Anonym (sekt) skrev 2013-10-30 14:53:18 följande:
Usch :/ Jag är ju född inom JV, så vi firade aldrig födelsedagar, jular osv. Det måste vara värre när föräldern går med när man är lite större, för då har man ju redan vant sig vid alla traditioner som man brukar fira. Vi visste ju inget bättre, utom att man kände sig utanför i skolan ibland när andra pratade om vad dom fått och så. Du kanske menar "Resonera"-boken? :) Haha, jag ångrar att jag inte sparat just den boken som ett minne. Då tyckte man inte att det var konstigt men nu efteråt blir jag så full i skratt när jag tänker på boken. Det står verkligen "Om någon säger [....] så ska du svara [....]." Mina föräldrar är fortfarande med. Pappa har jag ingen kontakt med. Mamma har jag lite kontakt med, men det blir stelt. Har lärt mig att det inte är lönt att diskutera tro och JV med henne. Så man är bara tyst om hon säger något. Hon har ju inga egna argument att komma med, utan det är upprepningar av det hon fått höra på mötena. Hon har varit med sen hon var ung, och nu börjar hon närma sig 70. Undrar om hon hade döpt sig som tonåring om någon hade sagt då, att när du är 70 har "slutet" fortfarande inte kommit?
Haha, ja, det måste varit just den boken. Jag tyckte det lät så sjukt, men det får man ju inte säga. Ja, min mamma är 66 numera. När hon började med detta sa hon att denna världsordning kommer ta slut inom tio år. Höll på att skrämma skiten ur oss barn. Men kolla! Inget slut i sikte! När jag tar upp det så vill hon inte prata om det. Och dom har "fått nytt ljus" på saker och ting. Men, att vi lever i de sista dagarna. Jag har inte heller så mycket kontakt med henne längre. Är väl bitter. Tyckte hon förstörde så mycket för oss, särskilt min lillsyrra som blev tvingad att gå på alla möten. Hon var mycket yngre och mådde riktigt dåligt under hennes uppväxt. Hon revolterade som tonåring sen och ville själv/insisterade på att få flytta till fosterfamilj, vilket hon även gjorde. Jag själv bor väldigt långt bort och träffar inte mamma så ofta. Hon ringer hit, men oftast orkat jag inte svara. Vad ska jag säga liksom? Vi har noll gemensamt. Hon liksom flyter runt i en atmosfär som är konstgjord och som du säger; endast repeterar det hon blivit tillsagd att hon ska säga och tro på. Usch...jag är riktigt ilsken över hur allt blev. Och bitter än...:( Som tur är kan jag numera låta mina barn växa upp under bättre omständigheter.