BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

I lördags lämnade vi de äldre barnen hos mormor och morfar och begav oss till Örnsköldsvik för att handla allt till renoveringen. Var sjukt nervös för resan då Selina aldrig varit något fan av att åka bil. Antingen gallskriker hon eller så spyr hon ner sig (och hela bilen).

Hon somnade efter 1 mil och sov resten av vägen dit (vi har typ 21 mil till Örnsköldsvik och med släpvagn tog det nästan 3 timmar). Var ju väldigt tacksamt! :)

Väl där var hon väl småless emellanåt men inte värre än att det gick få henne nöjd rätt snabbt igen. Vi hade ju ändå en hel del att handla (tak, golv, tapeter, lister, dörrar, gips osv) så jag kan förstå att hon blev less.

Resan hem gick också bra, somnade efter fem minuter och vaknade när vi hade 5 mil kvar.

Från det ena till det tredje så har jag börjat få väldigt spydiga kommentarer från anhöriga om att det är "äckligt" att vi ammar än:( jag är så känslig och tar åt mig att allt så jag haft varit jätteledsen över det i några dagar. Det var så himla praktiskt med amningen nu när vi åkte iväg i lördags, att kunna ge henne mat närsomhelst och varsomhelst. Hon känns ju så liten än och är så beroende av våra mysstunder, hon är inte alls redo att avsluta amningen och för min del kvittar det. Skulle hon vilja sluta skulle det inte göra mig något men det gör mig heller inget att hon vill fortsätta. Varför kan folk aldrig vara nöjd? Samma människor hade ju åsikter när jag INTE ammade de andra barnen. Ni andra som ammar än, får ni också kommentarer om det?

I lördags lämnade vi de äldre barnen hos mormor och morfar och begav oss till Örnsköldsvik för att handla allt till renoveringen. Var sjukt nervös för resan då Selina aldrig varit något fan av att åka bil. Antingen gallskriker hon eller så spyr hon ner sig (och hela bilen).

Hon somnade efter 1 mil och sov resten av vägen dit (vi har typ 21 mil till Örnsköldsvik och med släpvagn tog det nästan 3 timmar). Var ju väldigt tacksamt! :)

Väl där var hon väl småless emellanåt men inte värre än att det gick få henne nöjd rätt snabbt igen. Vi hade ju ändå en hel del att handla (tak, golv, tapeter, lister, dörrar, gips osv) så jag kan förstå att hon blev less.

Resan hem gick också bra, somnade efter fem minuter och vaknade när vi hade 5 mil kvar.

Från det ena till det tredje så har jag börjat få väldigt spydiga kommentarer från anhöriga om att det är "äckligt" att vi ammar än:( jag är så känslig och tar åt mig att allt så jag haft varit jätteledsen över det i några dagar. Det var så himla praktiskt med amningen nu när vi åkte iväg i lördags, att kunna ge henne mat närsomhelst och varsomhelst. Hon känns ju så liten än och är så beroende av våra mysstunder, hon är inte alls redo att avsluta amningen och för min del kvittar det. Skulle hon vilja sluta skulle det inte göra mig något men det gör mig heller inget att hon vill fortsätta. Varför kan folk aldrig vara nöjd? Samma människor hade ju åsikter när jag INTE ammade de andra barnen. Ni andra som ammar än, får ni också kommentarer om det?

Idag fyller V ett år! Känns galet att det redan har gått ett år men samtidigt känns det som en evighet sen.

Septemberbarn: Jag ammar fortfarande och har inte fått höra nåt negativt om det hittills. Men det kanske kommer nu. Det verkar ju finnas nån magisk gräns där runt 1 år när folk "får" tycka och lägga sig i mer än innan. Tycker att amning är en grej mellan mamma och barn, andra ska bara hålla tyst.

Här gick den magiska gränsen tydligen vid 6 månader. Nu SKA hon äta vanlig mat och INTE amma (trots att Who säger att det räcker bra med smakportioner fram till 1 år). Nu är hon ingen bebis längre (fast de definieras som spädbarn tills de fyller 1). Och att hon är så beroende av mig är INTE okey. Ju mer hon behöver mig desto mer ska jag tvinga bort henne, allt annat är fel (ungefär som att resonera att de bara ska få mat när de är LAGOM hungriga, är de jättehungrig ska man vägra dem maten). Samma människor tyckte att jag skämde bort henne när jag bar henne som bebis, det var bara bra om hon fick skrika :/ försöker att inte ta åt mig men det är inte så lätt alla gånger när folk håller på.

Grattis till V på födelsedagen! Galet vad tiden gått fort!

I lördags lämnade vi de äldre barnen hos mormor och morfar och begav oss till Örnsköldsvik för att handla allt till renoveringen. Var sjukt nervös för resan då Selina aldrig varit något fan av att åka bil. Antingen gallskriker hon eller så spyr hon ner sig (och hela bilen).

Hon somnade efter 1 mil och sov resten av vägen dit (vi har typ 21 mil till Örnsköldsvik och med släpvagn tog det nästan 3 timmar). Var ju väldigt tacksamt! :)

Väl där var hon väl småless emellanåt men inte värre än att det gick få henne nöjd rätt snabbt igen. Vi hade ju ändå en hel del att handla (tak, golv, tapeter, lister, dörrar, gips osv) så jag kan förstå att hon blev less.

Resan hem gick också bra, somnade efter fem minuter och vaknade när vi hade 5 mil kvar.

Från det ena till det tredje så har jag börjat få väldigt spydiga kommentarer från anhöriga om att det är "äckligt" att vi ammar än:( jag är så känslig och tar åt mig att allt så jag haft varit jätteledsen över det i några dagar. Det var så himla praktiskt med amningen nu när vi åkte iväg i lördags, att kunna ge henne mat närsomhelst och varsomhelst. Hon känns ju så liten än och är så beroende av våra mysstunder, hon är inte alls redo att avsluta amningen och för min del kvittar det. Skulle hon vilja sluta skulle det inte göra mig något men det gör mig heller inget att hon vill fortsätta. Varför kan folk aldrig vara nöjd? Samma människor hade ju åsikter när jag INTE ammade de andra barnen. Ni andra som ammar än, får ni också kommentarer om det?