BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Ja, hade större förväntningar... Även om jag har accepterat min förlossning och kommit över den, hade det känts skönt att få prata om den såhär i efterhand när man hunnit landa. Eller iallafall haft möjlighet att fått prata om den. Kändes mer som att jag haft fel om min egna förlossning, att den inte alls var så tuff som jag fått för mig...

Vad tråkigt att hon var så ointresserad. Var samma på min första förlossning, tyckte iofs inte så mycket om min BM någonsin men det var typ också bara "konstatera" att det var ganska okej, såg lite falskt bekymrad ut när jag försökte säga att jag tyckte det var hemskt och slätade sen snabbt över det för att skicka iväg mig.

Då har jag haft ganska stora psykologiska problem efter min första förlossning och fick med tiden diagnosen posttraumatiskt stressyndrom för det. Så man kan verkligen inte säga att hon gjorde sitt bästa för att fånga upp några problem.

Min barnmorska nu var iofs helt ointresserad av hur förlossningen gått också, men nu känner jag mig okej med den så det gör inget. Däremot tycker jag det är lite konstigt att jag inte fick någon undersökning på efterkontrollen, tydligen behövs inte det om man inte behövt sy sa hon. Hon ville mest gosa med Linnea

Ni som flaskmatar era små (ersättning eller bröstmjölk) hur stora mängder äter de?

Jag måste pumpa ur så maken kan klara lillen själv i något dygn. Så hur mycket måste vi ha i lager?

Jag blev sydd en hel del med första barnet och fick ändå säga till att de skulle kolla mig då. Nu blev jag också sydd en hel del så jag kommer säga till att de kollar. Men jag tror inte det är något problem med min bm för hon är jättebra.

Nu har jag lagt mig i badkaret och stängt dörren om mig. Härligt! Senast jag låg här var det en stor mage som stack upp ur vattnet.

Rensade bort alla bodys och pyjamaser i storlek 56 idag (borde jag gjort för flera veckor sen egentligen) och blev lite sentimental.

En sak jag funderar och har lite lätt panik över är det här med dop/namnceremoni. Ofta känner vi för att bara strunta i det men samtidigt tänker jag att det skulle vara lite kul ändå. Dop i kyrka går bort för vår del så det blir väl kanske nån sorts namnkalas. Berätta gärna hur ni har tänkt, vilka ni ska bjuda osv.

Här kör vi fortfarande med strl 56, men i helgen ska vi ta en sväng på stan och börja fylla på 62-förrådet för det börjar bli dags för det alldeles snart.

Vi kommer inte att döpa eftersom jag tycker det känns skenheligt att stå i kyrkan och säga att vi tror på gud och vill att han och Jesus ska ta hand om vårt barn :) Min dotter är inte heller döpt, men däremot min mans två pojkar är det. Tack och lov är vi överens om att inte döpa Tage. Namnkalas kommer vi inte heller att ha. I min värld är inte det ett alternativ till dop eftersom dopet inte har ett dyft med namnet att göra utan helt och hållet går ut på att döpa barnet in i den kristna församlingen. Jag är lite fyrkantig på det sättet :)

Hur tänker ni andra angående badkläder?

I år tror jag att jag får kapitulera och ha baddräkt, som jag inte haft sen jag var barn. Inte så mycket för att jag blivit tjock och sladdrig, gissar att folk ändå inte bedömer en på samma sätt som en 19 åring när man 30 år gammal dyker upp med en bebis och ett småbarn på beachen.

Men jag är ju helt tigerrandig på magen en bra bit upp över naveln och än så länge är det rejäla breda bristningar i en skrikig lila kulör. Det ser faktiskt helt vansinnigt ut, tror inte folk kommer att kunna låta bli att glo på det även om de kanske sympatiserar med orsaken. 

Men samtidigt vill jag inte köpa en baddräkt som jag inte kommer kunna ha sen om jag förhoppningsvis går ner sen. En bikini är ju lite mer anpassningsbar, baddräkten ska ju sitta tight på magen. 

Haha men om du tar på dig en bikiniöverdel som knappt tänker vårtgården så kan du räkna med att åtminstone hälften av alla på stranden aldrig kommer märka om magen är lite degig... 

Har just varit på efterkontroll hos min bm och är så besviken.

Det hela besöket tog en kvart. Hon frågade några frågor om förlossningen och hur jag upplevde det. Frågade om jag ville ha preventivmedel.

Så frågade hon bara om jag hade slutat blöda. Ja sa jag.

Då var allt bra o tack för allt hej då o så reste hon sig och tittade på klockan.

Kände mig ivägkörd och inte alls klar.

Ingen gynkoll som jag trott.

Jag vill ju veta att allt är bra. Ingen tid att ställa frågor.

Hann nämna att jag fortfarande får rejält ont i bäckenet när jag går. Fick snabbt svar att det är normalt. Inget mer.

Hon kände inte ens på magen och livmodern.

Ska en efterkontroll vara så?

Hade ju lika gärna kunnat vara ett telefonsamtal...

Vi ska inte döpa, och inte ha någon namngivningsceremoni. Jag är med i Svenska kyrkan, men är inte troende, och sambon har gått ur.

Vi tänker att hon får välja själv när hon blir äldre, eftersom vi inte är troende skulle vi isf bara döpa av tradition, och vi är inte så mycket för sånt.

Jag gillar tanken på ett kalas för att fira henne (oavsett om det är dop, namngivningsceremoni eller något annat), men jag känner inte att jag har ork och lust att styra upp något. Hon är ändå för liten för att uppskatta det, så det vore ju mest för vår skull :)

Sambons kompis fru hade en intressant syn på det: "Inte döpa?? Men tänk om dina föräldrar vill gå på dop??"