BF Januari 2015

Jag har typ inga symptom förutom ömma bröst. Min förra grav kom inte illamåendet förrän i vecka 8 har jag för mig, och då rätt så lindrigt. Att du inte har så mkt symptom tror jag är helt normalt så tidigt! Men förstår att du är nervös om du fått missfall tidigare

Jag har faktiskt inte anmält mig till någon mödravård än. Vi har precis flyttat och jag vet inte vad som finns här. Känner inte heller att jag riktigt har någon tid att gå på besök, dessutom kommer ju jobbet då direkt fatta. Känns också lite onödigt på någotvis att gå dit innan vecka 12 då det ändå är så osäkert? Är det ok att vänta lite längre innan man kontaktar någon, eller vad tror ni? Har för mig att jag läst någonstans att man ska gå på inskrivning innan vecka 12, men egentligen fattar jag inte varför?

Tack för den informationen! För jag tänkte göra kub denna gång. Är ändå 33 år nu. Förra gången gjorde jag det inte men då oroade jag mig rätt mkt i slutet av grav, skulle va skönt att slippa det.

Någon som känner sig deppig? Jag känner mig inte alls spec glad (som jag borde), utan tänker mer på alla uppoffringar jag måste göra de närmsta 2 åren. Vet att det bara är i mitt huvud men blir så trött på mig själv! Sover dåligt på nätterna, kan inte slappna av så kan säkert ha med det att göra också att jag känner mig så neggo.

Önskar jag kunde njuta av denna grav som nog blir den sista men vill bara va "normal" igen! 

Ja, hoppas också det släpper! Kanske bara är hormonchocken eller något? Har bara ett barn sedan innan, men han 4 år nu så vi har helt kommit ur det här med spädbarn och vakennätter. Allt är så lätt med honom nu liksom så det känns väl lite nervöst att hoppa på hela karusellen igen. Sedan tog inte min kille så mkt ansvar första året när sonen var liten och jag är nog lite rädd att det ska bli samma igen....

Kände också så första gången, att allt var nytt och spännande! Jag var så glad då minns jag.Vill ha tillbaka den känslan igen.

Försök släppa oron, händer det så händer det ingen ide att ta ut något i förskott. Utan försök att njuta bara

Skönt att höra att fler känt samma! Jag börjar tvivla på allt, om jag verkligen vill ha ett till barn och börjar tänka att min sambo kanske inte är rätt för mig för att jag känner såhär?? Men egentligen förstår jag att det här är nog inte "jag" såsom jag brukar känna, utan bara någon knäpp.

Tror som du att om man redan har ett litet barn så är man redan inne i allt liksom.

Nåja över till något annat. Har fått ett till gravsymptom nu tror jag... är totalt osugen på allt ätbart. Mår inte illa men känner mig som mätt hela tiden!

Inte ok att reagera så av din man. Måste kännas jättehemskt för dig som ändå börjat tänka lite på syskon. Och att han anklagar dig för att ha planerat det? Förstår att du blir ledsen.

Dock så tror jag att han blev chockad och rädd. Hade ni en jobbig spädbarnstid? (vem har inte det iofs) Hoppas han lugnar ned sig lite när han fått lite distans och kanske pratat med någon kompis. Jag tycker du ska låta honom va typ till i morgon. Försök då prata med honom på ett sansat sätt och förklara att du blev ledsen av det han sa. Sedan måste ni ju prata om framtiden också...

Dåligt av honom att ha oskyddat om han är så negativt inställd. Inte "bara" att göra abort för dig om det är det han tänker sig!

Lycka till hoppas det löser sig

Jo så känner jag också. Nu är det i princip bara kul med barn (då har jag ändå en 4 åring som trotsar o så) men det första året med bebis uppfattade jag som väldigt jobbigt. Men det kanske är som du skriver att nu har vi andra förutsättningar, delvis i alla fall. Killen som är pappa till 4 åringen också har mognat rejält som person och pappa under de här åren.

Det som oroar mig är dock hans jobb som innebär mkt tid hemifrån med väldigt långa dagar i perioder. När 4 åringen var liten (hade också kolik) var jag i princip själv det första halvåret med alla skriknätter och helveteskvällar. Hans jobb går alltid före liksom. Och det har nog inte ändrats nämnvärt. Däremot hoppas jag att jag kan vara lite tuffare och sätta krav denna gång. Och vem vet man kanske får en bebis som inte skriker och sover?

Men det går lite upp och ned hur det känns! Ibland väldigt deppigt och osäkert och ibland känns det bättre.

Tack

Håller tummarna för att det går vägen för dig!

Jag är i vecka 6 (5+4) och känner typ inget heller. För någon vecka sedan kände jag då och då som mensvärk men det har helt gått över nu. Brösten ömmar inget men jag tycker att de känns lite tyngre?(kan dock va inbillning) Min deppighet har gått över och idag har jag kännt mig glad för första gången sedan kag blev gravid tror jag! Jag undrar om det är hormonerna som stabiliserat sig lite mer? Hoppas det! Har inte så mkt matlust och blir mätt fortare än vanligt tycker jag. Sedan är jag väldigt trött men vet inte om det är ett symptom el ej....