Tack för att du delar med dig, är guld att höra lite positivt också :)
Jag som har två tätt tycker att när de är sjuka är det jobbigaste som finns. Särskilt jobbigt blir det om en strular hela halva natten och sen vaknar den andra när den första till slut sover. Då blir det lätt att man är vaken nästan dygnet runt. Så egentligen är det inte själva sjukdomen utan att aldrig få vila som blir problemet.
Men det är så värt att ha två tätt. De älskar att vara tillsammans och leker bra fast lillebror bara är 9 månader. Så lämpligt att de gillar samma leksaker och är på samma nivå.
Tidigare har dagarna sprungit iväg, från början träffade jag andra mammalediga varje dag, var och flängde mest hela tiden och tiden gick superfort. Från början var det ju för ens egen skull, det är ju först sista månaderna man sett att sonen haft ut något av det. Nu är vi i otakt med alla. Bosse sover en gång varje dag medan alla andra fortfarande sover två, så när bosse vaknar ska vännerna sova. Så här sitter vi nu själva nästan varje dag, i mörkret o kylan... Vad gör ni andra för att få dagarna att gå?
Känner att jag måste få ventilera mig lite här..
Ikväll hände det som jag fasat för och liksom bara väntat på sen Selina föddes. Hon slutade andas:(
Hon var i hallen med sin storebror och han skulle gå upp till övervåningen och stängde grinden. Selina blev sur för att hon inte fick följa förstås.. inte så att hon gallskrek men hon blev lite grinig. Sambon skulle gå dit och plocka upp henne men innan han hann dit blev hon helt tyst.. när han tog upp henne andades hon inte (vid det laget hade jag också gått ut i hallen). Sen blev hon helt blå, ögonen försvann och så föll hon ihop. Jag slet henne från sambon och skrek bara att han skulle ringa ambulans. Hon kom igång och andades efter några sekunder (kändes förstås som en evighet) och var bara ledsen efter det. Ambulansen kom och kollade puls, andning och saturation och allt var normalt. De pratade med läkaren som tyckte vi skulle avvakta en halvtimme och se om hon blev som vanligt igen när ambulansen farit (hon var lite spak när de var här).
Hon verkade inte annorlunda innan hon somnade så jag hoppas allt är okey men.. Hur fan ska jag kunna slappna av nu? Vad är det som säger att det inte blir likadant nästa gång hon börjar gråta? :( nu sover hon i min famn men det blir nog inte mycket sömn för min del inatt :(
Känner att jag måste få ventilera mig lite här..
Ikväll hände det som jag fasat för och liksom bara väntat på sen Selina föddes. Hon slutade andas:(
Hon var i hallen med sin storebror och han skulle gå upp till övervåningen och stängde grinden. Selina blev sur för att hon inte fick följa förstås.. inte så att hon gallskrek men hon blev lite grinig. Sambon skulle gå dit och plocka upp henne men innan han hann dit blev hon helt tyst.. när han tog upp henne andades hon inte (vid det laget hade jag också gått ut i hallen). Sen blev hon helt blå, ögonen försvann och så föll hon ihop. Jag slet henne från sambon och skrek bara att han skulle ringa ambulans. Hon kom igång och andades efter några sekunder (kändes förstås som en evighet) och var bara ledsen efter det. Ambulansen kom och kollade puls, andning och saturation och allt var normalt. De pratade med läkaren som tyckte vi skulle avvakta en halvtimme och se om hon blev som vanligt igen när ambulansen farit (hon var lite spak när de var här).
Hon verkade inte annorlunda innan hon somnade så jag hoppas allt är okey men.. Hur fan ska jag kunna slappna av nu? Vad är det som säger att det inte blir likadant nästa gång hon börjar gråta? :( nu sover hon i min famn men det blir nog inte mycket sömn för min del inatt :(
September: fy va läskigt! Ska det ta fler tester?
Känner att jag måste få ventilera mig lite här..
Ikväll hände det som jag fasat för och liksom bara väntat på sen Selina föddes. Hon slutade andas:(
Hon var i hallen med sin storebror och han skulle gå upp till övervåningen och stängde grinden. Selina blev sur för att hon inte fick följa förstås.. inte så att hon gallskrek men hon blev lite grinig. Sambon skulle gå dit och plocka upp henne men innan han hann dit blev hon helt tyst.. när han tog upp henne andades hon inte (vid det laget hade jag också gått ut i hallen). Sen blev hon helt blå, ögonen försvann och så föll hon ihop. Jag slet henne från sambon och skrek bara att han skulle ringa ambulans. Hon kom igång och andades efter några sekunder (kändes förstås som en evighet) och var bara ledsen efter det. Ambulansen kom och kollade puls, andning och saturation och allt var normalt. De pratade med läkaren som tyckte vi skulle avvakta en halvtimme och se om hon blev som vanligt igen när ambulansen farit (hon var lite spak när de var här).
Hon verkade inte annorlunda innan hon somnade så jag hoppas allt är okey men.. Hur fan ska jag kunna slappna av nu? Vad är det som säger att det inte blir likadant nästa gång hon börjar gråta? :( nu sover hon i min famn men det blir nog inte mycket sömn för min del inatt :(
Fy vad hemskt! Är det pga skriket eller allergisk reaktion eller vad tror de att det beror på? Usch det låter då fruktansvärt. Förstår att du kommer ha svårt att sova.
Känner att jag måste få ventilera mig lite här..
Ikväll hände det som jag fasat för och liksom bara väntat på sen Selina föddes. Hon slutade andas:(
Hon var i hallen med sin storebror och han skulle gå upp till övervåningen och stängde grinden. Selina blev sur för att hon inte fick följa förstås.. inte så att hon gallskrek men hon blev lite grinig. Sambon skulle gå dit och plocka upp henne men innan han hann dit blev hon helt tyst.. när han tog upp henne andades hon inte (vid det laget hade jag också gått ut i hallen). Sen blev hon helt blå, ögonen försvann och så föll hon ihop. Jag slet henne från sambon och skrek bara att han skulle ringa ambulans. Hon kom igång och andades efter några sekunder (kändes förstås som en evighet) och var bara ledsen efter det. Ambulansen kom och kollade puls, andning och saturation och allt var normalt. De pratade med läkaren som tyckte vi skulle avvakta en halvtimme och se om hon blev som vanligt igen när ambulansen farit (hon var lite spak när de var här).
Hon verkade inte annorlunda innan hon somnade så jag hoppas allt är okey men.. Hur fan ska jag kunna slappna av nu? Vad är det som säger att det inte blir likadant nästa gång hon börjar gråta? :( nu sover hon i min famn men det blir nog inte mycket sömn för min del inatt :(
Känner att jag måste få ventilera mig lite här..
Ikväll hände det som jag fasat för och liksom bara väntat på sen Selina föddes. Hon slutade andas:(
Hon var i hallen med sin storebror och han skulle gå upp till övervåningen och stängde grinden. Selina blev sur för att hon inte fick följa förstås.. inte så att hon gallskrek men hon blev lite grinig. Sambon skulle gå dit och plocka upp henne men innan han hann dit blev hon helt tyst.. när han tog upp henne andades hon inte (vid det laget hade jag också gått ut i hallen). Sen blev hon helt blå, ögonen försvann och så föll hon ihop. Jag slet henne från sambon och skrek bara att han skulle ringa ambulans. Hon kom igång och andades efter några sekunder (kändes förstås som en evighet) och var bara ledsen efter det. Ambulansen kom och kollade puls, andning och saturation och allt var normalt. De pratade med läkaren som tyckte vi skulle avvakta en halvtimme och se om hon blev som vanligt igen när ambulansen farit (hon var lite spak när de var här).
Hon verkade inte annorlunda innan hon somnade så jag hoppas allt är okey men.. Hur fan ska jag kunna slappna av nu? Vad är det som säger att det inte blir likadant nästa gång hon börjar gråta? :( nu sover hon i min famn men det blir nog inte mycket sömn för min del inatt :(
Natten blev lugn, lite FÖR lugn (missförstå mig rätt). Hon sov hårdare än hon brukar. Själv har jag förstås inte sovit en blund inatt, legat och tittat så hon andats.
Imorse var hon ovanligt grinig och klängig och efter gårdagen vågade jag förstås inte sätta ner henne en sekund. När vi for för att lämna storebror på skolan hann hon somna i bilen (kort sträcka och hon brukar ALDRIG somna i bilen). Hon fortsatte sova trots att jag bar in henne och klädde av henne och bökade på, hon som annars är så lättväckt. Sen sov hon stenhårt i drygt två timmar trots att min telefon ringde och jag låg bredvid henne och pratade.
Fick en läkartid vid 1 men det gav inte så mycket. "En gång är ingen gång" och det var inte så mycket att oroa sig för (vilken förälder skulle kunna se sitt barn sluta andas och försvinna bort och behålla lugnet?). På väg från läkaren slocknade hon igen innan vi ens hann ut från parkeringen och sover än, trots massa bökande när jag bar in och klädde av henne. Hon är inte sig lik helt enkelt och det oroar ihjäl mig :/