Lämna bort barnen till nya tjejen??

Jag tycker att pappan istället ska fråga om mamman kan ta deras gemensamma barn i början av lovet, då han åker till Gbg, så kan han hämta barnet när han sedan kommit hem. Att vara hos mamma är nog bättre än att vara hos pappas tjej...

Nej jag skulle inte anse att det är ok.
Den där flickvännen har inget med era barn att göra (inga rättigheter eller befogenheter) och du har all rätt att vara med att bestämma vem som tar hand om dina barn.
Är det dessutom den 4:e i ordningen så har du med det att göra då det påverkar barn neg med så många tillfälliga människor som kommer ut och in i barns liv!
Barnen kan ju heller inte känna denna så väl om de inte ens bor ihop..
Lämna inte ut barnen om han inte vill kommunicera med dig är mitt råd.
Är han inte villig att diskutera med dig får han skylla sig själv.
Kanske samarbetssamtal på famrätten kan vara ett alternativ?

Jag vet att jag inte har något att säga till om.

jag har dock skrivit ett sms  att jag önskar veta hennes namn och adress samt kontaktuppgifter om det skulle vara något eftersom han som vårdnadshavare om barnen är bortrest och hon inte är vårdnadshavare om barnen.. Och att man kan tycka att om han som vårdnadshavare är bortrest så har jag som vårdnadshavare rätt att veta vart de befinner sig för barnens skull.

Det hade varit en annan sak om de bodde ihop och barnen var i deras gemensamma hem och hade sina egna saker där och sina egna sängar och på så sätt hade en annan trygghet nu när pappan faktiskt ska lämna dem med någon som de inte har någon gedigen relation med.

Det hade också varit en annan sak om pappan hörde av sig och sa att barnen ska vara där och om det går bra att de kan komma hem om det inte funkar eller om barnen så önskar samt att barnen var tillåtna att kontakta mig.

Tänk om barnen tycker det är jobbigt efter en natt.. att pappa inte finns där för den. Hon har ju egna barn också.

Visst är det pappans stora kärlek. Ja det är det.
Det har de andra 3 också varit. Men de har separerat precis innan de skulle flytta ihop och 3e sista gjorde han slut med precis efter att hon vittnat för honom i TR emot mig och han ville då byta helger så det synkades med hennes barn. När det inte funkade och när han inte fick som han ville i rätten gjorde han slut med henne och hon vart helt deprimerad.. 

Visst han är med denna nu.. men all historik talar för att det håller ett tag sedan tar det slut. innan mig hade han kanske 20 seriösa relationer. 

Men jag skulle sååå gärna se att han ville stadga sig och flytta ihop med någon så barnen slapp att han varje helg han har sina barn måste åka till sina tjejer, barnen hinner aldrig bygga upp egna relationer med vänner i området, deras kompisar är hans tjejers barn och när det tar slut försvinner dessa kompisar också.
Det skulle skapa mer lugn och ro för barnen än detta farande konstant.

Det kan jag iofs hålla med om, att man borde kunna ge föräldern förtur.

Om umgängesföräldern och barnet ses så sällan som VH, så tycker jag gott att UF kan ta tillvara på sin tid ihop med barnet, och åka och hälsa på farmor och farfar tillsammans. Bor man VV, så tycker jag självklart att barnet kan spendera en natt hos farmor och farfar, eller hos mormor och morfar, om det skulle krisa så att man behöver barnvakt. I just det här specifika fallet så hade ju några dagar hos farmor och farfar varit bra mycket bättre än hemma hos pappas nya tjej (förutsatt att f&f bor relativt nära, så det inte blir nått besvär för den sakens skull).

släktingar är ju inga som ersätts även om man inte ses över längre tid.
Relationen till dem är alltid bestående.

Det är ju inte en ny vuxen utan band till barnet.

farfar är död och pappan har ingen relation till sin mamma.
Dock finns det en farbror och kusin men de umgås knappt. Denna farbror har, så vitt jag vet, inte heller någon relation till denna mamma.
Det finns fleras halvfarbröder och halvmostrar och kusiner men dessa träffar inte barnen.

Minsta barnet har träffat sin farmor en enda gång.

Istället lägger pappan krutet på att barnen ska ha en ny bonusmamma då och då istället för att hålla kontakten med släktningar och kusiner som barnen kan ha en bestående relation till. 

Men livet är inte alltid enligt ett schema - olika orsaker gör så att man ibland måste skaffa barnvakt!  Och framför allt; är mina barn de enda barnen i Sverige som självmant frågar efter att få åka till mormor o farmor?? Mina barn är 10 resp. 4 år o de har enda sedan de var riktigt små (1-2 år) kunnat sova hos mormor/farmor. I denna tråden så kan man nästan tro att det är näst intill barnmisshandel att ha barnvakt - o det är dessutom en massa tyckande hit o dit om vad man "ska" göra som förälder. Pappan till barnen ska ju (vad det verkar) herregud åka iväg med ett av barnen - är det då så konstigt att man ordnar barnvakt åt de andra - som dessutom är 6 o 8 år?!! De är ju inga spädbarn precis... Jag själv åkte utomlands med min äldste några dagar för ett år sedan o hade då barnvakt till min yngste (som då var 3 år).  Vad är problemet?! Alla jag känner har barnvakt någon gång då o då (en del oftare än andra o av olika orsaker) - varför är det så förbjudet att ha barnvakt?? O vad är det för besvär med om farmor o farfar bor långt bort - skulle barnen ta skada av att åka i en bil eller på ett tåg menar du?

Du verkar inte se felet i att låta pappas flickvän ha barnet, istället för barnets mamma. Det är barnets sportlov. Pappan ska ha umgänget under sportlovet detta år, men kan pga en Gbg-resa, inte ha barnet HELA sportlovet. Är det inte då bättre för barnet att få vara med sin mamma i början av sportlovet, tills dess att pappan kommer tillbaka från Gbg och kan umgås med sitt barn. Varför ska pappas nya tjej ta halva sportlovet när likaväl barnets mor kan det!? Jag skulle då rakt inte vilja bli överlämpad till pappas nya tjej, utan pappa - när jag likaväl kan stanna hemma med min mamma tills dess att min pappa är tillbaka och kan umgås med mig.