Sex och dravel tråden, hämningslöst!

Han skall överklaga och han kommer vinna. Gå igenom alla jävla paragrafer ni kan hitta. Det är en skattefri grej och de får inte ta den även om de gärna vill.

Man kan vinna om man lär sig paragraferna och trycker ner dem i halsen på dom och vägrar ge sig. De är inga gudar och alla som arbetar där kan inte paragraferna själva. Men man får stå på sig så in i helvete och med det och tur så vinner man.

Nej man skall inte behöva bli av med sina skadestånd bara för att man har ekonomiskt bistånd. Handläggaren har inte rätt att ta de där 1000kr heller.

Klaga, överklaga, strid och bli paragrafryttare av rang.

Jag tycker att han självklart skall få ha kvar sitt skadestånd och göra vad fan han vill med. Om de däremot drar av medicinkostnader, sjukhusbesök i samband med misshandels som soc lagt ut för, det kan jag köpa. Däremot blir det ett annat läge om man får mycket mer pengar kan jag tycka. För med mycket mer pengar kan man investera, starta eget osv. Men 17 000 är inga direkta pengar.

Även om det i min värld hade varit det. Men rent krasst så är de inga pengar förutom när man är fattig.

Alltså jag måste bara säga en sak. Jag fick 54 000 i skadestånd efter min bilolycka. Så mycket var min nacke värd.

Den är trasig för all framtid. Så helt allvarligt de där pengarna räcker inte ens till för medicin mot smärta för resten av livet. De täcker inte alla varma bad, vetekuddar, uppvärmning av dem. De täcker inte förlusten av en fungerande kropp eller det barn som blev ett missfall istället.

Om man nu skall mäta saker i pengar då. Vilket jag tycker är oerhört svårt att göra egentligen. Sen är jag ju jävligt glad att jag lever, att jag inte blev mer skadad, att min dåvarande sambo inte blev skadad. Han i sin tur hade dödsångest för att jag blev skadad. Ändå var denna olycka inte hans fel alls utan helt den andra förarens. Änglavakt sa räddningstjänsten att vi hade, kanske hade vi det.

Hade gärna betalat det dubbla om det innebar att min nacke blev lagad och frisk. Lätt!! De få dagar jag vaknar upp och inte har ont, det är då jag inser att WOW det var så det kändes förr. Kontrasten är sjuk. Ändå har jag vant mig med att leva med smärta varje dag, och livsglädjen har den ju inte lyckats döda heller.

Ja de är lite. Minns fan inte vad kvinnan jag misshandlade fick. Minns bara att det stod grov misshandel på domen. :-/ jag misstänker att det faktum att hon fick en spricka i kindbenet spelade in där, samt min låga ålder. Stod något om tre månaders fängelse om jag hade varit myndig.

I min värld misshandlade jag henne inte grovt. Har absolut misshandlat en människa mycket grövre än det där även om det var i självförsvar. Rättfärdigar dock inte mitt övervåld för fem öre. Men jag hade gjort det igen om jag var tvungen. Kommer aldrig låta en nazistjävel slå mig utan att kämpa tillbaka, aldrig! Blir hellre ihjälslagen själv faktiskt.

Hoppas dock att jag aldrig mer hamnar i slagsmål för jag kommer få rejält med stryk då Avstår gärna.

Håller med dig!!!

Sån jävla kränkning och något han måste leva med varje dag, alla minnen. Alltså ärr i själen läker inte lika lätt som fysiska och många får aldrig bort de ärr de har i själen under resten av sin livstid.

Ja joo på gott och ont. Ibland önskar jag att jag föddes med förmågan att fälla ut skygglappar, vända åt andra hållet och bara gå. Men det är jag tydligen helt oförmögen till att göra.

Tillhygge hade jag inte. Skulle aldrig falla mig in. Då får det fan vara något jag lyckas sno ur handen på den andra i striden så att säga eller nått.

Nej det skall man inte. Tror ju egentligen inte på våld.

Tänker däremot inte sitta här och ljuga och säga att jag aldrig slagit, för det har jag, så in i helvete faktiskt. Jag slog mig igenom min barndom, mina tonår och jag har slagits som vuxen också eller nybliven vuxen, nå jag var 22 och det var lite nazister som inte direkt uppskattade mig och jag uppskattade inte dem heller, så känslan var väl ömsesidig.

Men jag ogillar våld, jag ogillar att bli sådär arg, våldsam. Avskyr det rakt igenom. Samtidigt så vet jag att det är precis så jag kommer reagera om någon går på mig idag också. Fast i min lilla håla gör ingen det längre. Naturligtvis har ju även jag mognat till mig och tänker på annat vis, skulle göra allt jag kan för att undvika slagsmål. Men slår någon mig så slår jag tillbaka, det går på ren reflex. Några gånger har jag lyckats stoppa det dock, minns en gång när en kvinna gav mig en örfil och jag släpade/ bar henne till hennes kille och sa jag tycker du skall bära hem din tjej och bädda ner henne. Hon behöver sova ruset av sig eller så ser du till att hon inte slår mig en gång till för nästa gång slår jag tillbaka och det kommer göra ont. Så ibland lyckas jag stoppa de där impulserna.

Saken är den att jag slår aldrig först, det har jag aldrig gjort, har aldrig gillat våld, inte ens som barn och inte som vuxen. Idag känner jag ju när bägaren är på väg att rinna över och väljer att gå istället. Som barn så gick allt i ett bara, som att det hände samtidigt alltihop.

Hade jag varit pojke så hade skolan och alla andra satt en adhd stämpel i min panna som liten. Men det visste ju alla att det var bara bråkiga pojkar som hade adhd, inte flickor, herrejösses inte flickor och de få flickor som har det är ju inte utåtagerande, nej nej, det går inte för sig. Näää hon är bara ouppfostrad, så måste det vara. Bästa är bara att min mamma var stenhård, konsekvent som få och hemma funkade jag, visst rök vi ihop och visst sa jag emot och visst gjorde jag fel. Men jag visste att om min mamma sa nej, ja då var det fan nej oavsett vad jag gjorde, sa min mamma ja så var det ja. Pratade min mamma vanligt eller med hög röst eller vrålade, ja då var världen helt okej, började min mamma viska med väldigt små bokstäver, ja då visste jag att det allra bästa jag kan göra just nu är att hålla käften, gå in på mitt rum och ja hålla käften en stund till. En viskande mamma var aldrig en bra grej

Den konstformen har jag inte lyckats med, att få mitt barn att lyssna när jag viskar haha men det hade varit något. Däremot så låtsas jag explodera och bli arg en bra stund innan mitt tålamod egentligen är slut, det är mitt trix Sen så får mitt barn explodera och vara arg och vansinnig och gapa och skrika. Det fick inte jag på samma sätt. Så jag tror stenhårt det är sundare att få rasa av sig. Det lägger sig snabbare då och min dotter landar, blir ledsen och ber om ursäkt. Det är okej för min del. Huruvida hon ärvt någon adhd eller inte låter jag vara osagt. NU måste jag rusa, jävla klocka som bara drar iväg! Skit!

Hahhahahah förlåt men jag asgarvar. Så jäkla sött liksom.

Jag hade vrålat ut här ifrån samtidigt som jag reste mig ur soffan och gick rakt på honom typ. Gjorde så när mamma skickade in en pojkväns kompis en gång för att väcka mig, hade aldrig träffat honom innan, något min mamma inte tänkte på just då. I vilket fall han knackar på min dörr, öppnar och säger god morgon din mamma bad mig säga att frukosten är klar och det blir pannkakor. UT UR RUMMET; vem i helvete är du?? Dra härifrån för fan. MAMMA det är en jävla idiot i mitt sovrum OCH han kan fan inte prata svenska ordentligt heller. Jag var riktigt charmerande som barn. 

Han var däremot en hejjare på engelska insåg jag senare när jag lugnt mig, mannen flydde ur mitt sovrum och själv vägrade jag kliva ur sängen än mindre rummet, aldrig att jag tänker äta nån frukost med nån dum jävel som inte kan tala svenska! Minsann, obstinat japp.

Nå i vilket fall när jag lugnat mig och nöden som heter kissenödig tvingade mig ur sängen. Så fick jag ju mumlat ett hej, förlåt. Finns det pannkakor kvar? Käkat och sen sakta insett att mannen talade flytande engelska, så vi snackade engelska han och jag varje gång vi sågs. Engelska var ju asroligt att tala när man var 9 liksom. 

Låter vettigt i mina öron

Jag la ner allt idag, sjukt jävla ont, svullen bak på ryggen, varmt och känns som det samlats vätska där typ, infektion känns som ett korrekt ord för skiten.

Har iaf fått fixat hur fan jag skulle mecka till den där satans klänningen. Så imorgon behöver jag bara sy i den, vingarna har jag koll på, rosa glittriga ballerinaskor också. Bara smink och sånt kvar. Men det får bli vad det blir i morgon helt enkelt.

Hmm jag brukar köra på -1 and so on liksom!