Sex och dravel tråden, hämningslöst!
Celines Essence skrev 2014-09-06 12:50:28 följande:
Sent svar på inlägget Jag tycker det är befriande med människor som man kan driva med. Sådana personer kan jag ha hård men hjärtlig jargong emot, men inte mot människor jag inte känner.Jag uppskattar också raka människor Det finns dock en fara i att tro att det alltid är rätt att vara rak.
Vissa människor kan ibland anse att de får problem för att de är "för ärliga". Det tror jag inte på.Jag tror däremot att de blandar ihop sin åsikt, vad de tycker och tänker, med sanningen och ser sig tvungen att meddela olika människor denna "sanning" lite för ofta och utan att de blivit tillfrågade. Om jag tex tycker att en person har en ful frisyr är det ju min åsikt. Och den åsikten är inte så viktig att jag måste vädra den, då den kan såra. Annars uppskattar jag raka och uppriktiga människor
Jag är en rak person över lag. Jag upplever att jag vinner på det i längden, men jag vet att det kan vara lite skrämmande också. Om folk tex på jobbet sitter och pratar skit om någon eller något, brukar jag rätt ofta gå in och säga typ "fast jag tycker att det är bra", eller på annat sätt säga min motsatta mening. Jag upplever att folk kan bli lite oroliga då. Tappar bort sig. Ibland kan jag känna att en del har svårt med sådant där...men så rätt var det är står jag på "deras sida" lika tryggt....Då brukar jag "vinna tillbaka" den personen. Ja. Nu finns ju det personer som inte gillar mig också så klart , men det bekymrar mig sällan. Jag brukar vara så trevlig jag kan även mot dem.
Så idag kör jag stenhårt på att vara ärlig, så mycket det bara går, samtidigt som jag absolut försöker tänka till ibland, kommer min ärliga mening såra, kommer den såra i onödan, kan jag linda in den, okej då lindar jag in den lite. Fungerar som sagt inte alltid men jag försöker iaf. Mina vänner har ju lärt sig och jag är tacksam för att de tar mina blunders och klantigheter för vad de är och inte gör så stor grej av dem, men nyckeln är att jag lärt mig be om ursäkt och se mina brister, det gör ju sitt till. Samtidigt så vet de ju att alla spontana komplimanger som ramlar ur min mun är min absolut ärliga och hjärtligt menade åsikt. Jag låtsas ju aldrig gilla något osv. de vet att jag inte kan föreställa mig på det viset, vilket ju gör att de genuint också tar åt sig av alla bra saker jag säger till dem också.
Jag orkar inte lägga energi på folk som inte tycker om mig. Har inget behov av att alla skall tycka om mig och känner att det är helt okej så. Har ju aldrig helt passat in någonstans och oddsen att jag vips skall börja göra det är rätt små. För mig är det absolut viktigare vad mina närmsta tycker och tänker om mig OCH att de säger till mig när jag uppför mig som en jävla idiot eller går på för hårt. Det är något jag alltid bett folk göra, på samma sätt som jag brukar säga till dem, säg åt mig att hålla käften när jag blir för mycket, det är okej, jag blir inte sur. Jag vet att min hjärna spinner iväg, vet att jag avbryter i ren tanklöshet. Avbryt tillbaka och säg till mig håll nu klaffen lite och lyssna klart OCH jag kommer göra det, för det är först då jag riktigt inser hur jag avbrutit och då skäms jag ju lite över det och ber om ursäkt. Ibland skriver jag upp min tanke samtidigt som jag lyssnar för att inte tappa bort den eftersom jag tydligen ansåg att den var av vikt. Eller så kommer jag på den två dagar senare när min hjärna hittat tillbaka till den och nämner det då