Lämna bort barnen till nya tjejen??

Att du inte känner henne innebär ju inte att inte barnen gör det. Och även om de kanske bara har träffats ett fåtal gånger, så är hon kanske strålande med barnen! En del klaffar man med direkt.

Hon kanske är ledig de här två dagarna och kan göra en massa roliga sportlovsaktiviter, och sen laga en god mysig middag med barnen tills pappa och storasyster kommer hem igen på kvällen.
Ett par dagar kan vara en till två nätter. Ingen längre period med andra ord.
Och som sagt - det kan vara världens äventyr för barnen och en chans för den nya tjejen att hitta en egen relation till sina framtida bonusbarn.
Man behöver inte se det värsta i alla situationer - det mår man själv bara dåligt av. Det är bättre att försöka se det litegrann från den ljusa sidan....

Och som andra har skrivit - hans umgänge, han som bestämmer.

Jag vet att jag inte har något att säga till om.

jag har dock skrivit ett sms  att jag önskar veta hennes namn och adress samt kontaktuppgifter om det skulle vara något eftersom han som vårdnadshavare om barnen är bortrest och hon inte är vårdnadshavare om barnen.. Och att man kan tycka att om han som vårdnadshavare är bortrest så har jag som vårdnadshavare rätt att veta vart de befinner sig för barnens skull.

Det hade varit en annan sak om de bodde ihop och barnen var i deras gemensamma hem och hade sina egna saker där och sina egna sängar och på så sätt hade en annan trygghet nu när pappan faktiskt ska lämna dem med någon som de inte har någon gedigen relation med.

Det hade också varit en annan sak om pappan hörde av sig och sa att barnen ska vara där och om det går bra att de kan komma hem om det inte funkar eller om barnen så önskar samt att barnen var tillåtna att kontakta mig.

Tänk om barnen tycker det är jobbigt efter en natt.. att pappa inte finns där för den. Hon har ju egna barn också.

Visst är det pappans stora kärlek. Ja det är det.
Det har de andra 3 också varit. Men de har separerat precis innan de skulle flytta ihop och 3e sista gjorde han slut med precis efter att hon vittnat för honom i TR emot mig och han ville då byta helger så det synkades med hennes barn. När det inte funkade och när han inte fick som han ville i rätten gjorde han slut med henne och hon vart helt deprimerad.. 

Visst han är med denna nu.. men all historik talar för att det håller ett tag sedan tar det slut. innan mig hade han kanske 20 seriösa relationer. 

Men jag skulle sååå gärna se att han ville stadga sig och flytta ihop med någon så barnen slapp att han varje helg han har sina barn måste åka till sina tjejer, barnen hinner aldrig bygga upp egna relationer med vänner i området, deras kompisar är hans tjejers barn och när det tar slut försvinner dessa kompisar också.
Det skulle skapa mer lugn och ro för barnen än detta farande konstant.

Vem säger att hon är främmande för barnet?? De kan ju ha träffats massor? De har ju varit tillsammans ett par månader? och de kan ju dessutom ha känt varann i åratal innan??

Jag är själv ett sk "skilsmässobarn", så jag håller fast vid att jag tycker att det är helt jävla förkastligt att lämpa över ungen på sin partner, när det är meningen att barnet och föräldern ska umgås under UMGÄNGESTIDEN!

Jag har inte ens sagt nåt om barnens bästa. Jag har över huvud taget inte tagit parti för vare sig mammans eller pappans sida. Jag säger bara att det är så här det är oavsett vad och det är bättre att acceptera än att bråka. Jag förutsätter då att barnen inte far illa.

Jag tycker att pappan istället ska fråga om mamman kan ta deras gemensamma barn i början av lovet, då han åker till Gbg, så kan han hämta barnet när han sedan kommit hem. Att vara hos mamma är nog bättre än att vara hos pappas tjej...

Betyder det att barnen inte får vara med farmor och farfar eller faster och farbror under umgängstiden?

Om umgängesföräldern och barnet ses så sällan som VH, så tycker jag gott att UF kan ta tillvara på sin tid ihop med barnet, och åka och hälsa på farmor och farfar tillsammans. Bor man VV, så tycker jag självklart att barnet kan spendera en natt hos farmor och farfar, eller hos mormor och morfar, om det skulle krisa så att man behöver barnvakt. I just det här specifika fallet så hade ju några dagar hos farmor och farfar varit bra mycket bättre än hemma hos pappas nya tjej (förutsatt att f&f bor relativt nära, så det inte blir nått besvär för den sakens skull).

släktingar är ju inga som ersätts även om man inte ses över längre tid.
Relationen till dem är alltid bestående.

Det är ju inte en ny vuxen utan band till barnet.

Då skulle jag föreslå till pappan att barnen kan stanna med farmor och farfar.