aperfectsonnet skrev 2014-12-28 17:35:19 följande:
Åååååh KRAM till er!!!! Harry har ramlat ner från vår (höga) säng två gånger, två av de värsta stunderna i mitt liv... Men båda gångerna gick SOM TUR ÄR bra. Första gången var det mitt fel, andra "ingens" fel, och jag är verkligen glad att det inte varit min man som fuckat upp - det hade det lätt kunnat vara... Han är en underbar pappa men sover också tungt och på något sätt verkar han inte riktigt få in i sitt huvud att BEBIS ALLTID KOMMER FÖRE hans eget jäkla välbefinnande.
Jag trodde seriöst hjärtat skulle hoppa ur kroppen när jag hörde dunsen och förstod att det var gumman som trillat i golvet. Jag hann nästan fram till henne innan sambon (och då sov jag i rummet på andra sidan huset) :O
Jag tjatar ofta om att bebis behov går först då sambon kan få för sig att ex börja äta själv innan M när hon är jättehungrig eller typ glo i telefonen och säga vänta när blöjan behöver bytas - direkt/nu verkar inte existera. Men allt detta reflekteras ju i i M för man ser att hon tyr sig mycket mer till mig och är t.o.m hellre hos sina mostrar/mormor/farmor än hos sambon och jag anser det vara straff nog, jag hade nog gråtit ihjäl mig om inte pigan velat vara hos mig utan stortjutit som hon gör hos sambon.
Tror ändå det det var ett uppvaknande för sambon när hon for i golvet för nu sjåpar han som attan med henne när hon reser sig upp mot saker eller ålar omkring så han har nog lärt sig att hålla mer koll även om han verkar förlitar sig på att jag gör det om jag är i närheten ;)
Stackars HK men skönt att båda fallen har gått bra så det inte blivit några skador, man får vara glad att de är så små, lätta och mjuka det skyddar nog dem rätt bra.
Kram