jag hatar barn.

Jaha, visste inte att man var tvungen att älska barn eller ha barn för att få vara medlem på familjeliv.se.
Här finns ju information om hälsa, jobb, sex m.m men det kanske man måste ha familj med barn för att få ta del av också?  
Attans jag som lyckades ha både hälsa, jobb och en jävla massa sex utan barn........... 

Hört att det finns vissa som kallar sig för hundföräldrar tillexempel. Ville bara göra skillnad på barn och hundar så ingen blir förvirrad. 

Och vad hade du tänkt dig för reaktioner på din TS, TS?
Det är nog övervägande föräldrar, eller blivande föräldrar, eller folk som försöker bli föräldrar, på Familjeliv.

Jag hatar också barn och har gjort det sedan jag själv var barn. Jag tål inte ungar då de är skrikiga, krävande, högljudda. Jag vill ha lugn och ro och slippa utsättas för dessa små gaphalsar, men så får man inte tycka för då är man bitter och okvinnlig. Är ingen ungdom utan 30+.

Fast jag tycker inte de inbillar sig. Räcker med att någon skriver i någon tråd här på fl att den inte vill ha barn så blir den påhoppad jättemycket. Öppnar man ögonen så ser man att det är så i stort sett överallt. Hemskt!

Exempelvis den här personen. Hen överdriver och skriver på ett hånfullt sätt. Enligt denne så måste antagligen alla kvinnor vilja ha barn eller i alla fall älska barn, gör man inte det så är man ingen "riktig" kvinna. (Min gissning)

Varför tror du man har fått för lite kärlek för att man inte älskar skrikiga ungar? Alla har olika smak vet du. Själv älskar jag katter men blir inte förbannad om någon inte gör det. Jag skulle aldrig heller tvinga min katt på någon på samna sätt som jag blir påtvingad andras ungar.

Kan du inte läsa?
Eller kan inte en förälder, en blivande förälder eller en person som försöker bli förälder diskutera och upptäcka saker som är utanför dennes bubbla? Är det omöjligt för en man att upptäcka hur kvinnor har det i Sverige idag? Är det omöjligt för en cis-person att sätta sig in i och försöka förstå hur en icke cisperson blir behandlad i samhället?
Nej tydligen så är jag en av de väldigt få som klarar av att se utanför sin egen bubbla.

Exakt, de är överallt. Man får aldrig någon lugn och ro.

Ett exempel som får mig att spy på föräldrar; EN restaurang och förbjuda barn (vilket man förstår för de finns 500 andra restauranger att gå på med barn) men då blir det ett jävla liv på alla mammor och pappor som MÅSTE GÅ TILL DEN RESTAURANGEN OCH DET ÄR OHUMANT ATT FÖRBJUDA BARN och alla jätte upprörda mammor går ut och gråter i tidningen om denna elaka krögare som förstörde deras liv.

Eller låta ungarna stå och snora över lösgodiset med sina baciller på händerna och äta och plocka och föräldrarna bryr sig inte. Jag vill inte bli sjuk för att mammor och pappor inte orkar uppfostra sina barn. 

Ja, som kvinna måste man älska graviditetskrämpor och förlossningssmärta och ha barn som sitt stora intresse, annars är man ett monster.