Hur gammal är eller blev din katt?

När jag skriver huskatt menar jag bondkatt
om någon skulle undra.
  

Då kan jag passa på att skriva lite här om vår lilla katt.... Hon är en halv persier som är 16 år. Hon är pigg vaken glad kelig äter blötmat går ut båda natt och dag. Som en katt ska vara med andra ord. Men en sak har hänt. Hon har blivit så mager.Fast hon äter ett par gånger om dan.Vi ger henne mjau.Vi har ju funderat att åka till en vetrinär och låta henne somna.Men vi har inte riktigt bestämt oss än.Finns där någon form av mat man kan ge henne så hon tar sig lite. Svår sits att sitta i tycker vi. Hon går på låda och både kissar o bajsar.Och de ser normalt ut... Om här finns någon som har en litet tips vad vi ska göra med henne.Så tar jag tacksamt emot dom.

Äldsta katten på gården nu, är 13 år.
den katt som, hittills, blivit äldst, blev 24 år.

13-åringen är stallkatt.   

Min lilla ängel blev 18 år och fin var hon in i det sista! Hade dock reumatism i slutet så hon fick ta sprutor ibland hos veterinären för rörlighetens skull samt den sista veckan fick hon en kraftig hjärnblödning som gjorde att vi fick avliva henne :( Värsta jag någonsin varit med om. 

Min lilla var en bondkatt :) 

Vår katt blev 21, han var en vanlig bondkatt, var både ute och inne, han blev lite smalare de sista åren och sista året bajsade han bredvid sin låda. Han lät också mer som ett får när han jamade på slutet, men annars verkade han må bra. Jag har hört om många katter som blivit 20 år eller mer. Nu har jag enhonkatt på sex år, hoppas hon blir gammal och får vara frisk.

Sallybuse, hon har inte bara fått mask din kisse då? Då kan de ju bli smala fast de äter.

Vi har haft samma familj av katter i säkert 40 år, alltså vi har bara avlat vidare på de som vi haft så att alla katter är släkt (ingen inavel dock, viktigt att nämna så man inte får skit senare) Och de är väldigt långlivade. De flesta lever runt 20 år. Pigga å friska långt in på ålderdomen. :) Vanliga bondkatter med inslag av skogskatt.

Har haft en hel del katter.

Pappas abessinier, Justus, blev 20½, och var en riktig tuffing livet ut. Sent kastrerad - vid 20 års ålder kunde han fortfarande bara genom att visa sig och väsa lite jaga bort kvarterets alla hankatter från husets löpande honkatt. Avlivades då han började bli lite åldersskröplig.

Pappas siames, Lucas, blev 14, hade någon slags hosta (kanske hjärtfel?) som blev värre tills han fick somna in.

Mammas första huskatt, Missan, blev 19, blind och döv och inte rumsren på slutet. Jag var med när hon fick somna in, då kanske fem år gammal.

Min första huskatt, Miranda (korsning europé/britt), fick gå ute, och försvann vid sju års ålder.

Min första egna siames, "Pyret", blev rädd för en bil och slet sig under en promenad på min 16-årsdag. Hon var då tre år, och vi hittade henne aldrig igen. Det var en av de största tragedierna i mitt liv, och jag var 24 första gången jag därefter såg en siames utan att börja gråta. Hon var så fin och klok, pratig, social, gosig, älskade att apportera, tog hand om sin kompis ungar som om de varit hennes egna, kanske det finaste katt jag hittills haft.

Hennes kompis Humlan (hittekatt, senare novisgodkänd europé) blev 12. Hon var innekatt, men rymde när hon kunde och den här dagen hade hon kommit ut, och hittades sedan flämtande med förlamade bakben i en häck vid en mycket lugn bilväg, och dog medan upphittaren satt och klappade henne. Det var också tungt, hon var min bebis som alltid brukat sova i min säng och snutta på mina fingrar och som låg deprimerad på min säng en månad efter att jag flyttat hemifrån till studentkorridor, och likadant efter varje gång jag varit hemma och hälsat på. Jag vet inte om hon blev påkörd, eller fick aortatrombos (blodpropp till följd av dolt hjärtfel).

Humlans dotter Mollie fick somna in vid 12 års ålder, efter att hon blivit krasslig och slutat äta och dricka. Hon röntgades och veterinären konstaterade att hon hade diafragmabråck, sannolikt en gammal skada. Mamma mådde dåligt av det, då hon en gång under kattungetiden hade kastat Mollie tvärsöver rummet. (Verkligen inte ok, men hon har alltid haft lite svårt med spärrarna, även gentemot mig.)

Mollies bror Linus är mig veterligen fortfarande vid liv. Hans matte skickar julkort varje år, senast var han 14 år och såg frisk men lite tufsig ut.

Min och min mans siames Miro gick bort vid 4½ års ålder, i aortatrombos (blodpropp som fastnar i förgreningen av aorta ut i bakbenen, med förlamade bakben och svår smärta till följd samtidigt som katten får akut hjärtsvikt och lungorna fylls med vätska/slem som kväver katten till döds) till följd av HCM (hjärtfel). Han var som vanligt på morgonen, på förmiddagen kom han plötsligt hasande på frambenen med panik i blicken och bönföll oss om hjälp. Vi hann inte ens till veterinären. Fruktansvärt, framförallt för min man som stod denna katt mycket nära och nyligen gått igenom en svårt depression med katten lojalt vakande vid sin sida dygnet runt när detta hände. "Det är som att jag hade fått ett nytt liv, men jag fick inte ha med mig Miro dit. Så djävla orättvist." Strax därefter var han sjukskriven för depression igen.

Kvar har vi Miros kompisar, huskatterna Kaja, 6 år, och Qvintus, 4 år. Fortfarande unga och friska, och vi hoppas att få ha åtminstone Qvintus med oss länge än. (Kaja är knepig, bajsar på golvet varje dag, kissar i vår säng om maten är slut, hetsäter och spyr och är fet, dreglar och buffas hårt och slickar och tuggar ibland i ansiktet när hon gosar, väcker oss på nätterna mm så där är vi lite mer kluvna...)

Avslutar med lite terminologi, som var huvudskälet till att jag valde att svara i tråden:

Huskatt = vilken katt som helst utan stamtavla
Bondkatt = äldre benämning på den typ av katt som är typisk för Sverige, som heter européiskt korthår om den har stamtavla.
Norsk skogkatt = långhårig kattras som liknar en "vanlig" katt i kroppstypen
Norsk skogskatt = felaktig term som folk använder om långhåriga huskatter
Kastrera = operera bort testiklar eller livmoder/äggstockar för att få en lugn, harmonisk katt som inte skriker, kissar inomhus, vandrar iväg, hamnar i slagsmål eller får ungar på löpande band. Rekommenderas starkt för katter som inte ska användas i avel!
Sterilisera = kapa äggledare eller sädesledare. Könsdriften finns kvar, men inte förmågan att fortplanta sig. Görs inte på katter.