Vi väntar en liten flicka! Fick en ST-läkare + specialist så vart en lååång tid för ultraljud (inte oss emot!) och allt såg jättebra ut! Är beräknad samma dag som jag trodde, 21 juni (18+5 idag) så det kändes kul att det stämde så exakt :)
Tänkt, Bosse ska få en lillasyster :')
Vi har äntligen haft tre bra nätter i rad, fyra egentligen för w men den första natten hostade storasyster hela natten så vi föräldrar var vakna mer eller mindre hela natten. Det som vi gjort är att kriga och hålla honom vaken till 19.30 fast han börjar gnälla redan vid 17. Sen lägger vi honom i spjälsängen inne hos storasyster och då sover han tills hon ropar till oss att hon vaknat vid 6-6.20. Så äntligen funkar det att ha båda barnen i samma rum, han blir inte störd av pappans snarkningar och vi sover bättre allihopa.
Igår eftermiddag var jag på lönesamtal på jobbet. Idag känner jag mig som en 3-åring som fått en godispåse framför ansiktet, men som inte får smaka.
Jag vill verkligen börja jobba och det känns så frustrerande att känna så när jag fortfarande har två månader kvar av föräldraledigheten. Alla människor är inte skapta för att vara föräldralediga jättelänge. Jag vet att jag sannerligen inte är det!
Igår eftermiddag var jag på lönesamtal på jobbet. Idag känner jag mig som en 3-åring som fått en godispåse framför ansiktet, men som inte får smaka.
Jag vill verkligen börja jobba och det känns så frustrerande att känna så när jag fortfarande har två månader kvar av föräldraledigheten. Alla människor är inte skapta för att vara föräldralediga jättelänge. Jag vet att jag sannerligen inte är det!
Snö: kul att du känner så! Jag gillar också att vara på jobbet men kan inte tänka mig heltid så länge jag har små barn hemma... Inte min man heller så vi får se vad vi kan pussla ihop efter nästa föräldraledighet. Och vad vi har råd med såklart!
September: känner du så kanske det är läge att göra något annat? Söka nytt? Gå ner i tjänst? Börja plugga?
Snö: kul att du känner så! Jag gillar också att vara på jobbet men kan inte tänka mig heltid så länge jag har små barn hemma... Inte min man heller så vi får se vad vi kan pussla ihop efter nästa föräldraledighet. Och vad vi har råd med såklart!
September: känner du så kanske det är läge att göra något annat? Söka nytt? Gå ner i tjänst? Börja plugga?
Nu har jag mycket att se fram emot men även många beslut att ta.
Klipptid om 2 veckor. Vet fortfarande inte om jag ska fega och bara toppa eller om jag ska våga klippa bort mycket. Googlar bilder hela tiden och grubblar.
Renovering på gång. "Lekrummet" på nedervåningen ska totalrenoveras och bli vårt sovrum. Vårat sovrum ska totalrenoveras och bli sonens nya rum. Sonens nuvarande rum ska också totalrenoveras så dottern får flytta dit och Selina får ta över hennes rum. Tanken är alltså att vi ska flytta ner och alla tre barnen ska ha varsitt rum uppe.
Men det är ENORMT mycket jobb. Nya golv i alla tre rummen (ingen av oss har lagt golv förut), tapeter ska bytas, tak ska bytas, det ska målas, en dörröppning ska slås igen och så ska en ny dörr upp, lister till tak och golv ska bytas osv. Vi har ju så långt till allt att vi kommer åka iväg en lördag framöver och inhandla ALLT som vi behöver till detta. Men hur väljer man golv och tak och tapeter till tre rum bara sådär? Beslutsångest!
Så det är mycket som snurrar i huvudet nu. Många beslut. Det känns grymt spännande men samtidigt så jobbigt att börja renovera igen. Lite gruvsamt just för att jag renoverade bort i princip hela bebistiden när äldre dottern var liten. Lite rädd att det ska bli för mycket liksom. Men spännande som sagt :)
Igår eftermiddag var jag på lönesamtal på jobbet. Idag känner jag mig som en 3-åring som fått en godispåse framför ansiktet, men som inte får smaka.
Jag vill verkligen börja jobba och det känns så frustrerande att känna så när jag fortfarande har två månader kvar av föräldraledigheten. Alla människor är inte skapta för att vara föräldralediga jättelänge. Jag vet att jag sannerligen inte är det!
Jag har ont i magen varje dag för att jag ska börja jobba om 7 månader. Vill inte alls! Det enda jag ser fram emot med det är att få lite mer pengar över än man har nu.. men annars vill jag verkligen inte börja jobba!
Nu har jag mycket att se fram emot men även många beslut att ta.
Klipptid om 2 veckor. Vet fortfarande inte om jag ska fega och bara toppa eller om jag ska våga klippa bort mycket. Googlar bilder hela tiden och grubblar.
Renovering på gång. "Lekrummet" på nedervåningen ska totalrenoveras och bli vårt sovrum. Vårat sovrum ska totalrenoveras och bli sonens nya rum. Sonens nuvarande rum ska också totalrenoveras så dottern får flytta dit och Selina får ta över hennes rum. Tanken är alltså att vi ska flytta ner och alla tre barnen ska ha varsitt rum uppe.
Men det är ENORMT mycket jobb. Nya golv i alla tre rummen (ingen av oss har lagt golv förut), tapeter ska bytas, tak ska bytas, det ska målas, en dörröppning ska slås igen och så ska en ny dörr upp, lister till tak och golv ska bytas osv. Vi har ju så långt till allt att vi kommer åka iväg en lördag framöver och inhandla ALLT som vi behöver till detta. Men hur väljer man golv och tak och tapeter till tre rum bara sådär? Beslutsångest!
Så det är mycket som snurrar i huvudet nu. Många beslut. Det känns grymt spännande men samtidigt så jobbigt att börja renovera igen. Lite gruvsamt just för att jag renoverade bort i princip hela bebistiden när äldre dottern var liten. Lite rädd att det ska bli för mycket liksom. Men spännande som sagt :)