Men hjälp!
Min hormoner är INTE snälla mot mig denna graviditet! När jag väntade ettan hade jag väl lite mer humör än vanligt, men inte såååå farligt liksom!
Men nu... Jag känner inte igen mig själv!! Försöker att andas och lugna ner mig, men jag kan bli rosenrasande för petitesser! Jag skäms ju!
Häromdagen fick jag ett raseriutbrott på pappersinsamlingen i tvättstugan. Påsen ramlade, jag ställde upp den, ramlade, jag ställde upp den, ramlade... Jag slängde ut hela påsen i tvättstugan. Sen på en gång kom tanken "Va fasiken håller jag på med?"
Om någon tränger sig på stan brukar jag vanligtvis inte bry mig, men nu kan jag (innan jag hinner hindra mig) mumla att "ja, det va ju trevligt att bli knuffad utan anledning"
Men igår tog nog priset! Visserligen bölar jag för det mesta nuförtiden (söta kattungar, facebookfilm med en gammal tant som dansade glass, Idol... ja det mesta) men igår tappade jag fattningen helt.
Hamnade i en hätsk diskussion om politik med svärmor här hemma när vi bjöd på middag. Jag brukar älska att prata politik och allra mest med anhängare till partier jag inte röstar på. Förespråkar alltid rösträtt och åsiktsfrihet!
Men så igår... min svärmor uttrycker sig väldigt klumpigt ibland och jag säger om och om igen att "snälla jag vill inte prata om detta mer" och efter massa hets börjar jag tokböla! Och då skrattar hon åt mig!??
Det blev för mycket så jag skrek bölandes att hon är en rasistkärring och sen tog jag bilen och drog. Kunde sluta böla på en halvtimme.
Jag blir ju för fasiken rädd för mig själv hahaha
Är det fler som haft problem med hormonerna på det här sättet?? Eller borde jag låsa in mig själv? haha
Så hormongalen var jag med ettan, skällde ut maken för allt. Den här gången var jag väldigt påverkad första veckorna, men jag och maken pratade om saken. Jag sa åt honom att skita i vad jag säger när jag blir så där för jag menar det inte. Däremot är jag lika idiotblödig som förra gången, kan börja gråta till barnprogram när nallar kramar varandra eller bilder på söta kattungar.
Jag har inte råkat ut för något lika dramatiskt, tack och lov, men för en eller två veckor sedan skrev jag och berättade om en märklig hormonepisod. Väldigt obehagligt att inte känna igen sig själv! Sedan dess har jag varit mer stabil, men väldigt lättirriterad speciellt på jobbet. Säkert hemma också förresten, men min sambo är så himla snäll och hänsynsfull nu, så det blir liksom aldrig något.
Men att hon skrattar åt dig när du börjar gråta? Det låter ju inte så himla trevligt. Är ni sams nu?
Men hjälp!
Min hormoner är INTE snälla mot mig denna graviditet! När jag väntade ettan hade jag väl lite mer humör än vanligt, men inte såååå farligt liksom!
Men nu... Jag känner inte igen mig själv!! Försöker att andas och lugna ner mig, men jag kan bli rosenrasande för petitesser! Jag skäms ju!
Häromdagen fick jag ett raseriutbrott på pappersinsamlingen i tvättstugan. Påsen ramlade, jag ställde upp den, ramlade, jag ställde upp den, ramlade... Jag slängde ut hela påsen i tvättstugan. Sen på en gång kom tanken "Va fasiken håller jag på med?"
Om någon tränger sig på stan brukar jag vanligtvis inte bry mig, men nu kan jag (innan jag hinner hindra mig) mumla att "ja, det va ju trevligt att bli knuffad utan anledning"
Men igår tog nog priset! Visserligen bölar jag för det mesta nuförtiden (söta kattungar, facebookfilm med en gammal tant som dansade glass, Idol... ja det mesta) men igår tappade jag fattningen helt.
Hamnade i en hätsk diskussion om politik med svärmor här hemma när vi bjöd på middag. Jag brukar älska att prata politik och allra mest med anhängare till partier jag inte röstar på. Förespråkar alltid rösträtt och åsiktsfrihet!
Men så igår... min svärmor uttrycker sig väldigt klumpigt ibland och jag säger om och om igen att "snälla jag vill inte prata om detta mer" och efter massa hets börjar jag tokböla! Och då skrattar hon åt mig!??
Det blev för mycket så jag skrek bölandes att hon är en rasistkärring och sen tog jag bilen och drog. Kunde sluta böla på en halvtimme.
Jag blir ju för fasiken rädd för mig själv hahaha
Är det fler som haft problem med hormonerna på det här sättet?? Eller borde jag låsa in mig själv? haha
Jag är också en hormonbomb, med sonen i magen så var jag förbannad dygnet runt och hade väldiga problem med raseriutbrott. Nu är jag mer sårbar känner jag. Tårarna sprutar väldigt fort på mig och jag har inte alls känt av den där ilskan lika starkt den här gången.
Maken kastade en filt på skämt över mig för någon vecka sen och jag bara började störtböla och det gick knappt att höra vad jag sa för att jag blev så förkrossad.
Hahahaha va underbart att höra!! Då är jag inte såååå onormal haha
Önskar bara att det skulle ge med sig snart
Och inge mer politik ska jag prata hahaha
Hej!
Jag får alltid en konstig bismak i munnen efter jag ätit någonting. Någon som känner igen det?
Haft en dag idag då jag bara gråtit. Över allt. Helt slut, och till råga på allt så har det kommit blod både vid 14.00 och nu ikväll två ggr. Känns som om att jag ska bryta ihop totalt. Får avvakta tills i morgon och se vad som händer. Känner mig rätt säker på att det är nåt tok där inne... Någon annan som har blött?
Haft en dag idag då jag bara gråtit. Över allt. Helt slut, och till råga på allt så har det kommit blod både vid 14.00 och nu ikväll två ggr. Känns som om att jag ska bryta ihop totalt. Får avvakta tills i morgon och se vad som händer. Känner mig rätt säker på att det är nåt tok där inne... Någon annan som har blött?
Jag blödde lite (bruna flytningar, ej färskt blod) i v 8. Vid två olika tillfällen.. Fick se ett levande foster i v 12+1. Nu är jag i v 13+4 och känner mig gravid även om jag är i spökveckorna. Håller tummarna för dig sial on silvergirl!!
Ska på mitt andra bm besök imorgon em. Någon som vet vad man brukar få göra på besök två? Lämnade blodprover etc sist på inskrivningen...
Jag brukar vara lugnet själv, men även jag har blivit hemskt lättstött och blödig. Allt maken säger upplever jag som pikar och blir arg.
Men det här nya humöret är bra för mig också. Jag har satt ner foten på jobbet mot ett antal personer som borde satts på plats för länge sen.