jag hatar barn.

Anledningen att jag tror att vi inte hade blivit bästisar oavsett är att jag inte omger mig med människor som har för vana att kalla människor de inte känner för äckliga. 

Så du behöver inte oroa dig för mina barns välfärd, jag försöker lära dem att ha ett öppet sinne gentemot andra människor (och inte som du, döma ut större delen av befolkningen för att de är föräldrar). 

Samma som att man kan hata tex  gamla kärringar?

Javisst. Det är upp till dig.

Nej men det står jag fast vid. 
Å andra sidan har jag andra fina kvaliteter, jag volontär jobbar i Afrika en gång per år och jobbar med hemlösa två helger i månaden, så skäms inte över att ogilla föräldrar och deras beteende mot människor. 

Som jag nämnde tidigare, föräldrar kastar blöjor i hissen, kastar blöjor i sopor i trapphus som de låter stå i flera dagar, byter blöjor på barnen i restauranger bland andra gäster, kör på folk med barnvagnar, ställer sig mitt framför dörrarna i kollektivtrafiken så man inte kommer av, ser föräldrar hålla dörrpar öppna på tunnelbanan för att komma med (livsfarligt), börjar bråka på bussar om att folk som var där innan skall flytta sig för att de skall på med sin barnvagn, låter barnen springa runt och skrika på restauranger och affärer, låter barn stoppa händerna i godisgrejer, anmäler julkalendrar hit och dit för att de säger "jävlar" och slår sönder saker på ett museeum (normalt?), föräldrar som låter barn sparka på andra människor utan att göra ett skit för "nej mitt barn gör aldrig någonting, lilla xx skulle aldrig slå någon" 

Listan är lång och detta är väl endast saker man kan göra som förälder i guess. Uhhrr : >

Här är ett ord som är lite behändigt att använda ibland: vissa

Vissa föräldrar gör sånt som du räknar upp. Jag gör aldrig sådant trots att jag är förälder men likförbannat sorteras jag in i kategorin "äcklig" av dig. 

Jag gör mitt absolut bästa för att inte vara ivägen med min vagn och mina barn. Jag ber om ursäkt om jag mot förmodan råkar köra emot någon eller något med vagnen eller om mitt ban råkar tsälla sig ivägen för någon eller göra något annat som eventuellt kan rubba deras barnfria cirklar. Jag har för avsikt att uppfostra mina barn till hänsynstagande individer som tar för sig utan att kliva på någon annan, som ger folk en chans att visa vem de är innan de bildar sig en uppfattning om dem. 

Så, det är den sortens förälder jag är. Äcklig är vad jag är. 

Ok...de flesta vill skaffa barn och antar att det är därför folk förutsätter att du vill ha barn. Men vill du inte så är det ingen som tvingar dig. Dock tycker jag att dina argument till varför du väljer bort barn är väldigt osympatiskt. Du framstår som en trotsig och trånsynt fjortis.

Jag personligen skulle lägga fram det genom att säga att jag väljer bort barn för jag väljer ett liv där jag har huvudrollen ???? Sedan så är det så att alla borde inte skaffa barn, och det är tur att du gjort ditt val.

Och "förlossningsrädsla" kändes som rätt kategori därför att...? Är du rädd att råka ut för en förlossning, bara sådär?

Det ligger för övrigt ingen omogenhet i att inte vilja ha barn. Däremot skvallrar en del av dina andra uttalanden om en viss omogenhet, kan det vara därför folk uppfattar dig som "ego och omogen"?

Hata skulle jag väl inte säga, men jag tycker verkligen inte om barn jag heller. Stått starkt vid att jag aldrig ska ha barn sen jag själv var barn och det sitter i än, precis lika starkt. De är äckliga, pillar i näsan och sen ska de klättra på en o sprida skiten, de spyr, skriker, tjuter för skitsaker, tar evigheter att gå nånstanns så man blir precis genomfrusen vid kalla årstider, blöjor och amning är jag totalt allergisk emot, de är fula, spädbarn luktar illa... etc.
Jag har sluppit detta sen jag blev vuxen men nu har jag en vän som har barn och ungen är asjobbig, men jag får ju spela trevlig och gillandes mot henne (och konstigt nog tycker ungen jättemycket om mig). Däremot har jag varit öppen om att jag inte tycker om barn i allmänhet o aldrig ska skaffa. Tur att ungen lämnat blöj-och-amningstiden. Ja just det, barn är super-äckliga vid matbordet också. Tappar aptiten när de halvt spottar ut skiten, kladdar och viftar med besticken fulla med mat, ansiktet full med gammal mat...

Folk, som min pappa, hoppas ju på att jag ska ändra mig sen jag blev vuxen men nu när jag är vuxen börjar han inse att jag faktiskt inte vill ha barn och att det inte bara var en idé jag hade som yngre. Det jobbiga är väl att man förväntas tycka om barn, man förväntas säga grattis när nån fått unge/blivit gravid och får man ett sms från bästisen där hon säger att åh hon gosar med en nyfödd så tänker jag "uh okej... du vet att jag inte tycker om barn, vad förväntar du dig att jag ska säga egentligen?"

Jag ser inte fram emot när man inte kan träffa en vän utan att det kommer en unge i släptåg, o ingen kan göra något kul för den inte har barnvakt etc.