Hojt the biatch is back 
Dessutom är jag är mer klok individ, nu har jag lärt mig att man inte får bjuda hem folk och erbjuda dem att kväva dem mellan skinkor, good to know!
Aniiee. Tråkigt med din bror. Måste varit helt fruktansvärt för era föräldrar. 
Min syrra föll i sjön tre gånger. Alltså jag förstår inte så satan fort var hon i sjön. Jag såg henne stå på botten och titta upp med nappen i munnen, glömmer det aldrig, fanns en viss sorts nappar på 80 talet, tvåfärgade, henned var gul och blå och jag ropade till mamma mamma E står på botten i sjön och tittar upp. De fick slitit upp henne, ingen skada skedd, hon hade inte andats in i vattnet. Men ruggigt obehagligt var det. Vi åkte hem, något sa att om en unge lyckats hamna i vattnet tre gånger på så kort tid så skiter man i grillning vid sjön och åker hem, Min syrra har inga minnen, däremot var hon sen med simning, orolig för att drunkna och hade sån där simgrej på ryggen väldigt länge trots att hon absolut var simkunnig.
Min dotter har nästan drunknat två gånger, en gång i badkaret som spädbarn typ 5-6 månader gammal. Liggande på mig, där man kan tycka att säkerheten är så hög det bara kan bli, men ett snabbt kasst åt sidan med huvudet som hon vred ner samtidigt och troligen andades in vatten samtidigt. Jag bara skrek och sprang upp, ring 112 nu!!! Min lillebror slog nr, Mini andades inte, har nog aldrig fått sån panik någonsin, helt tyst var hon, jag vände henne upp å ner skakade, tror jag skakade henne åt rätt håll först och sen vände henne upp å ner. Lagom till när 112 svarade så andades hon och började skrika och jag har nog aldrig jublat så inombords heller som då. Sa åt lillebror att du kan säga att det var inget utan löste sig, ingen aning vad han sa till dem. Själv var jag som en jävla geleklump, men någonstans insåg jag att jag måste ner i badkaret igen med mitt barn för annars kommer jag aldrig mer våga ha henne i ett badkar. Så jag klev ner med en känsla av att inte ens infinna mig i mig själv längre och detta med att bada blev ingen yttre stor grej. Däremot så är jag nojjig som fan. Så ser ni en unge på stranden med flytväst, ja då är det min liksom. För 2-3 år sen tror det var 2, så höll hon på att drunkna igen. Måste bara tillägga att min släkt och vänner tycker jag är/ var löjlig när det kommer till vatten och mitt barn och att jag daltar för mycket, i vilket fall vi var på kalas vid en sjö, alla ungar ville bada såklart. Min fick inte, de var på mig som fan. Till slut gav jag efter, hon fick bada med min lillebror, han är vuxen kan jag tillägga, nu 26 år, i vilket fall, mini gled igenom ringen och höll på att drunkna, bror fick tag i henne och kom springande med henne över stranden, hon andades dock, var omtöcknad, men ur fara. Jag tröstade och jag lovar det slog blixtrar ur mina ögon och jag naglade min bror och sa vad fan tänkte du med... Det gick så fort syrran, så jävla jävla fort. Hon kan ju simma jag fattar inte hur hon hamnade under så fort. Men för helvete jag sa ju till dig släpp inte ringen, inte en sekund, det var villkoret, hon är för helvete drogad din jävla dåre, åksjuketabletten gör det OCH jag sa det från början. Jag förklarade varför hon inte fick bada. Men alla ni tycker jag är löjlig och överdriver OCH du bror vet ju för helvete att hon nästan drunknat en gång innan. Ni alla vet att hon är orädd, att hon kastar sig ut och skrattar farorna rakt i ansiktet när det gäller vatten och träd/höjder. Jag vill aldrig mer höra ett jävla ord om att jag är nojig, löjlig eller annat, aldrig mer någonsin.
Ingen har sagt något, min syrra retas ibland, men det är på ett annat vis. För de har flytväst på barnen när ungarna är med dem. För trots mitt barns brist på rädsla för vatten, så har jag noterat något från start, hon har inte velat ha huvudet under vatten, inte velat träna på att hålla andan osv som andra barn, den detaljen sa mig att hamnar hon under så får hon panik oavsett hur orädd hon är så länge huvudet är över ytan. Nu kan hon simma utan skydd och det är först i sommar som hon börjat träna själv på att ha huvudet under vatten och hålla för näsan typ.
Jag drog upp ett barn som drunknat en gång när jag bara var ett barn själv. Att springa till denna flickas pappa och säga att hon drunknat var det hemskaste jag någonsin behövt leverera, jag kommer aldrig glömma hans ansikte, jag kommer aldrig glömma hur han lät, jag ser och hör det i mitt huvud då och då. En hel strand full med folk och bara en kunde mun mot mun metoden, en enda och han var läkare. De fick igång henne, hon fick bestående hjärnskador och hon kommer alltid vara ett barn liksom. Jag förstod aldrig pappas tacksamhet mot mig som barn. Han kramade mig alltid när vi möttes. Jag förstod inte då, men jag förstår idag, både förtvivlan i hans ansikte, vrålet, paniken och jag förstår tacksamheten. Där 9-10 år gammal så bestämde jag mig för att jag skall lära mig mun mot mun metoden, jag skall aldrig stå förlamad på en strand och inte ens kunna försöka hjälpa till, aldrig.
Det är också skälet till att jag är så arg på min kommun som stängt ner vårt badhus. Jävla idioter!!! Men ett nytt stall behövde byggas. Så jävla vriden prioritering. Har inget emot varken hästar eller ridning. Däremot så är det ingen sport alla sysslar med eller har råd att syssla med, jag vet, för jag var en gång en sån där stall tjej, inte gratis alls. Med simkunnighet räddar liv, massor av liv varje år. Så man kan prioritera att bygga ett nytt ridhus/ stall men stänga ett badhus kommer jag aldrig förstå. Sånt jäkla enkelt sätt och inte dyrt att lära barn simma och lära sig vattenvett. Perfekt för alla som inte har bil och körkort som inte kan åka ut till sjöarna runt om och även om man kan det så är det bra att fortsätta träna även på vintern med sina barn. Ja jag är mer eller mindre uppvuxen i sjöar och sen på badhuset då, min familj var och simmade/ badade tre gånger i veckan hela vinterhalvåret, ibland mer. Även senare när gymmet byggdes, så jobbade jag ideellt både i gymmet och på badhuset och jag fortsatte simma så mycket min kropp fixade efter bilolyckan. Det hade jag gärna gjort ännu om jag kunnat då vill säga. Men jag kan inte åka buss till Trollhättan bara för att simma en timme liksom, det funkar inte för mig.
Det där har aldrig lockat mig. Så jo jag tror det är fascinationen för det man inte har som styr här.
Vilket också är vårt fel...
uta på altan. Färre och färre tillfällen till utomhusfika framöver.