra gången), struntade i eda (förra fick jag eda vid 10cm, behövde värkstimulerande dropp och kateter som sedan gav mig uvi), skitkort krystskede (1h45min sist). Var på förlossningen 1h 15min (10h sist).
Kände mig som vanligt orkesmässigt efter nån timme. Trodde jag skulle vilja vara kvar här ett tag ändå, men redan efter ett par timmar hade jag helst velat åka hem (fast kände ändå att ett dygn med personal på plats kan vara skönt).
Kände tyvärr inte alls samma kick efter den här förlossningen... Jag vet inte om det beror på att det gick så fort? Eller på att jag inte väntat på den här bebisen som jag gjorde på Josefin?
Här hemma kämpar vi med vardagen. Både jag och pappan jobbar heltid, barnen på dagis och en hund. Plus ett renoveringsprojekt modell xxxxl. Häromdagen satt pappan och grät vid köksbordet när jag kom hem, ren utmattning som tar knäcken på oss. Jag kämpar med gravidkilon 18 månader efter graviditeten. Min hormonspiral krånglar och jag har blödningar varje vecka och håller på att bli galen. Men vad tusan ska jag ha för preventivmedel? Något tips? Jag är tydligen väldigt fertil och har oregelbunden cykel.