Har tagit ett test nu på eftermiddagen och det var negativt! Så skönt!
Samtidigt är det jobbigt för det innebär att allt jag känt ett tag nu är tecken på att jag stressar för mycket (yrsel, trötthet, illamående bla). Det ÄR ju full rulle från morgon till kväll men jag upplever det sällan som NEGATIV stress, det är mer att jag försöker hinna med sånt som jag tycker är kul (renovera är ju en sån grej). Jag har ju en historia med magsår som kommit av stress så jag vet att jag borde ta dessa symtom på allvar och varva ner men hur gör man det när man VILL hålla igång?
Då var der dags igen... Magsjuka. Lilleman kräks upp allt. Kom hem från jobbet och möttes av ett hysteriskt skrik/grin och en sambo med lätt panik. Han hade spytt rätt ut på sambon medan han stod och lagade mat. Nu går andra maskinen, har klorinstädar och spritat allt, sängen är renbäddad och planen för natten är färdig... Nu hoppas vi bara att vi klarar oss. Men jag får alltid magsjuka så oddsen är inte på min sida... Jag är ledig imorgon iaf, vilket känns skönt.
Jo, min mardröm också... Vi hade ju ett varv för typ en månad sen också, hade sån hemsk träningsvärk i magen dagarna efteråt. Det var den värsta magsjuka jag själv någonsin haft.
Och där gjorde magsjukan entre även hos mig.... Åh, jag orkar inte! Andra varvet iår. Just nu gravid i v 31...
Och där gjorde magsjukan entre även hos mig.... Åh, jag orkar inte! Andra varvet iår. Just nu gravid i v 31...
Jag har typ gått i väggen tror jag. Alla dessa urusla nätter tär på mig. Jag glömmer allt, jag säger och gör fel saker hela tiden. Hjärnan har liksom slutat fungera och jag är osocial. Jag känner inte igen mig själv. När ska jag få sova. 3 år utan sömn nu. Många dagar vill jag bara lägga mig och gråta.
Hej!
det var länge sen jag skrev men jag läser varje dag!
Tänk att våra små har blivit över ett år nu! Det är helt galet vad snabbt tiden går.
Jag tänkte att det börjar bli dags för lite bilder på ettåringarna!!
Det är så kul att se bilder på de små tycker jag.
Så jag börjar, här kommer Julian 1 år 27 mars.
Jag har typ gått i väggen tror jag. Alla dessa urusla nätter tär på mig. Jag glömmer allt, jag säger och gör fel saker hela tiden. Hjärnan har liksom slutat fungera och jag är osocial. Jag känner inte igen mig själv. När ska jag få sova. 3 år utan sömn nu. Många dagar vill jag bara lägga mig och gråta.
Jag kände den där paniken för ett tag sedan, och planerade att ta en hotellnatt (och frukost!!!) helt själv, men så blev nätterna bättre och jag la ner.
Men kan du göra det kanske? Komma bort och få vara ifred och sova ikapp lite? Plus att du får fokusera bara på dig själv, skämma bort dig lite?