Varför hatar folk SD?

Det låter som du har mycket tråkiga erfarenheter. Jag beklagar verkligen. Så ska det inte behöva vara. Det känns som om man har glömt er som kom under 50-, 60-, och 70-talen.

Jag är född i Sverige.

Jag har ingen aning om det verkligen stämmer att det är "finnättlingar" som röstar på SD, och är varken just finnättling eller röstar på SD. Däremot så är jag barn till invandrare och med tiden har jag mer och mer insett att jag tillhör en grupp som är diskriminerad utan att ens kunna göra språk på det. Däremot har jag inget emot invandrare. Mina släktingar kom till Sverige på 50-talet. och det skulle inte förvåna mig om många som är s.k. fattigpensionärer idag tillhör just invandrargrupper. 

Att de ska vara så j*vla tacksamma för att de "fick" komma till Sverige kan du ju glömma. Mina släktingar var högutbildade och de kom till detta skitland och jobbade för ingenting. Jodå, de var j'vligt tacksamma, men de var tvingade att i princip avsäga sig sin identitet och fick inte prata om sina hemländer eller vad de varit med om. De fick aldrig samma status som svenskar och inte samma bidrag och hjälp som dagens invandrare får. När man pratar om pensionärer som "byggde upp detta land", så avser man ju alltid "svenskar", men svenskar var inte speciellt trevliga på den tiden heller. Finnar blev illa omtyckta av svenskar. Varför? Jo, de arbetade som 17. De var effektiva. Vilket innebar att ackorden sänktes i fabrikerna. Det gillade inte slappa svenskar.

Jag är uppvuxen med vanliga svenskar- mina bästa vänner är svenskar- och jag ångar att jag inte packade och drog för länge sedan. Ja är mer utbildad än mina vänner- men är det någon som tror att det går att ta sig fram i detta land? Nej, jag har inte vassa armbågar. jag har lärt mig något så korkat som att man kommer fram med kompetens. Men det stämmer inte i Sverige. Hur många gånger som helst har jag varit med om att myndigheter gör grova fel- de kan inte räkna, de kan inte regelverk och sunt förnuft existerar knappt. Jag får ofta ägna mig åt gratisarbete för att rätta till felaktigheter som tjänstemän gjort. Ja, det går bra att sitta där och se ner på andra, men göra jobbet vill man inte.

Jag är som sagt var varken SDare eller har något emot invandrare, men jag inser ju hur förbannat falsk den här s.k. "integrationspolitiken" och "hjälp" och "bidrag" till invandrare är- för svenskar har i grund och botten inga som helst planer på att dela med sig - svenskar vill bara ha en ny grupp att behandla som andra klassens medborgare. Skiten sitter  fast i hela myndighetssystemet och i själva staten.

Vi som tillhör andra generationens invandrare/första generationen svenskar förväntas också vara så tacksamma- för vaddå, undrar jag? Jag "får" utbilda mig- genom att låna pengar från staten- men när jag sedan vill jobba med det jag utbildat mig till möts jag av hinder efter hinder. När jag väntade barn- efter att ha jobbat ihop en bra föräldrapenning (med annat jobb) i över 15 år- ville FK knappt ens erkänna mig som svensk medborgare. Jag kommer aldrig att få pension här. Mina (svenska) vänner undrar samma sak som jag- varför jag alltid blir negativt särbehandlad- för jag  blir inte behandlad som "vanliga" svenskar- och får inte samma "förmåner" som invandrare. Jag sitter bara fast i den här "intigheten".

Jag skulle inte vara förvånad om många SD-anhängare tyvärr tillhör samma grupp som jag själv, Ja kan ju i.o.f.s. känna att det är mer ärligt än andra partier som i grund och botten står för precis samma värderingar. 

Och om man skulle vilja ta reda på hur det verkligen ser ut i Sverige med diskriminering mot andra generationens invandrare, ja, då heter det förstås att det skulle vara kränkande att peka ut olika grupper på grund av invandrarbakgrund- för just diskriminering används ju för att försvara ännu mer diskriminering.

 "Svenskar har i grund och botten inga som helst planer på att dela med sig - svenskar vill bara ha en ny grupp att behandla som andra klassens medborgare"

Det där tror jag inte är sant. De svenskar som anser att de behöver en ny grupp att behandla som andra klassens medborgare anser nog att den nya gruppen är tillräckligt stor som den är. Och vi andra. Ja, själv är jag så pass gammal att jag minns den nedlåtande rasism som drabbade dina föräldrar men tror inte att jag av födsel och ohejdad vana måste anamma den.

Låt inte din bitterhet fördunkla ditt goda omdöme.

Visst har du rätt på sätt och vis- men det känns för jävligt att helt plötsligt upptäcka att man inte ses som svensk. Jag har ju inget "hemland" att "återvända" till. Jag lever ju hellre som invandrare i ett land där jag är invandrare än som invandrare i mitt eget hemland.

Det kan jag förstå.

Men jag blir nyfiken.  Upplever du att flertalet av oss svenskar betraktar dig som icke-svensk och menar du att det har skett en förändring över tid?

Jag har ju alltid själv betraktat mig som svensk och alltid tänkt positiv dessutom. Tanken att jag på något sätt var diskriminerad fanns liksom inte. Jag tänker inte berätta vad det det var- för det är en lång historia, men för nästan 10 år sedan utsattes jag för felaktiga myndighetsbeslut och förlorade precis allt. Och myndigheterna vill inte erkänna förlusten. I någon handling hade en tjänsteman nämnt något som hade med "svenskhet" att göra. I princip hela mitt arbetsliv och min utbildning raderades med en gång. Att myndighetsbeslutet var fel har staten erkänt. Men alla skador i form av förlorat arbete och sociala förmåner - för att inte tala om mitt sociala liv och den rent psykiska chocken att plötsligt bli s.a.s. "nollad" i hela systemet- ingenting av detta vill man erkänna. Jag har inte råd med advokater förstås- även med rättshjälp. Det finns inte en enskild advokat som skulle kunna ta sig an detta heller, eftersom det omfattar så många områden.

Det som jag råkat ut för "händer inte" enligt "vanliga svenskar" - och har det hänt så fanns orsaker.

Efter den här händelsen har jag reviderat mitt liv helt och satt saker som hänt som varit märkliga i en annan kontext- nämligen att jag inte betraktas som svensk och aldrig gjort det. Jag är bara någon som myndigheterna kan spy sin galla på, sedan behöver ingen ta ansvar för någonting. Jag ska följa regelverken och gör det förstås, men myndigheter kan ta sig vilka friheter som helst.

Men det kanske är många fler som råkat illa ut...tänker på paret som fick sitt hus sålt av staten och när upprättelsen kom hade mannen dött i cancer- men de verkar ju också haft utländskt påbrå. 

Ok, tack!

Vet inte riktigt hur jag ska skriva för att utan att förringa betydelsen av det du har utsatts för på ett personligt plan men ändå ifrågasätta hur representativ du är.

Det är möjligt att din bakgrund innebar att du sannolikheten för att du skulle utsättas för ett "justitiemord" ökade - men "justitiemord" är ovanliga i Sverige oavsett vilken bakgrund man har.

10 år är en lång tid. Hur går du vidare? Man kan ju försöka ta revansch på många olika sätt - men att blicka bakåt och slåss mot det som redan har inträffat eller mot ansiktslösa myndighetspersoner brukar inte leda framåt.