Tess1990 skrev 2013-08-20 20:38:23 följande:
Mina barndomskatter, två halvbröder, svart vita bondkatter
ena blev 19år gammal och den andra 21år
men båda borde ha avlivats minst 1år innan!
min mamma tror på att "naturen ska ha sin gång" och vägrar eller väntar med avlivning in i det absoluta sista, vilket resulterar i att djuren lider, hon behandlar symptomen och försöker förlänga deras liv, vilket bara orsakar ett utdraget lidande, var hemskt att se på under min uppväxt! (hon har även gjort det mot en häst och hund)
båda katterna var vandrande skelett med en hel del sjukdomar (vilket vet jag inte exakt då min mamma nästan aldrig var till veterinären med djuren) och man kunde knappt röra dom utan att dom visade hur ont dom hade, ena svalt ihjäl till slut, kunde inte behålla maten och ta upp näring.. den andra blev till slut avlivad efter en massa övertalning från min storesyster.
vad jag vet så fick dom det absoluta billigaste torrfodret som går att få tag på och en massa matrester
dom var även utekatter och jagade möss, råttor och fåglar som dom gärna åt, ena katten gick även till en granne och fick mat, dom trodde länge att han var en hemlös katt (särskilt då han såg så sliten och utmärglad ut i slutet)
Alla andra katter som vi haft har tyvärr inte blivit särskilt gamla, eftersom min mamma inte heller tror på kastrering eller sterilisering så har dom fått ungar titt som tätt som fått vara ute i skogen och liknande, blivit tagna av räven, påkörda, ihjälfrusna m.m
(Ja, min mamma har blivit anmäld för misshandel och misskötsel av djur, och flera gånger under min uppväxt så kom dom hem till oss, men dom gjorde sen ingenting, hon fortsätter skaffa djur och behandla dom helt fel..)
Katterna som blev gamla var iaf världens underbaraste!
ena katten var en riktigt klok en, filosoferade mycket och bråkade aldrig!
andra var en riktig jävla "kvarterets härskare" skyddade sin bror från bråkstakar och charmade flickorna, höll rent från möss och råttor (en gång bodde vi på ett annat ställe, och han hängde med dit och bodde där ca. 6 månader, sen när vi flyttade tillbaka så var det en massaker på möss och råttor överallt! dom hade tydligen märkt att han var borta och börjat rota i soporna och sånt, sen när han kom tillbaka så dödade han varenda en)
men samtidigt som han var tuff, så var han världens nallebjörn! fet och gosig
brorsan var smal och smidig, och han brukade äta genom att ta maten i ena tassen och äta från den ^^
Men herregud vad hemskt! :( blir så ledsen av att höra sånt som du skriver... alla djur förtjänar att ha det bra.