Jag HATAR att vara förälder.

Du har inte tid för dig själv, har ingen hobby och kan inte lämna huset?

Vad gör pappan egentligen? Sitter i soffan och pillar naveln?

Boka in 2 tider då du får göra precis vad du vill och din man får ta barnen.
Låt det bli stökigt hemma, vem bryr sig?

Ekonomiska risker är jag inte mycket för, man måste alltid se till att man klarar sig. Men arbeta upp ett sparande, och lek med de övriga pengarna ni får in efter sparandet är uppnått.

Kan pappan vara pappaledig?

     

Det låter mer som att ni måste strukturera upp erat liv. Vi har två barn med 14 månader mellan dem. Och jaglämnade hemmet nästan omgående både med första och andra barnet. Man måste kuna göra saker utanför hemmet fast man har barn.
Är det du som är föräldraledig kanske du ska få ett par kvällar mer i veckan att göra ngt på så att din man får sköta ruljansen och du få lite frihet att gra vad du vill. På många sätt är det mer ansträngade att vara föräldraledig än att jobba. Prata med din man om att du måste få lite fritid.
Stökigt har vi det men det blir ju bättre ju äldre de blir.

Herregud, lika här. För mig räcker inte förslagen få avlastning två timmar här och där för att kunna gå och träna eller nåt. Det enda som händer om jag går iväg i två timmar är att jag får ångest av att behöva gå tillbaka till fängelset när timmarna är slut. Man kommer ju direkt hem till matkladd på golvet, leksaker högt och lågt, skrik och gnäll, ungar som väcker en mitt i natten, eller ska gå upp kl.4 på morgonen eller vägrar att ens somna så blev det inget ligg den kvällen heller. Sen kommer helgen och då väntar ändlösa trista barnaktiviteter som lekplats, barnbio och 4H-gård som vi ju naturligtvis pallrar oss iväg på men det är enbart för ungarnas skull och för att tiden ska gå. Vi vuxna har ju inte ut nånting av att mata kalven på 4H-gården. 

Jag undrar också vad barnens pappa gör?

Anlita barnvakt/barnflicka?

Men vad jag blir ledsen att läsa detta......varför skaffa barn i första ställa om dom bara är i vägen?

Samma här. Jag älskar mitt barn över allt annat på denna jord men jag avskyr ändå att vara förälder och händer även att jag önskar att jag aldrig skulle ha skaffat barn (trots att mitt barn även skänker mig mycket glädje). Kan inte njuta och slappna av på kvällarna för är konstant orolig att barnet ska vakna för barnet vaknar hundra gånger per natt och jag måste hinna få några timmars sömn iallafall för att orka med ytterligare en urtråkig dag och går därför och lägger mig redan vid 21 senast 22 oftast och jag är ändå så trött och utmattad då att jag knappt kan hålla mig vaken, därför får jag knappt någon tid med min sambo heller, eller för mig själv... Allt är så komplicerat och allt måste planeras i minsta detalj när vi ska iväg någonstans och det tar en evighet att få allt i ordning. Det enda jag gör är att städa, diska, laga mat, tvätta, byta blöjor och leka urtråkiga lekar. Vill bara att tiden ska gå, på morgonen släpar sig tiden fram och jag längtar tills barnet ska vila på dagen, sen efter vilan längtar jag bara tills barnet ska sova på kvällen. Jag är också otroligt olycklig och hade aldrig trott att det var såhär att vara förälder. Jag har tappat bort mig själv. Förut hade jag intressen, jag skrev massor och läste böcker, att skriva var min passion, nu finns ingen tid och ingen ork...