Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Här är en till! Pigan klöser, nyps, drar mig i håret eller snärtar mig med bh-bandet (då hon ammar).

Försöker att hålla naglarna korta men de växer i raketfart, håret åker ofta upp i en toffs och så får man tragla med aj det gör ont för att hon ska lära sig att det inte är okej.

På senaste dagarna har hon även börjat nypa tag i bröstvårtan mellan käkarna då hon ammar och sen ryker hon i sidled (så jag tackar gudarna för att inga tänder kikat fram än) :)

Här äts det en 1/2 stor burk till lunch och ev nån sked fruktpuré + oftast lite amning efteråt, en 1/2 stor burk till middag + fruktpuré, gröt+fruktpure till kvällen.

Utöver detta så ammas pigan inför vila, som mellanmål, inför nattning och som "frukost" plus att hon kan få mellanmål ibland bestående av majskrokar eller fruktpure

Tröööööööött, inatt har min lilla skruttunge tjorvat på som fan och denna mamma känner sig redo för slakt (typ)

Pigan har sen en tid börjat grina hjärtskärande på nätterna och ålar/rullar fram och tillbak, har själv börjat fundera om det kan vara nattskräck för tittar man på henne så är det som att hon nästan sover fortfarande ibland. I natt har det varit fler gånger men som tur är går det över rätt snabbt och tar man upp henne i famnen och gungar/vyssjar så blir hon lugnare fortare. Fler som märkt av något liknande hos era småtroll?

Får försöka vila under dagen men har så galet svårt att somna (även till natten och på nätterna) :-/

Pigan har ännu inte haft nå feber så har aldrig varit i den sitsen men jag hade nog ringt sjukvårdsupplysning då febern kom så plötsligt också. Är säkert ingen fara, kan mycket väl vara tänder då bebisar kan vara lös i magen innan och sedan få feber men är ju alltid bättre att ringa en gång för mycket än tvärtom :) kram

Så är varje kväll för oss och tyvärr vet jag inte vad man kan göra åt det :/ Inget har funkat för oss heller, det skulle väl eventuellt vara att man "förskjuter" dagen dvs att man kliver upp tidigare men är ju så himla trött själv så behöver all sömn jag får så har inte orkat kliva upp tidigare - men det kan ju vara ett tips till er :)

Oj vad det låter som för oss (dock sover pigan lite bättre men en dålig natt vaknar hon varannan timma och de bra ca 1-2 ggr men de dåliga är vanligast) kan inte heller avlastas av sambon då det bara är jag som gäller på kvällen/natten och på helgerna kan sambon "låtsas" ta henne på morgon men då kommer han in och frågar saker hela tiden eller kommer bara in och sätter sig i samma rum så får ändå inte sova ut.

Ibland är jag så trött så man tror man ska gå under och det värsta är ju att man får så mycket sämre tålamod och blir lätt irriterad vilket inte är den bästa kombon då bebis tjorvar - usch så värdelös jag känner mig ibland när pigan grinar och jag är trött och grinig (vet ju att hon inte gör det med mening men ändå).

Här är det hunden som inte får den aktivering han förtjänar alltid och då får man dåligt samvete över det också :/

Försöker bita ihop och kämpa på, hoppas innerligt att det vänder så man får mer energi snart och att bebis börjar sova bättre på nätterna samt att hon gärna kan börja vara mer med sin pappa.

Leker med tanken att försöka få henne att sova i eget rum till jul (haha har inte ens fått henne att sova i egen säng) men ibland lägger jag henne i spjälsängen och då när jag sen ska gå och sova väcks hon av mig så tänker att hon kanske sover bättre om hon får vara i ett eget rum men vi får se helt enkelt.

Ibland längtar jag tills det är min tur att börja jobba igen tänk att få vara lite social, prata med andra vuxna osv på dagen och sen få komma hem och ha kvalitetstid med bebis?! Kommer nog vara tungt att vara borta hela dagarna men samtidigt behöver jag få stimulans och se annat än hemmet och känna att jag gör något vettigt (börjar vara gode less på hemmets 4 väggar nu efter snart 8 månader hemma och ännu är det ju ca 5 kvar).

Jag hoppas din dotter börjar sova bättre så du får mer energi till att vara med hästen osv!

Huvva, allt måste vara minst dubbelt så jobbigt för dig när det tjorvar och bebisarna är på tvären :/

Tvillingföräldrar borde få med ett extra par armar. Har tyvärr inga råd men tänker på dig och skickar styrkekramar! :)

Haah, ödets ironi. Skrev igår att pigan aldrig haft feber och inatt när hon vaknar känns hon varm, kollade tempen nu på morgonen och den visar 38,3 grader - dvs feber.

Vi har ju varit förkylda förra veckan men det har vi nästan blivit helt friska från så ser ingen "anledning" till varför hon fått feber men hon är pigg, matglad och rätt glad iaf som tur är. Hon har ju inga tänder än så kanske är dem som spökar, vi får se helt enkelt.

Nu får man truga med extra vätska och amning så hon får tillräckligt med vätska och hålla koll åt vilket håll tempen går för blir det över 39 grader så ringer jag sjukvårdsupplysningen för att se vad de säger :/

Okej, än är hon under 39 (38,6 senast) och hon är pigg när hon är vaken men sover mer än vanligt.

Är ju ändå bra att ringa själv också men ska tänka på det tipset om det behövs alvedon, tack :)

Jag måste "gråta ut" litegrann.

Alltså, jag vet inte ens vart jag ska börja men jag HATAR i princip min sambo nu - låter kanske hemskt men jag är så jävla trött på honom.

Hade jag vetat att det skulle bli såhär hade jag varken köpt hus eller skaffat barn med honom, missförstå mig rätt jag ångrar inte pigan för en sekund hon är min största kärlek och utan henne hade mitt liv varit grått.

Förra veckan var jag och Pigan sjuka, förkylda/snoriga/hostiga och jag hade sprängande huvudvärk och jag skötte pigan som vanligt. I veckan började sambon bi förkyld och sen kommer hans standardreplik "host host jag är så hiiiiiimla sjuk och feber har jag också, jag känner det" bad han kolla tempen och det var ingen feber då, dagen efteråt fick han dock det - så han orkade inte göra nånting.

Jag har lagat mat/bakat/städat fast vi varit hängiga och detsamma har jag fått göra i veckan.

Pigan fick ju feber igår natt och jag tog henne (som vanligt) den natten, hela dagen igår och även inatt och nu på morgonen hör jag att han kliver upp före mig (sover i separata rum, annars får jag noll plats i sängen och därmed noll sömn) och pigan är vaken så ber han ta henne efter att jag tempat, gett alvedon och bytt blöja och säger att hon behöver få lite att äta och något att dricka då svarar sambon att han måste få äta först. Jag anser att de små går först för de förstår inte vad "vänta" är och så menar han att jag ska roa henne tills han ätit klar, själv får jag nästan aldrig äta utan ett barn i närheten och kan inte se varför han inte kunde ge pigan lite puré och vatten samtidigt som han äter?!

Efter tjat hämtar han pigan och jag tror jag ska få sova en stund men nej då sätter han henne i gåstolen och ger han henne en leksak som låter och spelar (högt) så jag inte kan sova iaf...

Jag blir förbannad och sen brakar 3:je världskriget lös - tycker det är så jävla fruktansvärt respektlöst att aldrig ge mig möjlighet till återhämtning, helt ärligt jag får inte ens duscha utan att han kommer in på toa med pigan. Jag funderar seriöst på att försöka hitta annat boende dock har vi sån grym bostadsbrist här så det är omöjligt, jag vill inte att pigan ska behöva höra bråk och ha en mamma som är arg hela tiden för att hon få plocka och fixa när jättebebisen i huset inte orkar eller inte fattar att göra saker.

Matade pigan själv istället (som vanligt) och nu vilar hon en stund, 39 graders feber på morgonen huvva

Förlåt att jag spyr galla här, men har ingen annan jag kan anförtro det här åt.