• biancas09

    Hur gammal är eller blev din katt?

    Jag har en katt på 12 år, börjar fundera på det här med livslängd hos katter... hur länge lever en katt egentligen i snitt?

    Hur gammal är eller blev din katt? Skriv även gärna ras :)

    Jag har tidigare haft 2 katter som båda dog (fick avlivas) i cancer vid 11-12 års ålder. Katten jag har nu är frisk vad jag vet och har inga hälsoproblem förutom att hon behöver bli lite mer "fit" :) Det är en "vanlig" (men ovanlig på sitt egna lilla sätt) bondkatt.

  • Svar på tråden Hur gammal är eller blev din katt?
  • biancas09
    Ezder skrev 2013-08-31 13:04:53 följande:
    Har haft en hel del katter.

    Pappas abessinier, Justus, blev 20½, och var en riktig tuffing livet ut. Sent kastrerad - vid 20 års ålder kunde han fortfarande bara genom att visa sig och väsa lite jaga bort kvarterets alla hankatter från husets löpande honkatt. Avlivades då han började bli lite åldersskröplig.

    Pappas siames, Lucas, blev 14, hade någon slags hosta (kanske hjärtfel?) som blev värre tills han fick somna in.

    Mammas första huskatt, Missan, blev 19, blind och döv och inte rumsren på slutet. Jag var med när hon fick somna in, då kanske fem år gammal.

    Min första huskatt, Miranda (korsning europé/britt), fick gå ute, och försvann vid sju års ålder.

    Min första egna siames, "Pyret", blev rädd för en bil och slet sig under en promenad på min 16-årsdag. Hon var då tre år, och vi hittade henne aldrig igen. Det var en av de största tragedierna i mitt liv, och jag var 24 första gången jag därefter såg en siames utan att börja gråta. Hon var så fin och klok, pratig, social, gosig, älskade att apportera, tog hand om sin kompis ungar som om de varit hennes egna, kanske det finaste katt jag hittills haft.

    Hennes kompis Humlan (hittekatt, senare novisgodkänd europé) blev 12. Hon var innekatt, men rymde när hon kunde och den här dagen hade hon kommit ut, och hittades sedan flämtande med förlamade bakben i en häck vid en mycket lugn bilväg, och dog medan upphittaren satt och klappade henne. Det var också tungt, hon var min bebis som alltid brukat sova i min säng och snutta på mina fingrar och som låg deprimerad på min säng en månad efter att jag flyttat hemifrån till studentkorridor, och likadant efter varje gång jag varit hemma och hälsat på. Jag vet inte om hon blev påkörd, eller fick aortatrombos (blodpropp till följd av dolt hjärtfel).

    Humlans dotter Mollie fick somna in vid 12 års ålder, efter att hon blivit krasslig och slutat äta och dricka. Hon röntgades och veterinären konstaterade att hon hade diafragmabråck, sannolikt en gammal skada. Mamma mådde dåligt av det, då hon en gång under kattungetiden hade kastat Mollie tvärsöver rummet. (Verkligen inte ok, men hon har alltid haft lite svårt med spärrarna, även gentemot mig.)

    Mollies bror Linus är mig veterligen fortfarande vid liv. Hans matte skickar julkort varje år, senast var han 14 år och såg frisk men lite tufsig ut.

    Min och min mans siames Miro gick bort vid 4½ års ålder, i aortatrombos (blodpropp som fastnar i förgreningen av aorta ut i bakbenen, med förlamade bakben och svår smärta till följd samtidigt som katten får akut hjärtsvikt och lungorna fylls med vätska/slem som kväver katten till döds) till följd av HCM (hjärtfel). Han var som vanligt på morgonen, på förmiddagen kom han plötsligt hasande på frambenen med panik i blicken och bönföll oss om hjälp. Vi hann inte ens till veterinären. Fruktansvärt, framförallt för min man som stod denna katt mycket nära och nyligen gått igenom en svårt depression med katten lojalt vakande vid sin sida dygnet runt när detta hände. "Det är som att jag hade fått ett nytt liv, men jag fick inte ha med mig Miro dit. Så djävla orättvist." Strax därefter var han sjukskriven för depression igen.

    Kvar har vi Miros kompisar, huskatterna Kaja, 6 år, och Qvintus, 4 år. Fortfarande unga och friska, och vi hoppas att få ha åtminstone Qvintus med oss länge än. (Kaja är knepig, bajsar på golvet varje dag, kissar i vår säng om maten är slut, hetsäter och spyr och är fet, dreglar och buffas hårt och slickar och tuggar ibland i ansiktet när hon gosar, väcker oss på nätterna mm så där är vi lite mer kluvna...)

    Avslutar med lite terminologi, som var huvudskälet till att jag valde att svara i tråden:

    Huskatt = vilken katt som helst utan stamtavla
    Bondkatt = äldre benämning på den typ av katt som är typisk för Sverige, som heter européiskt korthår om den har stamtavla.
    Norsk skogkatt = långhårig kattras som liknar en "vanlig" katt i kroppstypen
    Norsk skogskatt = felaktig term som folk använder om långhåriga huskatter
    Kastrera = operera bort testiklar eller livmoder/äggstockar för att få en lugn, harmonisk katt som inte skriker, kissar inomhus, vandrar iväg, hamnar i slagsmål eller får ungar på löpande band. Rekommenderas starkt för katter som inte ska användas i avel!
    Sterilisera = kapa äggledare eller sädesledare. Könsdriften finns kvar, men inte förmågan att fortplanta sig. Görs inte på katter.
    Så många tragedier. Speciellt egentligen då du var 16, det sätter spår i en ung person, när man är äldre är det lite enklare att hantera. Döden är det värsta jag vet, och att man inte vet hur ens älskade djur kommer dö. Är rädd för att min att ska få någon akut sjukdom och att jag ska vara ensam här hemma medan hon håller på att dö :( Skulle aldrig klara det.
  • Ezder

    Tack för din sympati! Visst är det tungt när man förlorar dem, och visst sätter det spår, men de ger så mycket glädje under sin livstid att jag ändå alltid kommer att leva med katter, trots att jag vet att jag kommer att förlora dem till slut.

  • sallybuse

    Nu ska jag berätta en sorglig sakRynkar på näsan  I söndags morse kom katten in.Hon hade varit ute på  natten och de var hon ofta.Hon hoppade upp i vår kökssoffa.Och när hon skulle gå ner så kunde hon inte gå.Hon vinglade fram på bakkroppen.Hade ingen balans alla.Vad som har hänt henne vet vi inte.Hon kunde inte så stå upp och äta så hon låg ner.Såg ju hemskt ut. Vi ringde till djursjukhuset och fick komma på en gång. Så nu sover hon gott.Hon somnade in i söndags middag 13,15...... Hemska beslut man måste ta.Men där finns ju ingen återvändo.Vi tog med henne hem och nu ligger hon tillsammans med sin mamma och mormor.Och vår hund.Och dom har de bra nu när dom är tillsammans igen. Jag var ute och pratade lite med henne.Och hon sa att allt är bra.Var inte ledsen mer.Nu när jag skiver detta så rinner tårarna.Hon har ju delat livet med oss i 16 år.Så Cicci lilla sov gott.Katt

  • Irmeline

    Min katt dog vid 21 års ålder, när jag var 22. Fick cancer och gick bort på några månader. Gråter
    Innan dess var hon rätt pigg och kry för sin ålder.

  • Ezder
    sallybuse skrev 2013-09-03 09:14:14 följande:
    Nu ska jag berätta en sorglig sakRynkar på näsan  I söndags morse kom katten in.Hon hade varit ute på  natten och de var hon ofta.Hon hoppade upp i vår kökssoffa.Och när hon skulle gå ner så kunde hon inte gå.Hon vinglade fram på bakkroppen.Hade ingen balans alla.Vad som har hänt henne vet vi inte.Hon kunde inte så stå upp och äta så hon låg ner.Såg ju hemskt ut. Vi ringde till djursjukhuset och fick komma på en gång. Så nu sover hon gott.Hon somnade in i söndags middag 13,15...... Hemska beslut man måste ta.Men där finns ju ingen återvändo.Vi tog med henne hem och nu ligger hon tillsammans med sin mamma och mormor.Och vår hund.Och dom har de bra nu när dom är tillsammans igen. Jag var ute och pratade lite med henne.Och hon sa att allt är bra.Var inte ledsen mer.Nu när jag skiver detta så rinner tårarna.Hon har ju delat livet med oss i 16 år.Så Cicci lilla sov gott.Katt
    Beklagar sorgen. :(
  • nötskrikan

    Min första kattunge fick jag när jag var åtta. En dag när jag var 10 var hon försvunnen. Mina föräldrar sa ingenting förrän jag inte hittade henne och då berättade de att de hade avlivat henne. Det var hemskt. Hon var inte sjuk, de hade tröttnat på henne. Dessutom har det kommit fram senare att de inte tog henne till veterinären, de lät en släkting skjuta henne i skogen...

    Mina tre senaste katter har alla blivit 12 år. Diabetes, diabetes och astma med andningssvårigheter. Vår senaste katt fick somna in för nästan två veckor sedan och ligger nu bredvid bästa kompisen.

  • Ezder
    nötskrikan skrev 2013-09-03 14:29:10 följande:
    Min första kattunge fick jag när jag var åtta. En dag när jag var 10 var hon försvunnen. Mina föräldrar sa ingenting förrän jag inte hittade henne och då berättade de att de hade avlivat henne. Det var hemskt. Hon var inte sjuk, de hade tröttnat på henne. Dessutom har det kommit fram senare att de inte tog henne till veterinären, de lät en släkting skjuta henne i skogen...

    Mina tre senaste katter har alla blivit 12 år. Diabetes, diabetes och astma med andningssvårigheter. Vår senaste katt fick somna in för nästan två veckor sedan och ligger nu bredvid bästa kompisen.
    !!!!

    FRUKTANSVÄRT beteende av dina föräldrar, usch! Man ska väl inte döma utan att ha mer insyn i situationen än så, men även om det hade varit så att du totalt struntade i katten (vilket skulle kvitta, ett så litet barn ska inte själv ha ansvar för djur) och hon kissade i sängarna eller vad som helst så agerade de fel, fel, fel, om inte annat så genom att gå bakom ryggen på dig. Usch, så sorgligt. :( Kunde du någonsin lita på dem efter det?
  • nötskrikan
    Ezder skrev 2013-09-03 14:35:40 följande:
    !!!!

    FRUKTANSVÄRT beteende av dina föräldrar, usch! Man ska väl inte döma utan att ha mer insyn i situationen än så, men även om det hade varit så att du totalt struntade i katten (vilket skulle kvitta, ett så litet barn ska inte själv ha ansvar för djur) och hon kissade i sängarna eller vad som helst så agerade de fel, fel, fel, om inte annat så genom att gå bakom ryggen på dig. Usch, så sorgligt. :( Kunde du någonsin lita på dem efter det?
    Nja. Har nog inte haft fullt förtroende för mina föräldrar.

    De har en 14-årig katt nu som vi syskon skaffade medan vi bodde hemma. Jag oroar mig för att han ska bli sjuk och att de inte ska ta hand om honom på rätt sätt då.
  • Lillan05

    Hade 3 katter när jag var liten och bodde i hus på landet. Den ena katten blev överkörd men de andra 2 avlivade min föräldrar när vi flyttade till lägenhet. De avlivades hos veterinären. Jag var jätteledsen, arg och besviken för att de valde att avliva våra friska katter bara för de inte ville ha med de till lägenheten. Vi flyttade inte till lägenhet i stan utan på landet så katterna hade kunnat fortsätta vara utekatter. Jocke var 15 år och Micke var runt 10 år tror jag, de var båda pigga, friska. Micke var en hittekatt. Jag hittade honom utanför vårt hus och vi lyckades inte hitta ägaren.

Svar på tråden Hur gammal är eller blev din katt?